Våga söka nytt jobb som gravid?

Det är klart att du gör det som känns bäst för dig men om det är ett ställe du verkligen vill jobba på i framtiden vet jag inte hur positivt det är att inte berätta något när du blir erbjuden jobbet. Risken är att det inte alls blir kul att vara där i framtiden även om du har förhandlat dig till ett fast jobb.

Jag skulle söka jobbet om det var ett som jag verkligen ville ha och berätta om graviditeten i samband med att jag blir erbjuden jobbet (om jag nu blev det). Skulle däremot inte nämna det vid en första intervju. Har du tur är det en bra arbetsgivare som anställer dig för din kompetens och då har det förhoppningsvis ingen betydelse om du är föräldraledig en period.

Vet inte om mitt svar hjälpte dig så mycket men håller tummarna för att det går bra för dig oavsett beslut!

Ja det handlar egentligen inte så mycket om jobbet, det är ungefär lika och jag har en chans att få det. Praktiskt skulle det betyda att jag får resa flera mil kortare till jobbet varje dag, vilket betyder otroligt mycket. Jag tycker inte jag ska behöva säga nåt på intervjun, det känns ärligare sen om jag inte får det om de inte visste något.

Men om de sen ringer och erbjuder mig tjänsten då skulle jag nog säga. För om de sen ringer tillbaka och säger att nåt blev fel då är det väl ett solklart fall att anmäla eller? Risken med provanställning är väl att de hitter på nåt skäl och så står jag där helt utan jobb. Om det ej blir provanställning, utan fast direkt, så är det ju mitt jobb så fort papprena är påskrivna. Det är ju det att jag ska föda i mars och kanske inte börjar jobba förrän i oktober. Då är det ju bara 6 mån sen måte de hitta nån igen. Det känns liksom taskigt mot arbetsgivaren men vafan, såhär är ju livet! Men man vill ju inte börja me att de ska tycka att man skött det fult. Va svårt det är! Eller så säger jag på intervjun och så har man varit så ärlig man kan, helt öppna kort. Men för en bekant som gjorde så fick hon inte jobbet med otroligt dåliga ursäkter så man undrar ju..

Du kan väl (om du får jobbet som provanställning) söka tjänstledigt från ditt nuvarande om de får för sig att du inte ffår vara kvar där??

Jag var på en mastodontarbetsintervju igår, är i vecka 29 nu. Det gällde också en tillsvidaretjänst med 6 månaders provanställning och jag förberedde mig mentalt för att vara stark och stå för att jag INTE behöver skämmas för att söka jobb knappt 3 månader före BF. Det syns tydligt på mig att jag är gravid och jag fick blandade råd innan intervjun, bland annat att sätta på mig en tunika och hålla tyst om graviditeten. Men som tur är så har jag min mamma som varit fackligt aktiv typ hela sitt liv och hon stöttade mig i min egen känsla att jag inte ville behöva hymla eller skämmas över det. Min fästman sökte jobb och fick det för någon vecka sen och den chefen frågade ju inte honom om han väntade barn, det tog han själv upp och han har ändå planerat att vara pappaledig. Men han oroade sig inte heller innan som jag ändå gjorde fast jag vet att även vi med livmoder har lagen på vår sida. De bästa uppmuntringarna jag fick av att googla söka jobb gravid var t.ex: Skulle de fråga en manlig sökande om hans planerade familjebildning? Vad är garantin för att någon annan de anställer INTE blir sjukskriven eller säger upp sig snabbt och så står de där ändå och får lägga ut tjänsten igen? Om de VILL HA DIG så kan de lätt hitta en vikarie för dig när du är mammaledig istället för att anställa det näst bästa!

Så, jag satte på mig en tajt tröja som framhäver magen och sa ingenting om varför magen stod ut. Min kompetens fick stå i fokus och när vi väl pratade livssituation (som de tog upp för att påpeka vikten av att ha andra saker än jobbet för att må bra) så sa jag bland annat "ja, det är väl knappast en hemlighet att jag väntar barn", varav de gratulerade och sa att jag inte behöver vara orolig om det påverkar om man får tjänsten eller inte, vill de ha mig så anställer de mig. Självklart kan de ju ha sagt det utan att mena det 100%, det kan jag inte veta men det kändes bra när de sa att medelåldern på arbetsplatsen är typ 33 år och det har kommit massa bebisar de senaste åren så sånt ingick bara, enligt dem.

Och du som har så långt kvar, KÖR PÅ! Tänk inte att du gör dem en tjänst genom att typ be om ursäkt för ditt kön utan tänk istället att du gör dem en tjänst genom att faktiskt söka jobbet och erbjuda din kompetens, annars kanske de tvingas anställa någon sämre kompetens och det är först DÅ det kan vara synd om arbetsgivaren!

Lycka till!

En liten parantes till, det är INTE taskigt mot arbetsgivaren att hålla tyst om det när de ringer och säger att du fått jobbet. Du kan ju lika gärna ha gått igenom ett rent helvete innan du lyckades bli gravid och då vill du ju inte springa och prata med din nya arbetsgivare som du knappt känner om det på en gång? Nej, en arbetsgivare VET OM att den har rätt att få veta först 2 månader innan beräknad BF så håll dig kall bara!

Jag fick ett jobb när jag var höggravid, så jag tror aktiskt att man ska vara ärlig och berätta. Är jag rätt person för tjänsten, är ärlig etc så tror jag att de välkomnar mig åter efter en föräldraledighet. Och du behöver inte vara nervös...

Håller med dig Louise, iallafall om man är höggravid. Men tidigare än tredje trimestern så tycker jag inte man ska behöva känna sig tvungen att berätta bara för att man "vill vara snäll mot arbetsgivaren". En graviditet kan vara så otroligt privat av många olika anledningar och sånt respekterar de flesta vettiga människor. Men är man sån som person så ska man göra precis som man själv känner är bäst, så man inte ger sig själv sömnlösa nätter! Jag hade till exempel inte mått bra av att sitta här och vänta på besked från arbetsintervjun om jag hade hållt tyst och dolt något som jag måste berätta för arbetsgivaren om drygt två veckor. Då hade jag känt mig som värsta lögnaren men jag lät kompetensen gå först och tog upp det när tillfället blev naturligt. Har hört att vissa typ skriver i sitt personliga brev att de är gravida och det känns ju lite onödigt

Jag har också fått jobb som gravid! Jag var ärlig på intervjun och sa som det var och arbetsgivaren såg det bara som en fördel att jag var så ärlig mot dem fast jag inte var tvungen att berätta. Då var jag i v14 och det hade gått att dölja magen om jag velat.