11 månaders kille, när kan han börja sova hos pappan?

Man brukar inte rekomendera, generellt, växelvis boende för barn under 3 år.

två år sa dom på familjerätten till mig.. ca 2 år.. men man börjar lungt och trappar upp sen

Familjerätten rekommenderar lika många nätter som de är år, dock ingen natt under två år.
Sedan måste man ju såklart vara lyhörd för hur barnet mår av boendet och agera därefter. Lycka till!!!

Nu tänkte jag på veckovis boende. Övernattningar kan man ju börja med tidigare. Till syvende och sist handlar det ju om att känna av barnet. Vissa barn kanske är sköra och inte alls klarar av växelvis boende, medan andra är mer robusta.

Men dom sa att man börjar med övernattningar vid 2 år. Sen trappar man uppåt utefter vad barnet klarar.. Osv... Långsamt! så sa dom till mig..

oki..tack...får väl testa en övernattning o se hur de går....ja hoppas ju på att pappan går med på att ha han kanske 1-2 nätter per vecka, men de spörs väl....tack igen för de snabba svaren...

Men allt är individuellt! Min son skulle vi inte ha gjort så med för han är inte så anpassbar ! Alla klarar inte att ändra rutin..:(

Ja precis...Sen när ungen är tre så kan det vara lämpligt med veckoboende om man vill ha det så.

Ja :) om barnet klarar det. det märker man på dom

Tycker inte ni ska börja med övernattningar redan, om ni inte uppenbart märker att pojken är oerhört lätt och anpassningsbar... annars säger jag nog som de andra, vänta tills han åtminstone är 2 år och börja med någon eller ett par nätter åt gången då. Man brukar ju som sagt inte normalt sett avråda från växelvis boende för barn under 3 år. Till stor del beror det på anknytningsprocessen eftersom den försvåras av sådana separationer.

smet in ett "inte" för mycket där, man brukar normalt sett avråda... ska det stå!

Smiter in med en fråga jag tycker har samma dilemma, om det är ok TS?

Mitt ex lämnade mig två veckor innan vår son föddes. Jag har varit själv sedan dess men pappan komemr och hälsar på ca 2 ggr i veckan och är med sonen. Vi har delad vårdnad. nu tar mina föräldradagar slut i december.
Jag tycker inte att det känns Ok att pappan skall ha honom på heltid från dess. Är det fel av mig att tycka? 
Det kan väl inte vara bra för vår son att gå från 2 ggr i veckan till hela veckor?

Det märker du på ditt barn1 finns inga rätt och fel!! Du får känna dig fram =)

Varannan vecka är nog lite mycket men nog kan ni börja med övernattningar redan nu. Sonen är ju 11 månader och fram tills för en månad sen har väl pappan bott med er så sonen borde ju känna honom.

Med första dottern tog förhållandet slut innan jag visste att jag var gravid. Hennes första 6 månader tills faderskapstestet var färdigt var han av och till delaktig. När testet blev färdigt så började vi med regelbundet umgänge. Första månaden så 2 kvällar i veckan (tis, tors) och natten lördag-söndag. När hon var 7 månader så övergick vi till 2 kvällar i veckan (tis. tors) samt varannan helg. Gick suveränt bra och dottern fick en jättebra kontakt med sin pappa. När hon var 8 månader så hade pappan semester och då var hon 2 veckor i sträck med honom.

Men kan han inte ha honom endast dagtid tills vidare, o så kommer sonen hem igen när du slutat jobbet?
Så kan han ju sova nå'n natt då o då till att börja med, o så trappar ni upp?
Håller med om att det blir lite tvärt om han ska börja sova hos pappan o vara där en hel vecka i sträck helt plötsligt!
Om det är så ni har tänkt er så får ni ju börja vänja sonen nu under hösten, så att det funkar bra tills december

TS: men om ni gick isär för bara en månad sen, så lär ju den lille vara lika van vid pappan som vid dig!!!
Eller fattar jag fel?

Om så är fallet så bör ju lillen vara lika bekväm med pappan som med dig, så isf är det väl inget som hindrar att han sover hos pappan!?
Däremot kan jag väl tycka att veckovis blir för långa perioder borta från er båda, men kan ni inte köra två nätter hos pappa, o sen två nätter hos dig osv, till en början?

Annars så vet jag att de generellt rekommenderar växelvis från 3 år ca, men det är ju så individuellt, beroende på barnet, samt föräldrarnas relation!
Om föräldrarna klarar av att samarbeta o vara lyhörda för barnet, samt ha barnets bästa i intresse så borde det ju funka med vilken lösning som helst - bara man är beredd att ändra på upplägget om det visar sig att det inte funkar för barnet.

Låt den lille vara lite mer med pappan redan nu, så kan ni ju säkert ha växelvis inom en snar framtid!

Hej

En gammal tråd, jag vet, men jag måste bara skriva lite här.

När min dotter var bara 5 månader så ville mamman separera från mig och vi började direkt med växelvis boende. Jag hade gått under om jag inte hade fått ha min dotter hos mig.
Då jobbade jag skift och var ledig 4-5 dagar med 7 dagars mellanrum. Jag hade min dotter på alla mina lediga dagar. Senare ändrades min skiftgång  och vi har kört varannan vecka. 
Nu är min dotter 4 år och vi har tyckt att det funkat bra och har inte märkt att dottern skulle mått dåligt av det.

Numera (sen några veckor tillbaka) så bor min dotter hos mig på heltid.

Ok vad skönt att det har funkat så.
Men om ni separerade när hon var 5 mån så var hon ju van och kände dig så då förstår jag att det kan funka med växelvis redan från början- Och med de jobbtiderna så var du ju hemma mycket med henne redan från det hon föddes.