Majny skrev 2010-08-01 20:30:18 följande:
Nej, jag tycker inte heller det är OK när man blir lite större, och det är därför jag kring tre-fyraårsåldern (lite olika beroende på individuell mognad) pratat med mina barn om att det är jobbigt för omgivningen om man skriker högt och att det därför är omtänksamt och bra om man går undan. De väljer ofta själva den lösningen och det tror jag beror på att jag väntade tills de var tillräckligt mogna med att be dem visa denna hänsyn, och att jag inte innan dess tvingade dem att göra det.
Men pratar vi däremot om t ex en tvååring tycker jag faktiskt inte det är nåt problem med skrikande i affären. I regel går det nog över ganska snabbt om de trots vrålet inte får sin vilja fram. Framförallt om det skett några ggr och de hunnit lära sig av erfarenheten - d v s jag ändrar inte mitt beslut för att de skriker eller kastar sig på golvet.
När du väljer att gå av bussen eller ut ur affären så undrar jag lite över vad det är för budskap du vill sända?
I mina ögon ser det ju ut som att ditt barn styr dig ganska ordentligt med sitt skrikande eftersom du avbryter aktiviteten du håller på med. "Sluta skrika annars avbryter jag min handling och lämnar affären"? Det låter ju mer som om det drabbar dig själv. Jag tycker att du med detta ger ditt barn budskapet att du blir obekväm och tycker det är pinsamt om de skriker, alltså ett riktigt kraftfullt vapen för kommande maktkamper.
Jag föredrar i samma situation att ge budskapet "jag hör att du är arg, men du kommer ändå inte att få godis. Nu fortsätter jag att handla precis som planerat."
Jag tänker att det visst drabbar mitt barn om jag går av bussen, för det tar längre tid innan vi kommer hem. Antingen får vi gå eller vänta på nästa, och inget av detta uppskattar mina barn. och tar det längre tid innan vi är hemma, ja då hinner inte mamma leka innan hon ska fixa middag... Dessutom ska inte 43 andra människor på bussen drabbas illa av mig och mitt barn. Några minuter kan man gallskrika, men sen går man av om det finns möjlighet.
Samma lika i affären. Vi går in och handlar igen senare, och då tar den dötråkiga handlingen ÄNNU längre tid. Att handla är öken tycker mina barn, så en vända till är straff nog.
Och ja, av respekt mot mina medmänniskor tycker jag att det är pinsamt om stora barn vrålar på bussar och andra offentliga platser. Andra människor är också människor, med rätt att finnas till och rätt att vistas i en rimligt behaglig miljö. På affären kan man oftast gå undan, så det är inte lika besvärligt. Om ens egna unge får tuppjuck i kassakön kan man ställa sig en bit bort och har någon annans unge tuppjuck vid ostdisken behöver jag som kund inte stanna där längre än några sekunder. Men på bussen sitter man så tätt och det finns ingenstans att gå undan så där _tvingar man verkligen på_ medpassagerarna illvrålen och ja, det tycker jag är respektlöst OM det finns alternativ som att gå av och ta en tio minuter senare buss (och fortfarande, om det gäller något större barn).
) så ÄR vi närvarande under typ 19 av 20 utbrott. In på rummet händer bara _då och då_, allra oftast gör vi precis som du beskriver. Just därför tror jag att våra ungar fixar någon enstaka hänvisning till rummet, de VET ju innerst inne att det inte lönar sig att skrika i timmar, det har vi redan visat dem om och om och om igen. In på rummet vid varje utbrott, det tror jag inte på.
