sisterinlaw skrev 2010-08-06 20:03:05 följande:
Såklart är det alltid bra att berätta tidigare men det är sällan katastrof om man berättar så sent man kan heller. Inte ens lärare är ju oersättliga med kort varsel (kanske är de t o m mindre oersättliga i vissa fall eftersom det kan finnas etablerade vikariepooler). Poängen var inte att man alltid ska vänta så länge man kan men man ska inte behöva känna sig skyldig om man inte berättar så snart man gått förbi vecka 12.
Även om en graviditet är synlig betyder det ju inte alltid att man har tänkt sig föräldraledighet inom den närmsta tiden. Kanske ska mannen vara hemma först och man själv enbart ta ut semester i samband med barnets födelse.
Jag ska också undervisa (på universitetsnivå) som första grej när jag är tillbaka för övrigt men går jag tre veckor över tiden så vet min arbetsgivare att det kan bli tight och då får man lösa det. Folk blir ju sjuka med kort varsel jämt så det fixar sig alltid men självklart är det bra om man kan och vill berätta tidigt. Men om man inte kan eller vill så får man förhålla sig till reglerna som yttersta norm, anser jag. Det är faktiskt AG:s jobb att lösa sådana situationer- inte AT:s, även om man självklart ska vara lojal mot AG.
(Jag menade verkligen inget personligt till dig ang. huruvida du anser dig oersättlig eller så, mitt fokus är TS fråga).
Jag tar det inte personligt! Jag vet bara hur svårt det är att hitta bra vikarier, Den senaste terminen har varit rätt "tung" eftersom en kollega är barnledig och vikarien blev lite av en felrekrytering. Jag och en till har i princip behövt göra vikariens jobb. Sådant händer då och då och är inget jag vill utsätta vare sig elever eller kollegor för i onödan. Och nej, jag menade självfallet inte att jag som person är oersättlig. Den vikarie jag hade när jag var barnledig med sonen var kanon. Alla gillade henne och hon gjorde ett bra jobb. Däremot är min
funktion, alltså lärare i ämne X och Y oersättlig. Om jag blir sjuk eller vabbar så finns ju alltid en plan som elever och vilken vikarie som helst från gatan kan följa, men när man ska vara bort en termin eller mer så måste det till en vikarie som kan göra hela jobbet.
Hur länge man - med gott samvete - kan vänta med att berätta beror kanske ändå delvis på vilket jobb man har. Vet man att det är lätt att få fram en vikarie så kan man kanske vänta lite längre, men är det svårare att hitta en ersättare så känner man nog att man vill förvarna så tidigt som möjligt. Vilket kan vara svårt när man adopterar. När vi fick vår dotter så visste vi inte ens att adoptionen skulle bli av förrän precis före jul 2003 (hade haft papper i landet sedan maj, men det strulade). I slutet av januari fick vi veta att vi förväntades vara på plats i landet den 31/3. Jag hade ju förvarnat tidigt för vad som var på gång, men sedan blev det ändå rätt snabba puckar på slutet. Och det löste sig. Som tur var fanns det ett visst överskott på språklärare just då.