Incest, kusinäktenskap och moral

Visst, alla får givetvis säga vad de tycker men kan man inte motivera det så får man räkna med att man kan få kritik. Det gäller inom alla områden, oavsett om det är område som väcker mycket känslor eller ej.

När man sedan ivrar för förbud grundat på en äckelkänsla eller "det är ju fel, det förstår vem som helst!!!" så har man helt förbrukat rätten att inte få kritik, kan man då inte motivera sin position så får man räkna med kraftig kritik.Helt klart, det är strålande korkade argument. Det är ovanligt att de används dock.

1. Alla äktenskap leder inte till barn, är det alltså ok om det inte leder till barn?
2. Det där handlar om riktigt seriös inavel på en närmast industriell skala i flera generationer. Alltså är det inget argument mot enstaka kusingiftemål.

1) Ja, rent spekulativt, eftersom då inte barnet drabbas av ev missbildningar eller nedärvda sjukdomar. Visst kan man då säga att alla ska testas, men i dessa fall föreligger ju en förhöjd risk. Vet man att två människor bär på samma sjukdom eller genetiska uppsättning överlag så rekommenderar ju ingen att de ska chansa.

2) Ja, men om man gör det lagligt och allmänt accepterat så finns kanske risken att det blir så accepterat så att det i vissa släkter till slut blir som för Kalle av Spanien. "Det har ju gått bra för oss, så varför inte..." Såsom en del här vågar skriva så finns det ju sådana släkter där det blir kutym utan ifrågasättande. Visst, väldigt få, men om vi ska prata om principer så gör jag just det.

Måste bara flika in och säga att det är tråkigt att inga svar duger åt TS..
Vad folk än svarar vill du ha ett annat svar.. varför ens fråga frågor om man har bestämda svar.. Suck!

Jag vill ha förtydliganden och ja, jag ifrågasätter svar. Det är så en diskussion fungerar. Att vissa inte kan motivera sitt ställningstagande är inte mitt problem.

Det står var och en fritt att lämna tråden om det önskas, jag kommer inte följa efter någon.

1. Så det handlar om barn? Men då är det ju inte själva incesten (eller kusinsex) som är problemet, eller hur? Då är det ju inavel och den rädslan kan jag helt klart förstå.

2. Det kommer nog aldrig att bli allmänt accepterat, det är helt enkelt för motbjudande för de flesta. Men att det är motbjudande är ingen anledning att i lag förbjuda något, det krävs lite mer rationella argument för det.

Kusinäktenskap är ju idag lagligt och sex mellan halvsyskon är lagligt. Bara så att vi är klara på det. Det enda som är olagligt är i rakt nedstigande led eller helsyskon.

Farbror + syskonbarn = helt ok.
Kusin + kusin = helt ok.

Och så vidare.

Det är därför jag skrev att det är en värderingsfråga. Det finns inga rätt och fel i det här egentligen. Allt man säger är egentligen motiv nog och samtidigt inte, beroende på var man själv står.

Om någon säger att de tycker att incest är äckligt så kommer jag bara fråga varför personen tycker det eftersom jag är intresserad. Att angripa den positionen har inget syfte eftersom det, som du säger, är en värderingsfråga.

Om denne någon däremot förespråkar ett förbud mot incest grundat enbart på äckelkänsla så kommer jag att angripa den positionen, det krävs helt enkelt lite mer.

Nu har det inte varit så mycket av den varan i tråden men det har förekommit att man kallar det onaturligt utan att kunna motivera vad som är naturligt och det är ett liknande förhållande och jag angriper den positionen.

Absolut handlar det om inavel för min del. Kärlek och samboskap anser jag att var och en får sköta själv, oavsett kön, läggning och släktskap. Det är när det tenderar att drabba andra som inte valt det själva (barnen) som jag reagerar mot fenomenet.

Lagligheten är jag med på, men i något tv-program så reagerade parterna (vet ej hur nära de var) på hindersprövningen, de tyckte att det var deras val. Men där anser jag att den fyller syftet på så sätt att man i alla fall från det offentligas sida säger att - Nej, ni borde inte gifta er och få barn pga er nära släktskap. Sedan kan man ju aldrig hindra sex, men man har i alla fall statuerat ett exempel från samhällets sida.

Äcklighet och dylika ord befattar jag mig inte med, kärlek anser jag aldrig vara äckligt, men den får inte skada barn.

Jag håller endast med om din mening som jag har "highlightat" Att förespråka förbud endast baserat på en högst personlig värdering kan inte bli mer än fel. Dock finns det nog alltid undantag även här. Något jag säger starkt nej till är vuxnas sexuella relation med småbarn, hur lite jag än kan motivera det.

Tack för att du förtydligade!

Angående hindersprövningen så var de möjligen halvsyskon, det är det enda jag kan komma på som hindersprövas i nuläget men det finns kanske andra förhållanden.

Att motivera ett förbud mot sex med barn är i min mening inte komplicerat alls, det handlar om självbestämmande och beroendeställning (i en hel del fall).

Sedan kan man diskutera när detta självbestämmande inträder, i dagsläget i Sverige så är det ju vid 15 år (förutom i vissa fall, exempelvis vid beroendeställning) och jag tycker nog att det fungerar ganska bra.

Inga myndigheter ska bry sig skvatt om vad vi Svenskar föredrar i vårat sovrum

Sexköp, incest. Så länge alla mår bra och ingen skadas