Hur delade ni upp tiden med barn under 3 år?

ingen som är i samma situation?

Jag ska separera nu har en flicka på 20 månader och en pojke på 3 månader, vi kommer ha barnen varannan vecka sen när ja inte är mamma ledig mera.

Okey bra att ni kan dela upp de mellan er :). Kommer de inte känns jobbigt att va ifrån dem små så länge? Menar att man är rädd att barnen saknar en fast dem inte kan säga lixom?
Absolut inget klankande på ert sätt, delar bara lite tankar så jobbigt att va ensam om dem. Hoppas du förstår.

Jo kommer nog va jätte jobbigt att va ifrån så länge, men sen lite skönt att "ta igen sig" eftersom man lever helt ensam en vecka. Jag tror att barnen tycker det är jobbigare att flänga fram och tillbaka varannan dag. Sen är det tanken att pappan ska köpa lägenhet i området jag bor så då kan man ju träffas å leka om man saknar varan.

Ja de är ju sant, min sambo bor ju gatan över bara så de är väligt bra. Jag har märkt av att när vi har testat att ha sonen lite längre var och jag har träffat sonen någon timme och lekt bara så blir han förrvirad och jätte ledsen när jag går igen. Förstår typ inte varför jag lämnar honom igen....
Men kan tänka mig att de är olika från barn till barn osv. Svårt att veta om de är bätter att flänga fram och tillbaka eller att dem kanske saknar en väldigt mycket och kanske tror att man aldrig kommer tillbaka. (man vet ju inte hur dem små tänker).
Man vill ju bara att dem ska va trygga och må bra lixom.
Hade varit jätte skönt om fler skrev hur ni har de med era barn och vad som funkar och inte. Även om man har olika upplägg kan de va skönt att ventilera.

Vår son var 2år och 4 månader när vi separerade och dottern 3½år, va har haft de varannan vecka hela tiden. I början hade jag de tors-fredag även de veckor de var hos pappan men vår dotter tyckte att det var jobbigt med så mycket "fram och tillbax" så vi slutade. Har funkat bra för båda barnen med varannan vecka. Värre har det varit för mig, jag har tyckt, och tycker fortfarande, att det är jättejobbigt att vara ifrån barnen. Men man måste ju sätta barnens bästa först och inte tänka på sig själv i första hand, och för våra barn funkar det bra med varannan vecka.

Jag personligen tycker att det låter lite "rörigt" för sonen att vara varannan dag hos mamma och varannan dag hos pappa. Men funkar det bra för honom så är det ju jättebra! :)

tycker det låter fruktansvärt rörigt. så små barn behöver ett ställe att bo på, en trygg punkt i livet. jag tycker ni ska ta ett snack med familjerätten och höra vad de tycker. vanligtvis rekommenderar man inte barn under 3 år att bo växelvis.

Jag ringde Familjerätten när vi separerade och den första jag pratade med rekomenderade 3 dagar hos mamma, 3 dagar hos pappa osv. För att de var för små för att vara ifrån föräldrarna så länge. Men vi tyckte att det lät väldigt rörigt så vi bestämde oss för att testa varannan vecka. Ringde Familjerätten igen och personen jag pratade med då sa att man får ju utgå ifrån barnen och prova sig fram, han sa att varannan vecka inte var några problem om det funkade för barnet. Och för vår son har det funkat hur bra som helst.

jo jag har hört att de rekommenderar olika i olika områden. så jag tvivlar inte på det du säger. men den vanligaste rekommendationen, vad jag hört, är att barn under tre år ska ha en fast punkt, alltså inget växelvis boende under de första tre åren. att barnet kan hälsa på och sova över någon natt eller två hos den andra föräldern. men inte mer än så. men som sagt, de rekommenderar olika hos olika familjerätter.

jag var i kontakt med familjerätten när vi flyttade i sär. då var dom ett och 3 år. Dom sa då att dom inte rek varran ve på så små barn. Vi ha då kört att pappan haft dom varranhelg och det har fungerat jätte bra.
Barnen har haft sin fast punkt här
Nu när barnen har varit där mer i sommar har dom varit mer griniga och ledsna men går ju över

Så du hade tyckt det är okej att pappan till ditt barn hade tagit ditt barn och sagt; "barnet ska ha sin fasta punkt och inte flänga fram och tillbaka, du får nöja dig med 1-2 dagar i veckan" ?

Är tveksam, väldigt tveksam!

??

det handlar inte om vad vi föräldrar tycker. det handlar om vad som är bäst för barnet, eller i vårt fall, barnen. Våra barn ska bo på det ställe som passar bäst. innebär det att det är hos pappan så ska de såklart bo där. jag sätter barnens bästa främst. inte mitt egna.

Ja som sagt de är jätte svårt. Och visst man ska altid ta barnes bästa först men vet man vad de är egentligen? Bara för att man är mamma betyder ju inte de att man på nått sätt har mer rätt till barnet än pappan (om han är lika intresserad och delaktig)

Sen tror jag barn vinner på att ha lika mycket tid med mamman som med pappan i längden. Att man känner att både mamma och pappa är föräldrar och inte bara den ena är någon lekförälder/ reserv.
Sen är de kanske lätt för pappan att känna sig utanför och tillslut tappar drivet att vara en lika delaktig förälder om han aldrig får känna sig viktig och delaktig.
(lite mina egna tankar)

Men vi ska bara ha de såhär fram till om två veckor, sen börjar pappan jobba och då ska sonen på hos mig på veckorna eftersom han jobbar i hör. Får se hur de blir med helgerna....
Bra för mig att höra hur andra gör och era åsikter vilka dem nu är. Kunde aldrig tänka mig hur svårt de skulle bli att dela på barnen vid en seperation. Många tankar och mycket oro över hur barnet känne för allt.