Ni med utländsk påbrå som valde namn därifrån

Rätt gissat  
Ranva är ett släktnamn och i allmänhet ett vanligt namn men stavas oftast Rannvà.
Tomina tog vi för att vi tyckte det var fint men är inget riktigt släktnamn utan bara från det landet. 

Min släkts finska rötter har grott i Sverige och i engelskspråkiga länder, och min man är spanjor och vi bor i Spanien. Ville ha namn som alla släktingar kunde förstå, uttala och skriva och då föll valet på enkla, internationella namn. Det var svårt att få ihop det på något annat sätt, med tre språk inblandade, och med den rådande spanska efternamnsnormen med två efternamn (ett spanskt och ett förfinskat tyskt, i våra barns fall) ville jag inte krångla till det. Var annars lite sugen på guanche-namn som andranamn (Kanarieörnas ursprungsbefolkning) men det kändes bara för tungrott...

Jag är svensk och min är från Libyen.
Vår dotter heter Norah, som är ett namn som används både i Sverige och i Libyen. Det är även min mans namn baklänges, det kom vi på 1 månad efter att vi bestämt oss för det :)
I andranamn heter hon Khadija, som är farmors namn.

Ja, det har varit självklart att barnen ska ha namn som fungerar i båda länderna sedan jag fick kontakt med min biologiska familj.
Sonens namn är ett som jag tänkte mig redan som liten att min son skulle få - han heter Alexander, men inte med stavningen Aleksander som jag eg. velat, men då hade han fått bokstavera o. krångla jämt.

Lilla dottern har fått min biologiska mors namn(när stora dottern föddes kände jag inte till det) så hennes namn där är Milka. Av oss syskon så är det bara jag som fått döttrar, så de andra var jätteglada när jag frågade dem om det var ok. med dem att jag döpte henne till det.
Bäst att tillägga att hon har ett mycket vanligt svenskt namn som tilltalsnamn här hemma.

Min man är svensk o. jag har mina rötter nere på Balkan.

Sone har min finska sambos andranamn som andranamn han med, samma namn har även svärfar. I övrigt har han ett svenskt (italienskt) tilltalsnamn och ett namn från min pappa, som är svenskt, även om han också är finne.

Min man är ifrån Libyen, och eftersom vi båda är muslimer, jag är svensk muslim, så tyckte jag det var viktigt att vår dotter fick ett "muslimskt" namn, så hon heter Selma :) Nästa gång blir det lite mer arabiskt, men jag fastande för det, fast på arabiska uttalar man det Salma. Min mans moster heter också Selma.

Vi är båda finländare, med stora delar av släkten helfinnar och resten finlandssvenskar. Dessutom bor vi utomlands så för oss är det jätteviktigt att namnet funkar bra på både finska och svenska, samt inte missuppfattas internationellt. Edit funkar tex inte internationellt med vårt efternamn.. och jag vill inte stava det Edith. 

Jag vill absolut att namnet visar vår härstamning och ena namnet blir ett släktnamn.

 

Min man är Irländare och våra barn har fått Iriska namn. Rory och Conor. Nu väntar vi en till som också ska få ett Irländskt namn men vilket är inte bestämt än.
Eftersom vi har valt att bo och leva i Sverige tyckte vi att det inte var mer än rätt att barnen får lite av sin pappas kultur genom namnen (bla.)
Problemet kan vara att de flesta "utländska" namn låter så mycket bättre på det andra språket, det blir lätt lite egna tolkningar här och många namn från Iriskan är helt uteslutna pga stavningen som blir omöjlig i Sverige.
Vi har valt svenska andranamn men utan anknytning till tidigare familjenamn.

Min son heter Osman i andranamn efter sin farfar,  farfarsfar osv. Jag är svensk och min sambo är halvturk.

Jag själv är svensk men min kille är från england så vi kommer att välja engelska namn. Vi har funderat på Anglo-Saxon namn, tillexempel Alden som pojknamn och Aisley som flicknamn :) Finns jättemånga fina