Hur ska man uppfostara en 7åring som blivit bortskämd

Ja, det bästa blir nog om hela familjen hjälper till, inklusive 7-åringen. Tänk efter själv vad du har för absoluta, icke förhandlingsbara grundregler (typ inget våld, inte förstöra saker, passa skoltider) och be de andra familjemedlemmarna göra samma sak. Jämför och se om ni kan komma överens om vilka regler som gäller. Ta inte i för mycket till att börja med utan börja från grunden. Ett tips är att ha regler utifrån principer istället för sådana som är specifika för situationer. Tex "Vi uppträder respektfullt mot varandra" istället för "Inte kasta mat/svära/skrika + tusen och en andra saker en sjuåring kan komma på".  Dessa blir sedan de enda regler ni som föräldrar genomdriver utan förhandlingar. Alla andra konfliktsituationer så sätter ni er ner och förhandlar om tills alla kan komma överens om en kompromiss. Jobba på att alla ska känna sig hörda och försök låta bli att predika och mästra (supersvårt, men du är vuxen).  

Ja och om vissa situationer ALLTID innebär konflikt så ändra på det. Antingen genom att strukturera om dagen så att man inte hamnar där eller ändra på reglerna eller be hela familjen om hjälp att komma på bra lösningar.

Jag tycker att man väldigt ofta får höra att man ska vara så infernaliskt konsekvent. Visst är det viktigt att vara tydlig och förutsägbar, men ibland tror jag att man istället blir envis och bufflig. Ofta möter man ju en väldigt konsekvent (dvs envis) kombatant i barnet och det är ju inte riktigt vad som är målet. För mig har det varit viktigt att jobba med att vara flexibel istället.  Barn lär sig flexibilitet även genom att se hur vi bär oss åt och härma. 

Sist men inte minst så är det viktigt att komma ihåg att ni är i samma lag. Ni älskar varandra och vill varandra väl. Försök att se det som att ni jobbar tillsammans med att lösa gemensamma problem. Du vill inte vinna över barnet så att det förlorar och absolut inte det motsatta heller. Ni ska båda kunna bli vinnare i längden. 

Och du är ingen dålig mamma! Alla behöver vi hjälp ibland. Perfekta föräldrar finns (tack och lov!) inte. Starkt att be om hjälp!

 

Jag är ingen förälder, utan ett barn, men enligt min ringa mening finns inte så mycket att göra förutom att sluta skämma bort honom.
Och ge honom konsekvenser för olydnad och fräckhet.

Om ni gör rätt så går det över med tiden!

Lycka till!  

Jag har ju regler som alla andra föräldrar. Fast saken är ju det att ibland trasslar det lite väl mycket ibland och ibland så trasslar det ju inte alls med min älskade dotter som man älskar av allt annat på denna jord. Men saken i bland så är det svårt med uppfostran när inte änns barn vill lyssna och göra som man säger vissa tillfällen och dagar och tider på dagarna.

Ibland så värkar öronen funka på min dotter och ibland är det som man skiter fullständigt i vad mamma sin säger =( .

Men när hon inte gör som man säger så blir man ju mer än galen ibland. Men När hon väl lyssnar på vad man säger då går ju allt som en dans och även gör som man säger då känns allt bra. Men när sitt barn liksom gör motsattsen så känns allt jobbigt och inte kan acceptera ett NEJ när man väl säger att Nej så här får du inte göra och det där får du inte göra. Och ändå blir arg och sur med mera vad gör man då?. Jo man ska låta bli att ge och tilllåta men om dom ändå gör saker och ting ändå fast dom inte får?.

Sen funderar jag visst alla är i ett lag men inte lätt när man är separerad och dessutom har funktionshinder i familjen som förälder. Men man försöker ju vara så bra förälder som möjligt med att försöka sätta gränser och regler och säga åt att göra saker och ting i viss mängd. Min dotter är ju en duktig dotter när hon väl vill .

Men som sagt det är alltid bra med tips och råd för andra hur andra gör m.m