Döpta som barn, ångrar det som vuxen?

Jag förstår precis hur du känner, blev själv döpt som bebis och blev också ganska irreterad när man blev äldre och insåg vad det innebar liksom. Jag väntar nu mitt första barn och mitt val vad det gäller dop för henne eller honom i framtiden är solklart. Jag är inte religös men även om jag vore det så anser jag att mitt barn ska få välja den religion som passar honom/henne när hon/han är gammal nog att föstå vad det handlar om själv.
Hade jag fått bestämma vid 10 års ålder hade jag inte heller valt att bli döpt. Jag tror på "nåt" men vill ej namnge det.  Men som sagt mina barn ska ha den fria viljan att välja själva om de vill bli döpta eller ej.
Håller med dig till fullo.

Man väljer inte att bli kristen när man döps, (det är ju omöjligt när man bara är ett par månader gammal och inte förstår innebörden). Däremot är Konfirmationen är en bekräftelse på dopet. Väljer man sedan att inte konfirmera sig så bekräftar man inte sitt dop, då "ogiltigförklaras" det. Du väljer helt enkelt att du inte vill leva med Gud, att du inte tror på Hans ord osv. osv. Å tror man inte på Gud så är det väl strunt samma om han "hållt sin vakande hand" över dig, för han finns ju ändå inte..?!?
När man döps blir man medlem i Svenska Kyrkan och kommer då senare när man börjar arbeta betala kyrkoskatt som är en väldigt liten procentsats av din vanliga skatt.
Jag tycker nog inte att dem pengarna är så mycket att "tjafsa" om.
Svenska Kyrkan gör ett väldigt bra arbete med både barn, ungdomar och vuxna.
Och oavsett om du är medlem eller ej kan man få stöd och hjälp från dem, även ekonomisk hjälp om man skulle hamna i en kris. Dem hjälper gamla och ensamma med frivilliga församlingsbor som går hem till dem gamla och pratar och fikar, dem öppnar upp sina dörrar med julfirande för hemlösa och ensamma, dem samlar in pengar genom kollekt till olika organisationer (som inte nödvändigtvis är religöst relaterade), kollekt är även en frivillig gåva..har man inte lust att ge, så struntar man i det.
Svenska kyrkan gör sååå mycket för samhället ni inte anar..

Ja, jag var mycket irriterad över det i tonåren. Jag önskade att jag hade fått fatta ett eget beslut angående religionstillhörighet och dop. 

Jag har visserligen aldrig varit irriterad över att jag varit döpt (har gått ur nu i och för sig) och vi har inte döpt våra barn då det känns as löjligt att döpa in dom i en religion vi inte är medlemar i eller tror på. Så våra barn kommer få göra valet om de vill bli döpta när dom blir äldre.

Det är var och en fritt att konfirmera sig eller t ex gå ur svenska kyrkan. Man kan gå ur redan som ganska liten med föräldrarnas påskrifter.

Big deal liksom, gå ur och sluta gnäll?!

Alltså, är det verkligen något att irritera sig över? Du har ju gått ur?

Jag är döpt och inte troende. Men jag sitter inte och irriterar mig över att mina föräldrar valde att döpa mig.. Vill jag så kan jag gå ur Svenska kyrkan. Thats it.

Jag blev döpt muslim mot min mors vilja..jag är inte muslim ska tilläggas och praktiserar inget av det som de har. Det stör dock inte mig då jag inte har känt tvång att praktisera något.

men jisses amalia. Jag är döpt och jag har aldrig haft nåt obehag av det. Det har aldrig någonsin påverkat mitt liv och det är fritt för den som vill att gå ur svenska kyrkan.
Varje förälder fattar de beslut angående sina barn som känns mest rätt. Så länge ens föräldrar inte gjort nåt av ondo för att medvetet skada sina barn tycker jag inte att man ska komma och gnälla. Hade de inte döpt dig hade de tagit samma risk att du hade blivit skitsur över att du inte vart döpt. De kan inte på förhand veta hur du ska reagera. Att låta bli att döpa, det är inte heller att låta barnen välja själva. Det finns de som inte är döpta som barn och önskar att de vart det så de slapp göra vuxendop inför en eventuell kofirmation. Och ett ett dop tvingar dessutom inte någon att aktivt utöva sin tro. Så skärpning. Gnäll inte över bagateller, föräldrar är värda mer än så.

Nej, ingen fara. Mina föräldrar gjorde det som de tyckte var bäst och jag älskar dem för det.

Nej, mina föräldrar döpte mig, men jag konfirmerade inte dopet när jag fick välja. Jag betalar skatt och går i kyrkan ibland fast jag inte är troende. Jag har fått väldigt stor hjälp av kyrkan när jag mått dåligt och tycker att de gör ett jättebra jobb!

Nej, jag ångrar det inte. Jag är tacksam.

Skulle känts konstigt att döpas som vuxen.

Jag blev döpt, det blev nog de flesta ungar när jag var liten. Stör mig inte nämnvärt, jag gick ur när jag var 13.

MEN jag tycker det är oetiskt att döpa barn. Man ska få välja själv om man vill tillhöra en kyrka. Min dotter är inte döpt av denna anledning.

Jag döpte mig som 15-åring för att kunna konfrimera mig. Båda sakerna var tonårsrevolt. Ångra mig!

Jag kommer inte döpa mina barn.

Vi kommer att ha en borgerlig namngivning. Om vårt barn sedan känner att den kristna tron tilltalar honom/henne så kan han/hon bli döpt i samband med konfirmation.
Har en kompis som gjorde det nämligen.
Eftersom varken jag eller min kille är religiösa vill vi inte döpa vårt barn. Jag har ännu inte gått ur Svenska Kyrkan, men kommer att göra det.