Sambon vill stänga in dottern när hon får utbrott

Aga och annan kränkande behandling, tex rumsarrest, förbjöds i Sverige 1979.

Källa: Växa -inte lyda av Lars H Gustafsson sid154.

Det finns många respektfulla alternativ till att "skicka in barnen på rummet" när de gjort något, är arga eller så.
Jag rekommenderar Jesper Juuls böcker i ämnet samt Lars H Gustafssons "Växa -inte lyda" där man kan få klart för sig hur ovärdigt det är med "smämspall" eller "time out"-liknande metoder. Att bestraffa barnen är inte konstruktivt och leder inte framåt.

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2007/02/13/skamvrans-aterkomst

Rumsarrest är inte riktigt samma som att skicka på rummet? Men som det står i TS, "stänga in", det är ju annan sak förstås. En del har skrivit skicka in på rummet istället, så förstår inte riktigt hur TS man menar. Men ändå för liten för att ens fatta att gå ut en stund.

Förresten förklarade TS ju rätt bra hur de diskuterat, förlåt. Men tycker nog hon är för liten för att sitta och vara arg i sin annars trygga säng mot sin vilja. Blir nog bara svårt att somna mot kvällen då om hon kopplar sängen till att vara ledsen eller arg. Inte stänga dörren heller på så litet barn. Nej... Vara ensam en stund, beror väl på hur hon blir, men inte i sin säng direkt kanske ofrivilligt?

Frågan är om pappa skickar in mamma också på ett rum då föräldrarna hamnar i gräl - samma regler gäller väl för både vuxna och barn? Eller ligger det närmare till hands att kränka barn?

Samma regler för vuxna och barn? Hur funkar det? Jag får röka, dricka öl, springa ute på krogen om nätterna, skita i att gå till jobbet, spela tv-spel hur mycket jag vill, shoppa när jag vill för att en vuxen VET var gränserna ska sättas och gör det inte. Man kan inte lägga ett barns uppfostran på barnet.

Inte för att stänga in är bra, men lika regler funkar knappast.

Inte lika regler i alla lägen för det är klart att det finns ett föräldraansvar som aldrig kan lastas över till barnen...
men lika respekt gentemot varandras värdighet som individer, oavsett ålder.
Att stänga in barn, ge dem time-out osv är både olagligt och ett maktmissbruk från den vuxnes sida. Tyvärr verkar det inte vara helt ovanligt trots att vi lever i modern tid i ett demokratiskt samhälle och det finns betydligt mer intelligenta, eftertänksamma och kloka sätt att få sina barn att växa upp med en sund och stark självkänsla.

Jag tycker inte heller att det är bra att stänga in - däremot kan det ju vara skönt för dottern (och familjen) att hon håller sig på sitt rum tills hon lugnat ner sig. Vissa barn vill vara arga ifred och att sitta i famnen och kramas kanske inte alls är bäst när man är riktigt arg.

Jag tror inte att en 2,5åring tycker det är skönt att vara "arg i fred", instängd på sitt rum

Kanske inte precis samma regler men samma respekt. Även om barn kan behöva vissa regler så är det aldrig rätt att kränka barn och behandla dom respektlöst.

Det är inte fel utav ett barn att bli arg. Som förälder ska man väl inte förbjuda barn att visa starka känslor som ilska? Huvudsaken är väl att barnet inte gör illa sig själv eller nån annan om barnet blir argt, eller förstör saker. Men arg måste man få vara.

Min son kan ibland få hysteriska utbrott! Då får han lugna ner sig på sitt rum! Inget annat hjälper!

Och då utgår jag ifrån att du sitter med honom där och hjälper till att härbergera de jobbiga känslorna?

han vill inte ha någon där, han kastar i stort sett ut oss och stänger dörren själv! han VILL vara själv!

Ja, på något sätt måste han ju visa sin frustration över att inte bli sedd och förstådd i situationen utan avvisad av de människor som förväntades ge honom villkorslös kärlek ....

Vi stänger dörren till sonens rum, snart 2 men han är fullt kapabel att öppna den själv.

Lika regler avseende respektfullt bemötande funkar självklart. Skall barn behandlas med uteslutning/avvisande medan vuxna kommer undan med att behandla barn helt respektlöst och kränkande ex genom att stänga in dem i ett "skämsrum"? Självklart skall inte barn "uppfostra" sig själva, men de behöver kloka vuxnas stöd i att växa och de skall inte avvisas till att ta hand om sitt eget mående heller .....

Fö kan jag rekommendera boken "I begynnelsen var fostran" av Alice MIller ...