Alla ni som skulle offra ert liv för att utrota en sjukdom, rädda livet på ett barn eller liknande ...

Skänka pengar är enligt mig ett sätt att köpa sig fri från dåligt samvete.
Så du vill bara ha svar på om människor är beredda att offra sitt liv och inte hur de ev förbättrar världen?
Jag tycker att din frågeställning talar emot sig själv eller så är det jag som bara inte fattar vad du menar.
Kan du ta det på lätt svenska?

Min fråga är till de som skulle offra sitt liv, det vill säga till en 100% säker död, vad de gör idag för att göra världen till en bättre plats att leva på. 
 

Jag vill inte veta om människor skulle offra sitt liv, jag vill ha svar från de som skulle göra det. 

Visst är motivet ett annat. Jag röstade ja i nämnda tråd. Men det beror inte på att jag är särskilt god och altruistisk. Som jag skrev i den tråden skulle jag tvärvägra först (hade däremot varit mitt eller syrrans barn skulle jag inte tveka en sekund). Däremot skulle jag drabbas av så fruktansvärt dåligt samvete nästa gång jag träffade en cancersjuk person. Och det gör man ju trots allt ganska ofta. Min son har en kompis, en liten pojke med leukemi som länge svävade mellan liv och död (tack och lov ser det lite hoppfullare ut nu). Och hade jag kunnat rädda honom och låtit bli... Jag hade inte kunnat leva med mig själv! Jag hade fått sån ångest att jag hade blivit psykiskt sjuk till den punkt att jag ändå hade blivit självmordsbenägen, jag hade helt enkelt inte klarat av det.

Jag vet inte om jag gör mer än någon annan. Mitt motiv för att offra mitt liv är ju inte heller att jag är en synnerligen godhjärtad och altruistisk person. Jag är liksom ingen moder Teresa.

Men vad gör jag? Jag handlar ganska medvetet, mycket närproducerat för miljöns skull och mycket rättvisemärkt. Jag är medlem i diverse organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, bl.a. Amnesty. Jag engagerar mig politiskt och arbetar framför allt mycket med handikappfrågor. Jag utbildar mig till lärare eftersom jag vill ha ett arbete där jag faktiskt kan göra en insats för unga människor. Och framför allt försöker jag finnas där för människor i min omgivning om de behöver hjälp. Även såna jag inte känner.

Men inget av detta är ju särskilt orginellt, det är inget som skiljer mig från någon annan. Jag tror dessutom inte människor är så egoistiska som man ofta tror. Männsikan är trots allt ett flockdjur.

Men äntligen fattar tom jag. Jag ska inte skriva i tråden alls.
Tack för tålamodet och att du förklarade så att tom jag förstod!

Jag tror att vi har ungefär samma syn på det, det du påpekar var ungefär det som fick mig att starta tråden  

Då det är min Ts som är under diskussion i en annan tråd så vill jag berätta om bakgrunden till den. Det är inget jag pratar om så mycket då det gör ont.

Jag var på sjukhuset för att hälsa på en vän. Träffade på en gammal bekant från mellanstadiet. Hennes son var sjuk i cancer och var döende. Fick träffa honom en snabbis för att säga hej. Denne lille tunne sparv låg bara stilla och orkade knappt titta men han tittade upp lite snabbt ändå. Nyfikenheten var inte borta iaf. Den smärtan och ångesten som denna blick ändå hann förmedla förföljer mig. Jag och mamman pratade lite sen och hon önskade så att hon på något sätt kunde bota honom om det så krävdes att hon själv skulle dö. Hon önskade även att ett botemedel som kunde förhindra att fler barn blev sjuka skulle forskas fram. Och om hennes död hade kunnat ordna detta botemedel så hade hon gladeligen offrat sig så ingen mer förälder skulle behöva se sitt barn tyna bort i smärtor. Hon var medveten om att hennes barn skulle växa upp moderslös isf men som hon sa: Han har en hel familj som älskar honom och de kommer låta honom få ta del av sin mamma via sina och andras minnen. Och en vacker dag kanske han skulle se varför hans mamma offrade livet för honom och andras skull. Det skulle vara den dagen han själv fick barn. (pojken dog några veckor senare)

Jag tyckte iaf att tankeställningen var intressant och gjorde omröstningen av nyfikenhet. Om man sen tycker den är dum eller nått så... tja, då får man väl tycka det.

Mystic:
Din tråd var absolut det som gjorde att jag startade just denna tråden, men jag har sett liknande frågeställningar ofta på familjeliv. Och det är så många som skulle offra livet, trots att det de gör i nuläget för att hjälpa andra på sin höjd är att skänka pengar till någon organisation. Jag är övertygad om att man kan göra mer för världen vid liv än död om man bara gick in för det, kanske inte bota cancer men cancer är ju inte det stora problemet med världen även om det drabbar den enskilda och dess omgivning väldigt hårt. 

Fast jag startade inte tråden för att håna den andra tråden, jag startade den för att jag tyckte att frågeställningen förtjänade en egen tråd (om någon lyckas förstå min ts vill säga )

Det är ju så sant! (Och nu får jag dåligt samvete för att man är så sjukt lat. Man hade ju kunnat göra nåt vettigare än att sitta här med FL... Jag får nog dåligt samvete alldeles för lätt....)

Har sett en del sådana trådar med, men tycker oftast de handlar om nått dilemma som det brinner och du kan bara rädda en av 2 personer osv. Jag hade säkert kunnat ökat vidden av min med botemedel mot alla sjukdomar men tog cancer på grund av den mamman. Och gällande världen, jag kanske är lite cynisk, men ska man kunna ta emot hjälp så måste man även använda den hjälpen som det är menat till. Som det känns nu används de pengar mm inte till de drabbade i den utsträckning det borde utan hamnar hos de som bara vill tjäna mer. De förbättringar man tycker borde ha skett är minimala i jämförelse med hjälpen. Och jag kan förstå dom som inte tycker det är lönt att skänka pengar mm isf.

Jag syftade mer på några kommentarer i min tråd... inte att du hånar den eller nått... så det inte blir några missförstånd

Men det är inte skänka pengar jag syftar på. 

Det är ju ändå en sak som de flesta kan tänka sig att göra. Att den slanten de skänker räddar ett barns liv i ett annat land genom medicin eller mat.

Soldater är en annan grej, där offrar du ju ditt liv (i krig t ex) för andra människor.

Begär inte av andra det du själv inte skulle göra.

Och som svar på trådstarten säger du? 

Att jag gör det jag kan för att förbättra världen. Jag sträcker ut en hjälpande hand till de som behöver, jag skulle rädda ditt barn om det sprang ut på gatan. Jag blundar inte för mannen som ligger utslagen på en bänk i parken utan kollar om han mår bra eller behöver hjälp. Små saker kan tyckas men det är mer än vad alltför för många gör. Jag är även blodgivare.

Vad gör du?

Jag gör inte allt jag kan, definitivt inte. Jag gör saker men självklart inte allt. Men det är oväsentligt då jag inte berörs av trådstarten. Jag tror nämligen inte att det bästa jag kan göra med mitt liv är att hackas i bitar och ingå i en medicin som botar alla i hela världen som har cancer eller liknande.