Blivit lämnad och han har redan träffat en ny - hjälp!

Fy låter som en riktig idiot, du klarar dig utan honom!!!
kram

Jag var tillsammans med min dotters pappa i tre år och han lämnade mig när jag var i tredje månaden. Känner igen mig i mycket av det du berättar. Han är också och har alltid varit omogen och egoistisk. Trots detta älskar jag honom fortfarande, trots att vi inte varit ihop på nästa tre år. Detta gör det svårt för mig att gå vidare, jag vill hemskt gärna träffa kärleken igen och skulle gärna vilja ha fler barn i framtiden. Men mina känslor för honom gör det omöjligt, känns fel att gå in i något med någon annan när jag fortfarande känner så här för honom. Han träffar sin dotter ca en gång i månaden och då brukar han hämta upp henne och sen åka ut på någon utflykt över dagen för att sen lämna henne igen på kvällen. Ibland stannar han en kort stund på en kopp kaffe men oftast vill han iväg så fort som möjligt. Även om jag lyckas förtränga mina känslor i vardagen så blossar de alltid upp igen när vi ses. Jag vet att han har en ny flickvän, men de bor inte ihop. Detta känns väldigt jobbigt också.

Usch,ska det inte gå över trots så lång tid vill han inte träffa sin dotter oftare? Fattat inte vissa karlar är verkligen hemska...jag fick SMS igår att han nu är ett par m henne...o vi har inte ens haf. Ute huset på visning än...vissa har inga problem att gå vidare o vara m nya...suck,.fattar verkligen inte hur jag kan älska honom då han ju aldrig prioriterat oss el engagerat sig i oss..hur funkar de att vara ensamstående då? Ekonomi osv?får du hjälp från omgivningen?

Hej!!
Ja vad kan man säga, en riktig skit.. Jag var med om nästan samma sak. Han kom hem en dag med tårar i ögonen och sa att det var slut.. Slut, frågade jag. Inget tecken på att vi hade det dåligt, jag var i v 15 och vi hade en son sen tidigare som då var 1 1/2. Jag förstod inte heller hur han kunde göra så här. Vi var ju en familj, vi hade ju bildat en familj. Man kan inte bara dra hur som helst... Men jo. En vecka senare fick jag reda på att han träffat en ny, någon som inte hade familj och som var ute och festade varje helg istället för att hitta på familjära saker. Jag vet inte vad som hände... och hade inte möjlighet att spekulera i det heller, då jag 2 v senare fick veta att bebisen i magen var sjuk. Han hjälpte inte till något under graviditeten trots att jag hade en väldigt komplicerad graviditet. Fick ringa och be honom väldigt snäll, att hämta vår son på dagis då jag satt i taxin på väg in till akuten för jag hade såna smärtor. Då kunde jag få höra att de faktiskt hade planer, för det var hennes lediga dag!!!!!!!! I efter hand blir jag bara förbannad, hade jag inte varit gravid och så otroligt rädd över vad som skulle hända bebisen i magen, ja då vet jag inte vad jag hade gjort mot den här människan som ska föreställa sig vara en person som jag har älskat i 6 år. Nu har han vår äldsta son varannan helg, men bryr sig knappt om vår 4 månaders, som är njursjukt. Han kanske har träffat honom, 7 gånger, kortare stunder.
Vad jag kan rekomendera, eller så som jag har gjort.. Jag har lagt all min energi och kärlek på mina barn. och det har funkat. Jag är efter 7 månader, helt över honom.. Skulle aldrig vilja ha tillbaka honom. Men jag kommer aldrig någonsin kunna förlåta honom för vad han utsatt mig (det finns så mycket mer än vad jag skrivit här). Men han kommer alltid vara mina barns pappa, och jag kämpar varje dag för att göra så de har den bästa kontakten. Önskar bara att han gjorde detsamma.. Men så är det inte, då får man försöka hitta styrkan och kämpa destu mer.

En låt som jag alltid sjunger för mina barn när de är ledsna eller på kvällen när vi ligger och myser, är mauro scoco (han stavar inte så säkert, men ändå^^) Du är aldrig ensam. Ett tips, lär dig den.. sjung den för ditt barn och för dig själv. För ni har varandra!
Lycka till♥

Jag har gått igenom de samma ungefär. Men pappan drog när sonen va 2 veckor o träffa han ytterst sällan de kommande åren. Festa och va med sin nya tjej som förövrigt va en av mina bättre vänner innan va mycket roligare och viktigare. De bestämdes tider men han skicka oftast ett mes strax innan eller efter att han inte kunde komma. Vi bestämde umgänge på familjerätten till söndagar mellan 15-17 och de ville fler dagar, men han ville inte. Han kom aldrig på umgänget. Tyckte de va dålig dag för han va alltid bakis då och ändra de till tisdagar efter sitt arbete. Men då va han alltid för trött. Alltid va de nått som va viktigare.
idag är sonen 4 år och jag och pappan har haft de jobbigt, ja eller han har styrt och jag svansat efter så för han har de väll inte vart jobbigt.- Jag har gråtit , skrikit och velat slå ihjäl pappa. Vart så arg för han inte inser hur fin sons han har och som han bara kastar bort. Att hah inte brytt sig när sonen legat på sjukhus osv. Utan tyckt sitt liv varit mer värt. Han har avrit elka mot mig kallat mig dålig mamma och sagt han ska fixa så soc tar sonen ifrån mig osv.
Jag har aldrig hindrat han från att träffa sin son trots att jag nästan hamnat på psyk eftersom han varit så elak och likgilltig mot vårt barn och mig.

MEN när sonen va 3 hände nått. Pappan börja ta till sig sonen. Börja förstå att nu fattar sonen saker. Så sen dess har de funkat ganska bra. Visst är han fortfarande inte så anavarig som en förälder borde vara men de funkar. Vi kan inte ha bestämda tider då han ska ha sonen utan gör upp de varje vecka och de resulterar oftast i att sonen sover där 1-2 nätter i veckan. Funkar bra för mig att inte ha fasta tider eftersom jag bara jobbar dagtid och alltid kan ha sonen på förskolan när jag jobbar.
Sonen älskar sin pappa och jag har stora förhoppningar på att sonen i framtiden kan spendera nnu mer tid hos sin pappa. Vi är osams i perioder men jag bryr mig inte längre om vad han säger utan har blivit stark i mig själv så jag är inte rädd han ska ta min son ifrån mig osv. Börjar han tjafsa e jag bara lungn o bryr mig inte. Kommer han inte så ringer jag inte o skäller o liknande. Jag är bara ,likgilltig mot han. Jag har lagt ned så mycket energi på att få DERAS relation att funka att jag höll på att hammna på psyk.
De är de inte värt! Min son behöver en hel förälder iallfall!

Lycka till!

Tack för era inlägg! Vi har visning i helgen och jag försöker städa vårt hus samtidigt som jag har inskolning och ensam m 2årig son men det går )) jag har kommit så långt att jag nu vet att jag o sonen förtjänar mkt bättre men är sååå orolig över hur hans pappa ska bete sig i framtiden...men kan ju inte påverka det så får väl släppia det...hoppas bara han tar o anpassar sig efter sonen o ej tjafsar om mer tid ifall sonen ej e redo för det osv. Iofs lutat de ju åt att de knappt kommer ses då han bara velat träffa honom själv 4ggr sen Valborg o ej dykt upp (varit m bruden ist) 3av de ggr o den 4e ringde Han hem mig efter 1.5 Tim pga att han var för trött? Suck,,,nu vill jag bara flytta.kommer flytta m sonen till geannkommunen där släkt o vänner bor så vi får sällskap o hjälp..men har dåligt samvete då sonens dagis här verkar så bra o hans pappa måste bo här i kommun(ego som han e) dock e de även billigare boende i matkostnader o jag kan åka tåg till jobbet ist för bil om jag bor i grannkommun ist m sonen ...men känns ändå som att man borde bo närmre för att underlätta umgänge-tar dock bsra 20min m bil iofs.... Skriv gärna mer!!!! Ska lära mig låten nu!

 JAAA heja dig!!!
Det kommer bli super, inget går upp mot att ha nära och kära omkring sig.
Lycka till med städningen, brukar ju gå som en dans när man har en duktig två åring som hjälper till hihi!!

Känns som jag hör hemma i denna tråd med..
Min dåvarande sambo sedan 7 år träffade en ny tjej två veckor innan vår son föddes och HON var mycket viktigare än allt annat... Han har betett sig som en stor skit och det har varit så j*a jobbigt...Han är så omogen och ego och tycker bara synd om sig själv..
men nu har 7 mån gått och jag börjar väl komma över honom.. men jag ä'lskar honom fortfarande och en del av mig är så blind att jag vill ha honom tillbaka - korkat - =/

men jag och min son har det toppen och mår bra =) Mitt liv är så mycket bättre utan honom och jag börjar inse att jag och sonen förtjänar så mycket bättre än ett otroget svin som inte kan vara ärlig eller vågar vara vuxen.

Så Kämpa på, det Kommer bli bra!! =)
Det kommer ibland kännas föjävligt men nästa dag så vänder det =)
Och när du mår som dåligast, titta på ditt underbara barn och känn lyckan =)

Jag hör nog oclså hemma i denna tråd..
E så ledsen. Känner starkt igen mig.. Orkar inte skriva mer än så nu. Men känns skönt att höra att man kan repa sig efter jävligt jobbiga stunder i livet. Återkommer när jag känner mig lite starkare.

Samma här, blev lämnad av pappan till sonen två dagar efter att vi kom hem från BB. Sonen föddes för tidigt och medans vi låg på bb neo så inledar han en relation med en annan kvinna, en kvinna somhan har kommit i kontakt med tvåmånader innan sonen föds...han säger med tårnar i ögonen att han lämnar mig nu, att han har träffat en annan det bara blev  så--- så där satt i , jag med ett prematurbarn och helt o chock kan man säga

Hej!
Trodde eller rättare sagt hoppades att jag var ensam i min situation. Det är inte riktigt klokt vad man kan råka ut för...

Min man sedan 5 år, relationen 8 år, lämnade mig när vår dotter var 4 månader. Vi hade en riktigt tuff start med förlossningsdepression och kolik och efter en tung period hade vi bestämt oss för att nu tar vi nya tag. Ett bråk till kom och då så gick han ut ur huset och stängde av alla känslor. Kunde inte nå honom, han bara sa att vår relation var dålig och bättre att lämna innan nån blir sårad.... Detta var förra sommaren. Mycket har hänt sedan dess. Vi har flyttat isär, gått i parterapi som inte gav något men senare kom han och erkände att det inte var fel på relationen utan han som mår så dåligt och hatar sig själv för att han lämnade oss. Han går i terapi nu för att hitta sig själv igen. Jag har gett honom så mycket stöd, förlåtit honom eftersom det fanns förklaringar till varför han inte kunde hantera sin kris bättre m tanke på hans uppväxt. För mig är det viktigt att älska även när någon kanske inte förtjänar det. I nöd och lust...

Han säger att han älskar mig, att hans värsta mardröm är att jag inte ska finnas kvar men samtidigt vågar han inte stå upp för vår familj. Vågar inte ta tag i det och försöka börja på nytt. Jag har så svårt att förstå honom, så svårt att förstå att en familj och en långvarig relation inte kan vara värd att satsa allt för. Har gråtit så mycket, varit förbannad och samtidigt älskat honom. Han var min bästa vän.

Det är verkligen en berg o dalbana. Men nu märker jag att sorgen över allt jag förlorat inte är så svår längre, att jag istället kan se vad jag förtjänar och att han faktiskt inte förtjänar mig. Man måste vilja förtjäna någons kärlek för att vara värd den. Jag har inte gjort något fel. Menar inte att jag är felfri men det här är inte mitt fel. Det är hans misslyckande och även om det slog omkull min värld så är jag inte slagen. Har varit i detta kaos i över ett år och hanterat det på ett klokt sätt - för mig, min dotter och min man. Vill någon bolla så har jag säkert ett o annat klokt ord att dela med mig av, så er resa kanske kan bli lättare.

Det kommer att bli bra, jag lovar!!!

Karin02 mfl:tack för era inlägg,fugan vilka idioter de finns mitt ex bor m sin flickvän sen hanberätta om henne. Han har fortf inget umgänge m vår son-o vår son saknar sin pappa
Vi flyttar jag o sonen alltså -den 1/12till frannkommun där vi har nätverk. Ex svärföräldrarna hjälper till massor o är kanon! de träffar min son mer än mitt ex.....

Vi har precis sålt huset,fick täckning för låno mäklarkostnader men sen e de slut så sålde m förlust eg men skönt de e förbi...

Ny inskolning väntar då om 2v...han älskar sitt dagis nu o känns färjävligt att byta men tyvärr

Mitt ex är fortf som han var i vår relationatt han har lätt för vredesutbrott där han hotar ta sonen varannan vecka-vilket är min mardröm-vill ej ha det så!! Men sen lugnar han sig efter ngrs dar. Han har bett få ha sonen några timmar nästa vecka då han fyller år i ska äta hos sina föräldrar med nya tjejen o då ska sonen vår med...han fråga om de var ok att tjejen var med o jag kan ju faktiskt inte motsätta mig även om jag tycker de e vidrigt. Bra att de sker hos exsvärisarna första ggn han träffar henne...

Jag har svårast att släppa rädslan att han ska försöka ta vår son varannan vecka el mer och sedan också tanken på han m henne...blä
Hur fan kan man skaffa barn m ngn o prata förlovning o fler barn i feb/mars o sen ej veta vad man vill i april? O sen sätta på en ny i juli? Förlåt men jag funkar inte så....

Jag e noga me att säga till min son att det är okej att Sakna pappa,det gör jag med...osv
O att vi kan ringa honom osv...

Jag förstår bara inte varför hans pappa är så förbannad på mig o får utbrott så fort han hittar någon chans eftrsom jag inte gjort ngt?!
Jag vet att det nog e att de e lättare att försöka hitta skäl att vara arg på mig för att slippa inse all illa han gjort oss men jag förstår det inte.

Det går upp o ner ibland är det ok ibland jobbigt.....men längtar till flytten-slippa ha honom i vårt hem då o då när som helst.

Och varför prioriterar karlar sina nya så högt verkar tom högst tycker jag? Hur funkar man då eg????

Yes.. jag blev lämnad i mars detta år.. han tog min bästa vän på en gång istället.. dem hade känt varann i ca 4 månader och mig hade han bott ihop och varit förlovad med i nästan 3 år...
Sen tog han henne och efter bara 2,5 månader tsm så förlova dem sig och nu i augusti gifte dem sig knappa halvåret senare... en riktigt stor skit är han! Jag ansökte om ensam vårdnad av våran dotter direkt pga hans förflutna som inte är så bra. Har inte vunnit än men kämpar... tils vidare har ja dock ensam vårdnad men bara intermistiskt som de så fint heter... han har inte träffat sin dotter på ca 5 månader nu om inte mer... och han  har inte frågat en enda gång varken på fb eller mejl eller tele hur hans dotter mår,.... han bryr sig inte om henne men vill ändå inte avsäga sig vårdnaden helt!

Han e helt uppe i hans nya nu och deras bröllop och smekmånad och den där skiten.

Jag är ensamstående då med 2 barn (hade en son sen tidigare) och pluggar på högskola.. tyvärr så är de rätt kämpigt och jag vet varken ut eller in ibland... jag skulle behöva avlastning men har ingen möjlighet till de av varken vänner eller familj tyvärr.... och Soc anser att barnen inte är i behov av det!
Så det är kämpigt men nån lösning måste de finnas..

Till en början va ja bitter, ville förstöra för dom osv hade sex med han och sa de till hans brud som inte lämna han ändå.. men nu skrattar ja bara åt mitt ex falskhet och att han gjort som han gjort.. de är han som förlorat mm.... det är han som kommer förlora i slutändan ändå.. HAHA

Stå på dig.. jag vet att de va svårt och jag har varit nära på att både ta livet av mig och skita i allt men i allt det mörka såg jag ett ljus och stod på mig.... och det blev ljusare även om de ibland fortfarande kan kännas tungt och jag saknar min och hans tid.....

Men de viktigaste är att stå på sig och kämpa för i slutädan vinner man även om de kan kännas som en lång resa dit!

är det fortfarande folk som vill skriva i denna tråden? .. är i ett krisläge,.. mår så dåligt så jag kan inte ens äta.. och då ammar jag ockås..:S skakar.. blir knäpp, rasar ihop.. vad ska man göra??!! vad gjorde ni i dom stunderna???

jag finns kvar.....har du msn?
inboxa mig så kan vi snacka där om du vill?

Hejsan ja det kan vi göra.. usch har inte sovit på hela natten och inte kunnat äta.. vill bara ligga i sängen.. men måste ta hand om mitt barn nu.. :(:(:(  orkar inte.. orkar ingenting.. vet inte vad jag ska ta mig till..  vad ska man göra??? vi kan snacka på msn ikväll om du kan?

jag finns på msn efter ca 20.30 (om jag inte somnar vid nattnigen eller det tar längre tid, sonen är hos sin pappa över dagen...)då jag nattat sonen....några tips - försök tänka på ditt barn..alltså vad barnet behöver o så...att barnet behöver dig och att du fungerar...(förstår du?)
jag försökte tänka på annat och sysselsätta mig....o barnet då...
om det blir akut, kan du be om hjälp med ditt barn en stund så du får gråta? det gjorde jag, jag har också brutit ihop för mitt barn - berätta för honom att mamma är ledsen pga att pappa itne bor här mer osv...DET tycker jag är ok,,men beror på hur gammal ditt barn är?

hur gammal är ditt barn?

jag inboxar mitt msn, så kan du inboxa ditt.

okej, mitt barn är inte ens ett halvår, men man märker på han att han förstår väldigt mkt.. mår fruktansvärt alltså.. rasar ihop totalt.. förstår vad du menar .. var du helt apartisk??  man bara sitter å orkar ingenting å mår sjukt dåligt, kan inte flrstå någonting..

nej alltså jag har nog tagit allt väldigt bra...jag var nog rätt beredd på det även om det ändå gör jävligtont...
han drog ut på det över ett halvår...han börja med att be om tid....drog ut o festa o var en idiot,,sen träffa han henne men vägra erkänna det förrän han var säker på vad de hade o sen dumpa han mig helt...så ja gvisste att han hade en annan långt innan han erkände det för mig...o han drog ju psykiskt innana....så hela förra året var han en skit....vet inte vilket som e bättre men så var de iafl....när han väl drog fysiskt helt var de nästan bara skönt bli av med honom...men e först nu jag riktigt kan andas o känna att ja gser framåt....o de hela börja för nästan ett år sen....men jag har en bra bit kvar....

usch ja jag kan förstå det ..  fan mår åt helvete .. mitt ex var ett svin, var precis som i ditt fall, han var underbar först, å han tjatade om barn, å så blev det efter vi försdökt i några månader, sen blev han helt lost.. han hade säkert en annan redan då???  ingen aning, frågade han ofta och han sa att det inte var så, han ville inte se mig, och slog sönder hemmet osv. han sa att han inte hade ngn, å hans föräldrar sa också att han förmodligen inte hade det eftersom han inte är charmig och det är inte hans stil osv.. jag trodde på att han inte hade ngn annan , att han bara blev psykiskt sjuk, han missbrukade nämligen med.. men nu i hlgen så såg jag han på stan, - med en tjej ..:S .. då blev jag knäckt, helt sjukt..och han betalar inte underhåll vad han ska, och han skiter totalt i vårt barn, nu funderar jag på om det är så att han har träffat en annna hela tiden och att det är därför han skitit i vårt barn :S:S .. mina föräldrar tror att han mått så dåligt psykiskt så det är därför han inte kan planera saker, och dyka upp osv.. men dte är säkert att han haft en annan hela tiden ..