Skulle du kunna göra en abort?

Om jag är i ett förhållande och blir gravid så skulle jag aldrig kunna göra en abort.

Om jag blir våldtagen så skulle jag förmodligen göra det ja.

Jag svarade nej utifrån förutsättningarna i TS.

Däremot skulle jag kunna göra abort i en mer extrem situation. Jag känner två kvinnor som varit gravida med barn som hade alla, eller nästan alla, inre organ på utsidan. Ett sådant barn kan överleva om det "bara" handlar om organen i magen, men i båda dessa fall rörde det sig även om lungor och hjärta. Då blir bröstkorgen så liten att det inte går att operera. Organen får helt enkelt inte plats. Fick jag veta att jag bar på ett sådant barn skulle jag garanterat göra abort. Jag skulle även kunna göra abort om barnet hade överlevnadschans, men skulle bli svårt handikappat.

Dessutom skulle det bli abort om jag fick reda på att graviditeten utgjorde ett hot mot min egen överlevnad. Jag hade exempelvis en bekant som drabbades av cancer under graviditeten. Hon kunde inte påbörja behandling med barnet i magen. Hennes val stod mellan abort, omgående behandling och därmed relativt god överlevnadschans eller att vänta tills barnet var fött och i så fall riskera att sjukdomen inte gick att bota. Hon vald det senare och dog tyvärr när hennes barn bara var ett par år. Skulle jag ställas inför samma val skulle jag göra abort, alldeles särskilt som jag redan har två barn som behöver sin mamma.

Har gjort de en gång aldrig igen...

Utifrån Ts svarar jag nej. Jag klarade inte av det.

Men jag skulle göra det om jag blev våldtagen eller barnet var sjukt/skadat.

Jag har alltid varit för abort. Däremot tror jag att jag själv skulle ha mycket svårt att göra abort.

Läste du ts? "Frivilligt sex, graviditeten är normal" står det. Frågan handlar alltså om ifall man kan tänka sig abort bara för att det inte passar med barn, man tar alltså livet av fostret för sin egen bekvämlighets skull. Jag har svårt att förstå att någon kan ta det beslutet och ännu svårare har jag att förstå det om man redan varit gravid och har barn, då vet man vad det handlar om och vad man går miste om. Sedan skaffar man fler barn senare i livet. Makabert..

Det kan vara ett svårt beslut att ta men det behöver inte vara det och det oavsett om man har barn sedan tidigare.
Har man barn sedan tidigare så är det oftast det barnet man tänker på och det barnets väl och ve som är i fokus och därför väljer kvinnan att göra abort.
Har man inte barn sedan tidigare så är det rätt vanligt att man utvärderar sin situation och utifrån hur det ser ut tar ett ansvarsfullt beslut om att endera abortera eller att fortsätta graviditeten.

Jag har i af barn sedan tidigare och skulle inte kunna rättfärdiga för mig själv varför inte ett kommande barn också ska få chansen att leva.. Men det är ju bra att få höra från andra hur tankegångarna kan vara, kanske inte i sverige direkt men på andra håll ivärlden kanske det vore omöjligt att ha råd med ytterligare barn. Jag kommer ändå ha svårt att förstå det, varför tar man risken att bli gravid i så fall?

Det fina i kråksången är att du kan leva efter din syn och fatta dina beslut efter vad du tycker är rätt och riktigt
Abortlagen fastslår nämligen att ingen ska tvingas till abort mot sin vilja. Känner du att en abort är fel för din del och att du inte kan rättfärdiga den så har du rätten att avstå en abort.
Samtidigt kan en kvinna som kan rättfärdiga sitt beslut för sig själv välja att göra en abort och ingen kan hindra henne ifrån det. Jag tycker det är optimalt!

Det är mycket här i världen som jag personligen inte förstår och saker som människor gör och säger men ändå så känns det tryggt att veta att man inte behöver förstå allt utan att man kan överlåta besluten till den det berör. I detta fallet varje enskild kvinna.

Jag tycker att man är fel på det om man utgår från hur graviditeten blev till. Varför är det mer moraliskt att döda ett foster som blivit till genom en våldtäkt jämfört med ett frivilligt samlag eller ett djupt ångrat snedsteg på fyllan?

Ur fostrets synvinkel är det precis detsamma. Om det är ok att göra abort i v 12 måste det vara det oavsett hur fostret kommit till. Annars hamnar man snabbt i att dela upp kvinnorna i fina flickor och slampor, och det är bara de fina flickorna som får göra abort.

Själv anser jag att det är enkelt - abort är en omistlig rättighet. Det som för mig är självklara orsaker till abort eller självklara skäl att behålla är inte alls detsamma för en annan kvinna - och graviditet och förlossning är en så stor sak, för att inte tala om föräldraskap, att möjligheten till abort måste finnas.

Men precis som man aldrig ska kunna tvingas behålla ett barn ska man aldrig kunna tvingas till abort.

Själv har jag svårt att tänka mig att jag skulle göra abort om det var ett friskt foster som blivit till av misstag mellan mig och min man (vår son var inte planerad men mycket välkommen för det), men vem vet hur vår situation ser ut om ett par år, om det blir aktuellt? Just nu är vi i den sitsen att alla ev graviditeter är MYCKET välkomna, men jag har insett att man ska aldrig säga aldrig.

Därför att man ska ta ansvar för sina handlingar. Att få ett missbildat barn eller bli våldtagen ser jag inte som ett val man gjort. Att ha oskyddat sex är däremot ett val, man väljer att ev bli gravid.

Jag tycker du gör det för lätt för dig. Genomsnittsåldern för sexdebut i sverige är 16 år, ungefär. Snittåldern för förstagångsföderskor ligger mellan 27 - 32 beroende på var du är i landet. Det innebär att genomsnittskvinnan har MINST 10 sexuellt aktiva år framför sig innan det är aktuellt med barn, och de flesta fortsätter att ha ett sexliv även efter barnen (även om det känns avlägset vissa perioder )

Det innebär att man måste ha preventivmedel som fungerar varje gång i tjugo år. Hårda bud. Inga missade piller, inga spruckna kondomer, inga fylleligg utan gummi, inga oj-då-han-hann-inte-dra-ut-den någon gång på minst 20 år. De flesta gånger vi har sex gör vi det av helt andra skäl än att vi vill ha barn.

Dessutom anser jag ju att även den som gör abort tar ansvar för sin fertilitet. Har man inte möjlighet att ge ett barn en bra uppväxt - det må vara känslomässigt eller ekonomiskt dåligt - så ska man inte heller föda barnet och förvänta sig att andra tar hand om det.

Det finns gott om statistik för aborter på socialstyrelsens hemsida. Där kan man läsa att de flesta som gör abort bara gör en abort. Det är få som gör mer än två. De flesta aborter görs tidigt. De flesta kvinnor har alltså väldigt god koll på sin fertilitet och fattar snabbt beslut om avbrytande eller inte.

En sista punkt: jag tar alltid illa vid mig när man säger att man ska inte göra abort om man blivit gravid av misstag, utan man ska "ta konsekvensen av sitt handlande". I mina öron låter det som om barnet ska vara kvinnans straff för att hon knullat omoraliskt. Ett barn ska aldrig vara ett straff! Alla barn ska få förmånen att födas välkomna!

Naturligtvis ska vi sträva efter att minska antalet aborter - men inte genom att försvåra för kvinnor att få abort, utan genom att öka tillgängligheten och acceptansen för p-piller, förbättra villkoren för föräldrar, i synnerhet förbättra möjligheten för människor att arbeta och studera deltid och förbättra föräldrapenningen för studenter, så att det är möjligt att bli förälder tidigt och oplanerat och ändå fortsätta läsa! Vi borde studera Holland, som både har en tillgänglig abortlagstiftning OCH en öppen sexualmoral OCH ett lågt aborttal.

En stor tumme upp!

För att man inte vill leva i celibat?
Allt kanske inte är svart och vitt, ibland kan preventivmedel falera, ibland kanske det inte handlar om ekonomi utan om medicinska besvär för kvinnan, trauman, eller helt enket stark äckelskänsla inför graviditeten.
Det finns så jävla många scenarion över vad som kan hända, och egentligen spelar det ingen roll. En abort behöver man inte rättfärdiga för någon annan, man ska inte ens behöva göra det för sig själv om det var rätt beslut.

Jag har ett barn. Jag har gjort två aborter. En innan jag fick barn och en efteråt.
Den jag gjorde efter jag fått min son var absolut lättast att göra, jag hade inga som helst samvetskval. Eftersom jag har högriskgraviditeter med komplikationer och både jag och sonen höll på att stryka med i samband med hans förlossning så ville jag inte riskera att han skulle bli moderlös. Simple as that.