Fin bön för alla adopterade och andra

Hej på er!
Jag läste en fin bön som passar för alla, adopterade, fosterbarn, barn som bor med sina biologiska föräldrar o.s.v. Den är skriven av en adoptivmamma.

"En gång var jag liten
liten som ett finger.
Sakta växte jag
i en mammas mage.
Stilla låg jag
i det sköna mjuka mörkret.
Ingen kände mig
ingen visste vem jag var
ingen - utom du Gud.

Du såg mig i mörkret
och kände mig.
Du kände mitt ansikte
innan det var färdigt.
Innan håret vuxit fram
visste du färgen.

En livmoder
gav du mig till hem
och blod kom till mig
genom navelsträngen.
Där fick jag bo i trygghet
till jag skulle födas.

Jag tackar dig Gud
för mamman.
Hon bar mig i sin kropp
och lät mig växa i stillhet.
Jag tackar dig Gud
att jag lever.
Du har skapat mig
och låter mig leva."

(Margareta Melin, med en dotter född i Korea)