Vad anser du? 1åring och trots..

Tja, jag tänker inte på en 1-årint som trotsig. Att den inte vill ha maten en dag kan ju bero på många saker, inte hungrig, sugen på annat, vill äta själv etc etc.

Mina barn har alla vissa dagar ratat rätter dom tidigare bara velat ha. Jag brukar servera maten och så äter dom det dom vill. I den åldern fick dom alltid kvällsvälling också så hungriga inför natten behövde dom aldrig lägga sig.

Nej en 1-åring är inte trotsig. En 1-åring behöver främst få upptäcka sin omgivning, det gäller också tex sådant som tyngdlagen...

Angående maten så behöver det inte betyda att barnet plötsligt inte gillar det längre, även om det är fullt möjligt eftersom deras smak kan skifta oerhört från period till period, men det mest troliga är väl istället att barnet helt enkelt inte är hungrigt. Då är det ju också väldigt nära till hands att börja leka med maten (kasta i golvet) istället för att äta den.

Om en 1åring inte är trotsig, hur stora anser du att de är när trots börjar komma?
När är det enligt dig dags att börja sätta gränser?

Det beror på vad du menar med trots, och vad du menar med gränser.
Den "klassiska" trotsperioden kommer ju kring 2½ års ålder. Det märks ganska tydligt när ett barn testar hur långt man kan gå genom tex tjat, skrik och bråk. Barn blir då inte nöjda ens när de får som de vill från början, då tjatas det bara om något annat. Därför bör man ju i största möjliga mån se till att barnet får bestämma sånt som är möjligt innan man hamnar i en sån ond cirkel av tjat. Det märks också mycket tydligt när ett barn testar hur mycket det kan bestämma, tex mamma du ska sitta där, mamma du ska göra det, mamma du får inte stå där osv.

Men som sagt, definiera gärna vad du menar med gränser och trots. Personligen anser jag att man vinner mycket genom ömsesidig kommunikation med barnet istället för att bestämma över barnets huvud.

om min son börjar kasta och leka med maten det tolkar jag som att han har ätit klart och helt enkelt inte är hungrig längre..då plockar jag bara bort maten helt enkelt..
jag tror inte han gör det för att trotsa mig utan för att han helt enkelt tycker det är roligt att kasta maten på golvet...

Jag tycker däremot att min 1 åring är trotsig däremot...om hon inte får som hon vill säger hon NÄ! Drar i ens arm och börjar stampa med fötterna

*trotsig ibland skulle det stå inte däremot

På vilket sätt är det trots..? Hon visar ju bara att hon blir upprörd...

Egel vilja syndrom kanske det ska kallas istället

Jag tror inte en 1 åring kan vara trotsig men ha egen vilja. Trots kan komma strax före 2 skulle jag säga.Tack och lov har det inte gjort det på lilltjejen än men på min första gjorde det det. Därmed inte sagt att minstingen inte har egen vilja! Kanske har jag bara blivit bättre på att hantera det. Men när det kommer så vet man att gnället och nej innan inte va trots

Om (när) min 1åring kastar mat på golvet så tar jag undan tallriken så att hon inte längre kan kasta mat. Hon får ingen annan mat än det som serveras. Jo, ibland har det såklart hänt men oftast inte. Vill hon inte äta så får hon gå hungrig. Eller så kanske hon redan är mätt. Skulle vilja säga att hon får skylla sig själv men det drabbar såklart mig med en hunger-gnällig unge men det går inte att tvinga i henne mat. Mina har inte velat äta burkmat eller alls mosad mat och bli matade i den åldern utan de vill lära sig att äta själva. Så plockmat får det bli. Första åt mestadels köttbullar, pasta och ärtor mellan 1 och 1,5 år. Hon växte och var glad ändå

Gränser har vi däremot hela tiden (men de varierar ju såklart beroende på barn och ålder).  Tex om någon slåss så är det nej (oavsätt ålder, men mina förväntningar på hur de klarar det är olika på 6 åringen, 4 åringen och 2 åringen såklart).

Tja det tror jag väl, men det är på en ganska mild nivå jämfört med vad som kommer senare...  Men för mig så är trots inte så farligt negativt laddat som andra kanske tolkar det. Tex om vi viskar och talar om att vi ska vara tysta och ettåringen börjar sjunga för full hals och bus i blicken. 

Nej det tycker jag inte. Min 16 månaders är mycket bestämd och får rejäla utbrott när han inte får som han vill. Men jag tolkar det inte som trots. Han vill utforska helt enkelt och blir jättearg när någon sätter käppar i hjulet. Jag skulle också bli skitförbannad om någon plockade bort grejer för mig så fort jag hittat något jag ville pyssla med

Jag tycker det är en väldig skillnad på en ett-årings testande och ett äldre barns trots! MIn 14 månaders blir tex väldigt arg när han inte får göra vissa saker som att stoppa in saker i elurtagen eller klättra upp för trappan mm men skillnaden är att han är mycket mycket lättare att distrahera, om jag tar bort honom från situationen och visar något annat kul tex så brukar han vara okej med det.

Min äldre son dock när han fick sina utbrott mellan 2.5 och 3 års åldern kunde de hålla på läääänge.....och då har han ändå varit ganska lugn när det gäller trotsperioder. Jag tror att lillen kommer bli värre och ser inte fram emot de dusterna

Jag tror inte på trots överhuvudtaget.
Barn utvecklas och blir mer och mer självständiga hela tiden.
Om en ettåring inte vill äta något som du "vet" att han/hon gillar så kanske barnet har ändrat sig, inte är hungrig, har något mer spännande att göra eller har ont i munnen av någon anledning.
Barn trotsar inte sina föräldrar men det är väldigt vanligt att föräldrar trotsar sina barns försök att bli självständiga individer :)