skaffa barn.........

Oavsett vem man är tillsammans för måste man nog försöka prata om saker man tror man tycker olika om.

Alla har rätt att ändra sig.

Kan du leva med henne om hon säger helt nej till barn?

Hur hade du tänkt att ni skulle skaffa barn? Ska du bli gravid med donator, hon bli gravid med donator eller adoptera?
Det kan vara viktigt att fundera på innan du diskuterar det.

ja jag vill inte leva med nån annan än henne. Vill hon inte ha barn så är det nåt som jag får acceptera. Att bryta upp för den sakens skull finns inte i min värld... Har man hittat ens själsfrände så ska det mycket till för att man ska skilda vägar...

Tillvägagångssättet vid ev graviditet har jag funderat mycket på, tror att det i sånafall löser sej på egen hand. Tror dock att det får bli ihop med ett bög par vi känner eftersom inte nån av oss är så förtjusta i sjukvården... Men man vet aldrig hur det blir....

Ja, som du vet finns det ingen annan lösning än att prata med henne, men det betyder inte att det inte är läskigt.

Däremot vet jag inte om jag håller med om att du borde fundera på lösningar. Håll det öppet, så hon inte känner att du ställer henne inför någon form av färdigt beslut.

Min fru var aldrig särskilt inne på att bli förälder, men jag försökte prata om det på ett okrävande sätt samtidigt som jag bara blev mer och mer sugen. Hon gick från "aldrig" till "kanske" till "om du vill, så..." till att längta jättemycket. Lika mycket som jag. Nu är jag glad för de där åren, trots att jag slet mitt hår av frustration emellanåt.

(Och hade hon inte velat ha barn vet jag inte om det hade hållit mellan oss. Vi hade försökt som särbor först, men det brukar väl inte funka. Hade inte jag propsat på att flytta isär för att få barn på egen hand hade hon propsat på det för att inte känna att hon hindrade mig från att göra något jag verkligen ville.)

Min syster och hennes fru har skaffat barn genom insemination med hjälp av den svenska sjukvården. De har nu två barn och ser ut att mer än trivas med tillvaron :)