Det behöver väl kanske inte vara godis, utan chips, popcorn - whatever. Det är mer än en gång jag har fått mumla fram "inget" med munnen full med något gott när barnet (som man trodde var någon helt annanstans) frågar "vad äter du på"?
En kompis till mig berättade att hennes son hade tagit för vana att lukta henne i munnen för att känna efter ifall hon hade något gott som han inte kände till.
Hur gör ni?
Haha, jag borde ha röstat på sista alternativet, kände mig rätt träffad! 
Det har väl hänt. Men oftast trycker jag i mig snacks på kvällarna när barnen gått och lagt sig, så då handlar det inte riktigt om att smyga tycker jag. De råkar bara inte vara i närheten för att upptäcka det.
Annat (fast jag gick teknisk och HADE vit klänning 
): Min son har en märklig "defekt": han tycker inte särskilt mycket om godis. Han dricker inte saft eller läsk heller, han tycks inte gilla söta saker alls. Detta trots att jag och min man är riktiga gottegrisar och aldrig varit särskilt stränga på den punkten. Så jag kan knapra på, sannolikheten att min son ber att få en bit är i stort sett noll. Står man däremot och tuggar på en morot kan man ge sig den på att han vill ha... men då kan man ju också ge honom en med gott samvete.
Fast jag tycker det är lite pinsamt när vi är bortbjudna och sonen bara vill ha ett äpple och ett glas vatten, folk tittar på mig och min man som om vi vore typ Hitler och Mussolini.
Ofta fast mest snaskar vi på kvällarna när han sover. En gång fick vi dock för oss att vi skulle kunna smyga i oss en chokladbit vi köpt i affären i bilen. Han satt ju i baksätet så det borde ju gå. Men icke. Han kände lukten och sa Vill också ha! så där satt vi med munnarna fulla och försökte låtsas som ingenting. 
Coca-cola som vi gärna dricker kallade vi kaffe i början eftersom han snabbt insåg att just kaffe var för vuxna. Sen fick jag dåligt samvete så nu kallar vi det läsk men säger att precis som kaffe så är det bara för vuxna och stora barn. Så nu har vi bara dåligt samvete för att han ser vårt intag av denna fördärvliga dryck och antagligen lär sig att det är helt ok att bälga när man blir äldre 
Rätt ofta, fördelen med att vara vuxen och få bestämma själv 
Inte numera när dom är lite äldre men när dom va små så blev det massa smygätande
Rätt ofta, men inte när jag tror han är någon annanstans och så på dagen, utan jag väntar tills han somnat, då kommer det fram. Men det är ju i princip samma sak, jag gör det då så han inte ska se.
Njä, vi lever nog oftast som vi lär i det här avseendet, vilket funkar bra eftersom vi inte har så rigida regler och dessutom generellt inte är några godisråttor, i alla fall inte jag. Det är huvudsakligen lördagsgodis/glass/kakor som gäller, men vi gör undantag ibland (särskilt under semestern) och då får alla vara med. Är själv uppväxt med föräldrar som var extremt hårda när det gällde sötsaker och det ledde bara till att hela grejen blev oerhört hypad och när man väl fick äta blev det istället mycket på en gång för att man liksom skulle utnyttja tillfället till max. Sonen är inte alls lika fixerad vid sötsaker som jag var som barn, kanske en slump, men ändå.
vargför smygäta för barnen?
Småätande är inte bra för de små, men inte för oss stora häller :)
Nja, förut någon enstaka gång, men nu när jag är gravid så har jag helt tappat smaken för godis och vill varken äta då han ser eller inte.
Har hänt någon gång. Har jag blivit påkommen har dom dock fått smaka.