Hurra, så lätt det gick!

Man talar mycket om att barnen skall vara mogna för att bli blöjfria, och säkert stämmer det till viss del - barn är ju olika. Men - och nu kanske någon slår mig - jag tror också att man måste "väcka" intresset genom att låta det ta tid och tillåta olyckor i början. Det kräver tid och ork från föräldrars håll, och lite beredskap på att olyckor sker -för det gör de!

För ett tag sedan sedan bestämde vi oss helt sonika för att sluta med sonens blöja dagtid- han fyllde två i maj. Visst, bekvämt med blöja, men vår lathet började kännas påtaglig. Om sonen var redo? Hur skulle vi kunna veta det? Vi bara körde.

Så - vi köpte ett stort lager kalsonger, och körde igång. Första dagen sju blöta kalsonger, andra dagen tre, några dagar med en - två olyckor... och bara kiss, aldrig bajs. Nu sker det väldigt få olyckor, han både bajsar och kissar i pottan och vi har både varit ute på stan, åkt bil och varit borta hos bekanta sedan dag ett (utan blöja). För oss kändes det inte rätt att fega och t.ex. köra blöja ute - det blev mer rutin och konsekvent för sonen att köra hela vägen ut från början. En handduk i bilstolen eller vagnen bara. Han talar om att "det kommer kiss" och då har man en pyttestund att arrangera det hela. Vi är så jäkla glada att vi tog tag i det här! Varför har vi väntat!?

Det jag vill säga är nog - våga prova, och låt det ske olyckor - det lär sig barnet på! Inget "skäms" på att barnet eventuellt kissar på sig, så klart, men får de inte känna på hur det är att vara blöta kan man heller inte koppla till pottan/toaletten. Med dagens blöjor kan barnen omöjligt ens märka att de kissar på sig...

Så... visst är det bekväma blöjlivet över... Men vinsten, sonen säger själv att han är en stor kille, han kan, har mer koll på sin egen kropp, att se honom stolt över att ha gått på pottan eller toaletten...  vi slipper bytandet, och... pengarna då. Lite mer över till annat.

Hurra!