Vi funderar på adoption och jag undrar över det som kallas referenter på ac's hemsida? Ska det vara släktingar eller vänner? Arbetsgivare? Hur många skall man ha och vad är deras roll? Ska de skriva rekommendationsbrev och kanske även träffa utredare?
Sen undrar jag över det sociala skyddsnätet. Hur mycket folk måste man ha runt sig för att det ska vara nog?
Stort tack på förhand!
Hej
Det var ingen enkel fråga... Vad som krävs varierar från land till land men till socialtjänstens medgivandeutredning vill de oftast ha två referenser och att de inte är släktingar då de anses kunna vara jäviga. Sedan kan varje land kräva ytterligare referenser utifrån sina vilkor. Vi adopterar från Taiwan och där räckte det med medgivandetsutredningens två referenser.
I medgivandeutredningen kan krävas arbetsgivarintyg för att intyga att era uppgifter stämmer. Där beror det också på från land till land vad de önskar från arbetsgivaren. Vissa länder önskar ju också t.ex. intyg från präst även om man inte är aktiv i kyrkan.
Hurvida socialtjänsten vill träffa referenserna eller inte beror på hur de väljer att göra utredningen. De kan ju också välja att ringa dem. När det gäller skyddsnät så är det inte ett krav att man har ett sådant, däremot kan det vara en fördel eller påverka vilket sorts medgivande man får. Om man är helt ensam kanske man inte får medigviande för tre syskon... Det viktiga är snarare att man kan beskriva sitt nätverk och relationer.
Hoppas det svarar på några av dina frågor... Och att du får fler svar.
Tack för era svar! Det låter inte så farligt.
En följdfråga på detta med socialt skyddsnät. Vi har mycket människor runt omrking oss men ganska små familjer. Min man har ingen kontakt med sin syster och mamma, resten av familjen och släkten har vi bra relationer med och vi har många vänner som skulle ställa upp som referenter. Det jag undrar är om det kan bli problem för att vi inte har någon relation med mamman och systern? Min mans syster har valt att ogilla mig (hon känner mig knappt) och uppför sig väldigt illa varför vi valt att inte umgås med henne och deras mamma har valt hennes "sida". Detta är inget som påverkar oss i vardagslivet, min man har en nära relation till sin far och till min familj och vi har många vänner. Dock är jag rädd att detta skulle kunna blåsas upp till ett problem vid en utredning. Vad tror ni?
Tycker att du beskriver det så jag kan inte tänka mig att det kan vara något problem.
Visst kommer man fråga om det men kan ni förklara varför och hur det påverkart er, hur ni hanterar det och vilka erfarenheter ni har dragit av det skall det inte var anågot problem. Och på det lilla du skriver tycks ni kunna svara och förklara på det så då skall det inte göras till ett problem.
På ett sätt är det ett precis lika stort "problem" om man säger att allt runt en är perfekt... Då måste man ju verkligen ha missat något. 
Så det tycker jag inte att ni skall oroa er för.
Tack för era vänliga svar! Ja, inte har man det perfekt inte - men jag vet att vi skulle kunna erbjuda ett kärleksfullt hem till ett barn. 
Stort tack för alla svar!