Ta hand om sina föräldrar

Ingen som har några tankar alls?

Det beror på många olika faktorer. Generellt anser jag dock inte att man blir skyldig någon ett dyft på grund av att man blivit född. Respekt är något man förtjänar, det gäller även i relationen förälder - barn.

Man har inga skyldigheter alls. Jag gissar att de flesta vill föröska hjälpa sina föräldrar om de har en bra relation till dem.

Man har inga skyldigheter alls. Lika lite som föräldrar till vuxna "barn" har några skyldigheter. För mig är det självklart att ställa upp med kort varsel om det går (bor 16 mil från mina föräldrar). När min far råkade ut för en allvarlig olycka för några år sedan var det inget snack om att jag skulle åka "hem" så fort jag kunde. Men det beror ju helt och hållet på hur relationerna i just MIN familj ser ut. Alla relationer ser olika ut. Tyvärr finns det massor med usla föräldrar där ute. Varför ska man förväntas ställa upp för någon enbart på den basis att man har ett blodsband? Någon som kanske aldrig har ställt upp för en själv.

I min familj står vi varandra nästan fånigt nära. Vi ses i stort sett varje dag och om vi inte ses pratar vi i alla fall på telefon. Så självklart hjälper vi också varandra med allt vi kan hjälpa varandra med. Akut eller inte. Min make har kanske inte riktigt lika nära relation till sin familj men vi träffar dem varje vecka i alla fall och hjälper dem också om det skulle behövas. Och vi vet ju att vi alltid får hjälp om vi skulle behöva det. Jag är väldigt glad över att det är så och det är en enorm trygghet för alla inblandade.

Men jag tror inte på skyldigheter. Mitt ex farmor krävde t.ex att vi skulle släppa allt vi hade för händer om hon behövde hjälp med något (och det kunde vara de mest vardagliga saker, typ hon nådde inte upp för att byta gardiner och då var vi tvugna att åka dit direkt oavsett om vi hade något viktigt för oss eller ej). Om vi lät bli fick vi höra världens utläggning om hur egoistiska vi var och hur förstörd dagens ungdom är. Ganska tröttsamt. Hjälp och omtanke måste alltid gå från två håll och bygga på lust, inte tvång (därmed inte sagt att det alltid är superroligt att rycka ut).

Ja, man ska ställa upp och ta hand om sina åldrande föräldrar. Enda undantaget är om man har en så dålig relation att umgänget bara blir betungande för föräldern.

Jag har själv en sjuklig fader, och har till och med som  höggravid åkt in till akuten mitt i natten, trots att jag bor 6 mil bort, för att finnas vid hans sida.

Har man haft ruttna föräldrar får de skörda det som de sått

Har man haft bra föräldrar får de skörda det som de sått

Det finns inget jag inte skulle göra för att ställa upp för mina föräldrar om de skulle behöva hjälp.
De har alltid funnits till hands för mig och mina syskon så kan jag återgälda något skulle jag göra det.

Jag finns där för mina föräldrar och syskon oavsett vad som händer och när precis som dom finns där för mig. Vi kan alltid ringa till varandra och få hjälp oavsett var vi befinner oss och vad som hänt. Det är en enorm trygghet att veta att dom finns där för mig och jag för dom. Tyvärr så är inte alla lika lyckligt lottade att ha det så här.
Att ställa upp för varandra är inte något någon av oss gör för att vi känner oss tvingade, det är något vi gör för att vi älskar varandra och vill hjälpa varandra.

Jag älskar min pappa, han har gjort allt det man kan begära o. mer därtill för mig o. min familj - jag gör naturligtvis detsamma för honom... även om jag v e t  att jag inte behöver vara tacksam över att han tog mig hit till Sverige o. adopterade mig.
Jag älskar honom, o. han är m i n o. världens bästa pappa(o. morfar med för den delen).
Tvekar inte en sekund om jag kan hjälpa el. att han skulle behöva mig.

Juridiskt sett har jag inga skyldigheter alls, men etisk/moraliskt sett har jag de skyldigheter jag själv lägger/tar på mig.

Jag är oerhört kluven till frågan - som förälder har du alla skyldigheter i världen att ta hand om det barn du valt att sätta till världen - men som (vuxet) barn bör du inte ha några uttalade skyldigheter gentemot dina föräldrar. Hjälp och tjänster ska ges av fri vilja och inte som ett "måste" eller en "payback".

Än så länge är situationen helt hypotetisk för mig men vid ett akut läge så vill jag naturligtvis finnas till för mina föräldrar - på samma sätt som jag vill finnas till för alla de människor som jag anser mig stå nära.

Det beror helt på vilken relation man har till sina föräldrar, så klart. Jag kommer att ställa upp för min mamma likaväl som jag försöker ställa upp för min mormor, och som mamma ställer upp för sin mor. Men det är för att jag älskar och respekterar min mor och det är ju för att hon är den hon är och behandlat mig så väl genom livet!

Jag anser inte att man per automatik har några särskilda skyldigheter gentemot sina föräldrar. Många föräldrar behandlar sina barn (både som barn och som vuxna) som skit och då ska man inte förvänta sig några tjänster senare i livet.

Jag ställer upp för mina nära och kära i den mån jag kan. Tyvärr bor jag alldeles för långt ifrån de flesta av dem.

Nej, varför skulle jag ha en sådan form av skyldighet?
Eller någon, för den delen...

Jag sammanfattar!
Man har inga juridiska skyldigheter mot sina föräldrar! Inget tvingade.
Men om man har en "normal" relation så kan det finnas moraliska skyldigheter att man ställer upp i akuta situationer. Och att man har möjlighet även om man är lite trött och sliten just den dagen. Egen sjukdom, barns sjukdom, jobb mm kan ju sätta käppar i hjulet.
Men även om det inte är det "roligaste" så är det inte omöjligt att tänkas ig att spendera en natt i mammas lägenhet så att hon pga sociala skäl slipper åka till akuten?