Barnaga/misshandel eller...

ja, det gjorde han! Att det inte var i uppsåt att skada eller kränka är förmildrande omständigheter men i juridisk mening (och min egen också förståss) är det solklart misshandel att med vilje slå en anmnan människa! Att göra det mot någon som är i fysiskt och mentalt underläge gör handlingen än mer klandervärd.

Vad skulle du kalla det?

Jag skulle kalla det ett misstag. Han daskade inte till mig MED VILJE. Han var trött, stressad och visste inte vad han skulle ta sig till för jag var så jobbig och då Råkade han slå till mig på låret. Av ren frustration. Det är inte att slå någon MED VILJE.

Om han hade slagit till dig i ansiktet för att han var trött, stressad och inte "visste vad han skulle ta sig till" då?

Skulle du fortfarande hävda att det bara var ett misstag och inte alls misshandel?

Ja min mamma har också blivit kallad för misshandlare här på fl, eftersom hon daskade till mig på stjärten EN gång under min uppväxt... Och den dasken fick jag för jag kallade min syster glasögonorm och då ska jag tilläga att min syster blev mobbad varje dag i skolan och just den dagen kommit hem och va ledsen för dom hade retat henne.. Mamma va upprörd redan och där fick jag då dasken... Så löjligt att kalla de misshandel....

För mig är det samma sak. Har verkligen så många som 80% gjort det!?!

Kände att jag måste skriva av mig här en bit !

Såhär är det Barnaga och Misshandel är 2 helt olika saker  om du frågar mig.  Aga är t.ex när man slår sitt barn på fingrarna fall den skulle hålla i något farligt t.ex ta en  kniv , eller att man då örfilar sin son/dotter för att denne har gjort något väldigt dumt  t.ex kallat en förälder för jävla hora/bög.  MISSHANDEL enligt mig är när man gör en person så illa att denne t.e x bryter näsan,revbenen,armen o.s.v. Så det är vad jag tkr om Aga och misshandel är dock nog inte ensam om att tycka det men så är fallet oavsett vad man tkr. 

Nu har jag dock inga egna barn och självklart tkr jag INTE att det är ok med aga för det ,utan jag anser som många andra att man kan uppfostra barn på ett annat sätt 

Skulle jag få barn en vacker dag skulle jag ALDRIG aga dem

Barnaga ÄR misshandel!!!!!

Jag blev slagen som barn, både med hand, käppar och mattpiskare och jag skulle ALDRIG ens daska till min pojke.
Självklart daskar människor till sina barn med vilje, det är ju inte precis så att handen av sig själv med egen vilja far ut och slår!? Det spelar ingen roll om man är trött, frustrerad eller något annat, man gör ett val, att slå eller inte slå.

Jag skulle heller aldrig slå till mitt barn på fingrarna om han hade något farligt i händerna. VARFÖR skulle jag det? Jag skulle ta ifrån honom den och säga att den var farlig och lägga undan den så han inte kom åt farliga saker igen.

Man kan markera för barn när det är något de inte får göra utan att vara våldsam. Jag anser att människor som daskar eller slår sina barn försöker ta olagliga genvägar. Det finns råd och hjälp att få. Jag har sökt hjälp i förebyggande syfte och det var jättebra.

Fast.. nja. Också vuxna människor kan få impulser och då går det fort. Att säga att man hinner välja är lite tokigt tycker jag. Även en i vanliga fall alldeles lugn person KAN få impulser att smälla till eller skrika högt i väldigt pressade lägen. Tänkt dig en förälder som nyss mist sin egen pappa (t.ex.), har en partner som hotas av uppsägning och själv precis haft årets tuffaste tid på jobbet och fått max fyra-fem timmars sömn under flera månader. En normal situation alla kan hamna i, men som ÄR riktigt tuff att bära och kan göra en betydligt mer än "normalt" stressad. Jag försvarar INTE att man slår, men i ett sådant läge förstår jag om man inte hinner "välja" om barnet gör något riktigt dumt som kanske dessutom triggar ens egna försvarsmekanismer - som att oväntat slå till en med ett leksakssvärd eller så. Sorg, oro och stress kan bryta ner de normala spärrar man har, det tror jag vi alla känt när vi varit med om mindre utsatta situationer än exemplet ovan (även om det inte gått så långt att vi faktiskt gett efter för impulserna).

Däremot har man ett val att söka hjälp om man får otrevliga impulser och märker att man har svårt att hantera dem. Men "hjälp" behöver inte vara terapi eller så, är man pressad på riktigt (och vet vad som är rätt och fel och absolut fixar att hantera impulser under normala förhållanden) kanske det räcker med avlastning i hemmet, eller att den andre föräldern tar över för kvällen och man själv ger sig ut på en tvåtimmarspromenad.

Svar till Mariohnym:

En dask på fingrarna är också aga eller misshandel. En engångföreteelse kan te sig oskyldigt men då måste man komma ihåg att om det görs en gång så är det så lätt för den som gör det att göra det igen och igen, och kanske tänka precis så att det är väl ok, det var ju bara just nu. Det är precis som med missbruk, lätt att trilla dit om man har problem helt enkelt, äsch det var ju bara en cigarett eller ett glas vin osv. Faran ligger i att man lurar både sig själv och omgivningen. Så, all form av slag eller fysiskt hårdhänthet mot barn är misshandel.

Det köper jag inte alls att vuxna människor kan få impulser och det går fort. Så om allt det du beskrev skulle hända dig och du blev rosenrasande på din chef, då klipper du till??? Eller din partner? Eller någon som knuffar till dig hårt på stan? Trodde inte det. Men att leva ut sina impulser på ett litet försvarslöst barn det skulle vara annorlunda? Kan man stå emot sina impulser mot vuxna kan man stå emot dem mot sina barn. Varför skulle man behandla sina barn sämre än sin chef?

Men visst kan det hjälpa med avlastning om man känner att man börjar tappa kontrollen så man får tid att tänka på vad som är viktigt och få avstånd till det och kanske framför allt vila.

Jag har haft det väldigt tufft som varit ensam från start, sjuk och utan avlastning och sömnlöshet men aldrig att jag skulle låta det gå ut över ett barn.

80% har INTE slagit sina barn!

Det har precis publicerats en studie ang just hur många barn i sverige som blivit utsatta för våld av sina föräldrar, inkl aga, och det är ca 15%. Ungefär 10% av föräldrar har slagit.

De allra flesta lägger inte hand på sina ungar! Det tas hårt i en del små barn, det verkar öka en del, men inte aga.

 

Och det är ren lathet att daska barn på fingrarna. Det fungerar inte avskräckande och det är banne mig inte jobbigare att räcka ut handen och flytta barnets hand jämfört med att räcka ut handen och slå på barnets hand.

Jag anser att barnaga och misshandel är samma sak. Man har ju gjort illa barnet i båda fallen.

Men jag är övertygad om att det är stor skillnad för barnets självkänsla om en förälder slår barnet i uppfostringssyfte, alltså anser att det är rätt och behövs i vissa fall, och på en förälder som i ett pressat läge tar tag för hårt i barnet eller daskar till det, men inser att det var fel och sedan förklarar det för barnet, ber om ursäkt.

Jag håller med dig. Rädda barnen har intervjuat barn om aga (jag har letat och letat efter den sidan, de hade den på sin sajt innan, med citat, den var så himla bra men de har bytt ut den igen...) och barnen var alla överens om att de på det hela taget förtjänade stryk. För att de var dåliga.

Och det är ju hjärtskärande, men alternativet - att barnet skulle tycka att föräldern var ond som slog dem - är så mycket mer hjärtslitande för barnet så de väljer omedvetet att lägga skulden på sig själva.

Ouch.