När och hur berättar man att man har barn..

Dom tjejer jag träffat har berättat det direkt. Inte bara hävt ur sig det, utan sagt det vid nåt lämpligt tillfälle när man snackar. Jag tror det är dumt att hålla inne med det. Bättre skrämma bort dom direkt istället för att slösa tid:)

Jag har aldrig sagt rakt ut "Jag har tre barn som bor hos mig hela tiden", utan istället lindat in det i någon mening. Typ "Igår när barnen och jag var i centrum så såg vi bla, bla, bla."

Jag säger det på en gång.

Varför skulle det vara svårt att tala om att man har barn???

Träffar man en ny människa o börjar prata, vare sig det är en blivande dejt, vän eller arbetskollega så är det väl klart att man berättar att man har barn!
Jag är ju dessutom själv intresserad av att veta om min dejt själv har barn, så om han inte berättar själv så frågar jag ju relativt snabbt!
Och medans man för en konversation så pratar man väl om hur mycket o ofta man har barnen, hur ofta de är hos den andre föräldern osv.
Det är väl inget konstigt?

Skulle nå'n karl sticka pga att jag berättar att jag har barn så är det ju hans förlust!

Dock skulle jag aldrig gå på nå'n dejt där jag inte visste sådana grundläggande fakta om killen i förväg, såsom eventuella barn, ålder, yrke osv - så jag skulle nog aldrig ens behöva fundera över den frågan!
Är det en seriös dejt så har man väl förhoppningsvis klarat av sådana detaljer redan innan första mötet! Om inte annat så är det ju sådant som man snabbt tar reda på.
Vill man inte träffa någon med barn så kanske man vill veta ifall dejten har barn redan innan man träffas!?

Jag skäms inte över att jag är mamma - o det borde inte du göra heller!

Vänd på frågan istället; skulle du springa all världens väg om en snygg kille var intresserad av dig, o berättade att han har barn sedan tidigare?
Skulle du se honom enbart som en pappa då, o inte som en man??
I don't think so!

Berätta det omedelbart, annars slösar du kanske på någons tid.

Ja jag kan inte se hur o varför man skulle hålla det hemligt???!!
Om man träffar någon så pratar man väl med varandra - o varför skulle man då sitta o hålla tyst om att man har barn, lika lite som man skulle hålla tyst om vad man jobbar med, hur gammal man är, vad man har för intressen osv!?
Är du själv inte intresserad av att veta om killen du träffar har barn eller inte??

Fast...det kanske beror på hur gammal man är också - själv är jag 30+, o det är liksom inget konstigt om man har barn sedan tidigare förhållande
Kanske är det en känsligare fråga när man är yngre...?

Tack för alla svar, men känner först och främst bara att jag måste tydliggöra att jag absolut inte skäms för att jag har barn, eller att det handlar om att "hålla det hemligt" jag syftade lite mer på åsikter om man bör ta det redan på första "dejten" eller när man känner varann lite bättre. Men som det skrivits ovan så är det nog en bra idé att ta reda på vad den andra står med en gång och slippa slösa tid

jag tycker det är viktigt att inte skriva ut det i sin press på nån dejtingsida. finns ju dom som enbart letar dem med barn. men kommer man på en date så kan man ju berätta...

Jag tycker att man bör säga det ganska så omgående,
sen hur man säger det är ju upp till en själv.

En kompis till mig brukar istället själv fråga; har DU barn, då kommer ju
automatiskt frågan tillbaka.

Det borde man väl berätta direkt, tycker jag.

Kan bara hålla med de flesta andra, berätta det på en gång. Att vara mamma/pappa är ju så mycket av den man är och skulle inte den konstellationen passa någon man dejtar så vet man ju det i ett tidigt stadie. Dessutom ser ju vardagen lite annorlunda ut för den som är ensamstående än för den som är singel och det är ju rätt viktigt att det framgår så det inte blir en massa onödiga missförstånd......tycker jag.

Min son är snart ett år, och för fem månader sedan träffade jag en man.
Jag berättade direkt, jag förklarade att jag inte är ute efter en pappa till min son, utan en partner till mig.
Jag tror att många blir rädda för att många har förutfattade meningar om ensamstående mammor.

Man måste kunna skilja på relation och relation.

Sedan anser jag inte som någon skrev att du slösar någons tid om du inte berättar direkt, utan jag anser att personen i fråga slösar DIN tid i annat fall.

Idag lever vi underbart, och mannen jag träffade ser min son som sin egen utan några som helst krav från mig.
Snart är det säkert din tur med. 

Lycka till.

Men hur gammal är du??

För jag har inte alls den uppfattningen; jag har många ensamstående mammor o pappor i min bekantskapskrets, o det är ingen som har upplevt det som om en eventuell ny partner skulle vara "rädd" för att man har barn sedan tidigare.
För är du 30+ o träffar någon ny så är det väl snarare regel än undantag att den nye partnern har barn sedan tidigare - det är ju liksom inget konstigt med det!
Och det är väl ingen som tror att man är ute efter en ny mamma eller pappa till sitt barn - det är väl inte därför som personen i fråga faller för dig heller!

Du kan ju alltid göra det lite snyggt och fråga honom om han har några barn, förhoppningsvis så svarar han och frågar samma fråga tillbaka ;)

Jag är 22.
Jo, en man kan få den uppfattningen. Även jag har många vänner som talat om hur de känner.
För yngre män och även i TS ålder om jag inte såg fel så är det någontign stort för dom. Många av dom har inte barn sedan tidigare, och kanske planerar på att skaffa snart, eller kanske mitt uppe i studier eller vad som helst. Alla vet att ett barn för med sig stort ansvar och det bidrar till stress hos vissa.

Tror att TS frågar för att hon upplevt detta om jag inte har helt fel?
Även jag upplevde det då jag träffade min nuvarande.
Har även vänner som upplevt samma sak.
Har ni läst tråden om "bonusbarn" här, vissa tycker att det är fruktansvärt jobbigt så det är inte en dans på rosor allt gånger. Och jo vissa personer blir "rädda" och många tror att det kommer bli så , att man kommer kräva, vilja ha... står fast vid att man ska klargöra allt från början om personen i fråga blir stressad.

Ett barn är inte "något lätt" eller någonting en annan person inte kommer bry sig något om att man har.
Det är någonting stort, och alla är inte villiga som dina vänner och vill eller orkar. MEN sedan finns även dom som blir glada, accepterar och vill.
Särskilt när det handlar om små barn som min son, eller TS.
Den man jag träffat nu har helt enkelt varit tvungen att acceptera att lillen ständigt är med oss, eller att vi inte har mkt ensam tid och alla rutiner som måste följas. Så även om han valde mig så valde han även livet jag har med min son, det är svårt att komma ifrån med små barn och påverkar mycket i ett förhållande, särskitl av en person som måste knyta an med en liten som inte är ens egen och om det är seriöst sedan ta barnet till sig. Som sagt läs trådarna på bonusbarn, finns majoritetsvis lite äldre personer där.

Ha de gott!

Du har så rätt i det du skriver, men som jag skrev så är det nog en större issue när man är yngre, för jag upplever inte alls samma problem i min omgivning (jag är 31), o bland de män som jag har dejtat/träffat så upplever jag det heller inte som att någon blir rädd o tror att de ska vara tvungna att bli pappa åt mina barn.

Många har ju istället redan egna barn själva, eller så har de tidigare levt med en kvinna som har barn sen tidigare.

Lycka till iaf allesammans - o självklart ska ni berätta att ni har barn!!!
Vill killen i fråga inte ha er pga att ni har barn så hade ju knappast förhållandet funkat ändå..

Glömde tillägga: jodå jag har läst en del trådar inom ämnet bonusförälder/bonusbarn - men då pratar vi ju om människor som har valt att leva med en man/kvinna som har barn sen tidigare.
Schysstast är ju att inte involvera sig med någon öht som har barn, om det nu känns fel för en själv.
Så slipper partners o barn bli sårade.

Om det sen ändå blir knas bonusförälder o bonusbarn emellan - det är ju en helt annan sak, o hör som sagt bättre hemma bland bonusförälder-trådarna!

Men om man känner att man inte vill ha en partner som har barn sen tidigare så är det ju bäst att undvika det, så därav så är det ju självklart att man ska tala om var man står redan från början, tycker jag

Visst berättar man på en gång.
Vänd på frågan annars och tänk dig att du efter ett halvår får reda på att han är pappa. Inte för att just föräldraskapet i sig är ett problem, men då har man ju undanhållit en ganska stor bit av sitt egentliga liv.