Jag blir galen på min man, jag tar hela ansvaret, men han klagar?!

Jag har också en man som jobbar mycket (egenföretagare) och känner så väl igen det du beskriver.
I år har min man för första gången i vårt gemensamma liv tagit semester, han var hemma i 4 veckor. Till saken hör att vi under året som gått både fått barn och skaffat hus så han känner säkert att det är kul att vara hemma.

Men, han går mig på nerverna ibland. Jag är inte van vid så här mycket tid med honom och ibland får jag bita mig i tungan och gå undan och ta en paus.
Fördelen har varit att han har förstått hur det är att gå hemma med ett litet barn och varför det ibland ser likadant ut hemma på eftermiddagen som det gjorde på morgonen

Det blir nog ordning och reda sen när semestern är slut, hoppas i alla fall jag.

säger detsamma, vi har en 4 månaders son,och min sambo har precis haft 1 hel månads semester. men inte fick jag koppla av nåt för det heller. d var som att ta hand om 2 småbarn. ingenting funkade som d skulle o sonen blev trött o gnällig. nu när det är "vardag" igen o sambon e på jobbet hela dagarna så är sonen sitt vanliga jag igen.

Känner igen det där.

Just nu är jag mammaledig till våran son på 5 månader.
Jag sköter ALLT! Städar, diskar, lagar mat (dessutom två olika för det jag vill äta duger inte till honom om det är nyttigt), ger sonen mat, byter blöjor, fixar kvällsbad och nattning. Planerar inköp och fixar verkligen allt.

Min sambo jobbar väldigt mycket, ofta 7 dagar i veckan men minst 6 dagar. I sommar hade han 1 ½ veckas semester. När han kommer hem efter jobbet sätter han sig vid datorn och sitter där i några timmar tills han förflyttar sig till tvn.

Ber jag om hjälp får jag oftast svaret att han inte orkar eller så kan han ibland (kanske 1 gång i veckan) byta en blöja eller ge en flaska ersättning.

Vi funderar på att köpa hus men som det ser ut nu orkar jag verkligen inte ta hand om ännu mera sysslor, speciellt inte när jag börjar jobba igen.

Jag förstår inte, vart är alla männen som tar ansvar och inte bara latar sig i soffan!?

(Kan ju tillägga att jag just nu står och väger om det skulle vara enklare att leva ensam med sonen, jag älskar min sambo men den killen som jag blev förälskad i från första början finns knappt kvar. Då var han romantisk, hjälpsam och vi kunde prata och mysa i timmar. Nu är ALL romantik borta - att gå ut och äta t ex tycker han är för dyrt - och jag tycker det är svårt att vilja mysa med någon som man mest är förbannad på.)

Jag känner igen mej i det där. Finns det något värre än gnäll. Ja onödigt gnäll.
Jag jobbar kanske 8-10tim. 5 dagar i vecken. Jag bara byter jobb när jag kommer hem. ska handla innan jag kommer hem och får skäll för att jag inte är hemma tidigare. Trots att det bara är jag som tjänar pengar.

cranberry: Glöm inte bort att det blir mer eller mycket mer att gör när man har köpt hus. Mera yta att städa inne gräsklippning, fixa med hanverkare själv etc.

BlommanFörDagen: Fruktansvärt jobbet med sådant gnäll. Barn pratar/låter/tjatar ju mycket. här hemma brukar hon säga till mej att jag skall säga till han. Ja ni läste rätt. Låter hur omvänt och konstigt som helts.