Vill betona att jag inte försöker uppmana till kollektivt självmord, utan just till rätten till preventivmedel och abort.
Jag tycker visserligen inte att alla människor har rätt att få barn, de är ingen rättighet. Jag önskar att somliga förbjöds. Liksom med körkort och mycket annat önskar jag att det fanns vissa krav.
Men nåväl. I denna dokumentär framgår det tydligt att föräldrar själva inte ville ha barn. De hade inte rätten att tacka nej.
Jag har sett flera hemska dokumentärer som vittnar om människans oförlåtliga misstag, och som alltid är det barnen som fått lida mest.
Det intressanta med den här dokumentären, men som säkert stämmer in på många fler, är den uppenbara kopplingen mellan rätten att bestämma över sitt eget liv/sin egen kropp och totalt humanitärt fiasko.
Inga preventivmedel - oönskade barn- växande fattigdom- ökad kriminalitet - en dyster värld.
Fanny, svara mig!
Som jag ser det (efter att inte ha läst i tråden och därmed förmodligen skjuter mig själv i foten) så är det fullt möjligt att dela upp diskussionen i ett emotionellt och ett rationellt perspektiv.
Rätten till abort är något man kan skriva under på oavsett var man står i frågan rent emotionellt, eftersom alternativet är fullständigt vedervärdigt då människor stryker med på kuppen. Även politiskt finns det fog för att vara för denna rätt. Men känslomässigt kan man vara "emot" abort i den meningen att man anser att livet är heligt och om det ska avslutas bör det göras på egen hand och inte av någon annans. Det är så jag själv resonerar kring saken, och då oftast i det tysta eftersom det inte sällan väcker ont blod.
Jag kan ändå inte sova, så jag kommer se dokumentären om 20 minuter. 
Jag röstade för övrigt "Nej, inte allt".
Nej liv till varje pris är varken humant eller medmänskligt.
Jag skulle önska att alla kvinnor fick rätten till och tillgång till preventivmedel och legal abort.
