Bonuspappa som gjort slut med mamman, hjälp!

Först av allt: alltid skitsvårt när relationer tar slut när den ena fortfarande vill och älskar.

Nu till din fråga, min systerson har en man som du i sitt liv. En kille som var min systers pojkvän som var pappa när biologiska pappan inte kunde eller ville. Min systerson, som är 9 år idag, är otroligt glad över att ha sin extra eftersom han inte har sin biologiska pappa, hans biologiska pappa skaffade en ny familj och ville inte ha med sin gamla son i sin nya familj.

Det är sådant du måste tänka igenom nu...hur vill du ha det i framtiden? Den här lilla killen är redan övergiven en gång av en pappa, vilket sätter spår, så småningom. Frågan är om du är beredd att finnas alltid för honom? Så länge han vill? Om du finns som en fadersgestalt i framtiden så är du guld värd!  Du har ju gjort ett oerhört stor avtryck en den här lilla killens liv redan och att bara försvinna skulle nog skapa en stor sorg hos honom.

Du tänker helt rätt. Fortsätt hålla kontakt med pojken!! Du finns redan i hans liv och det blir värre för honom om du  bara försvinner. Det riskerar att han i framtiden inte kan känna tillit i relationer. Särskilt med tanke på att hans bio-pappa inte finns där. Allt för många både bio- och bonusföräldrar försvinner ur barns liv och det sätter livslånga sår i en människa att bli övergiven. Men gör det bara om du är beredd att fullfölja det så länge det krävs med allt vad det innebär!

Hej.
Nu har det gått nästan tre månader sedan jag flyttade ifrån pojkens mamma. Till en början träffade jag honom en gång i veckan i alla fall. Jämför jag med i början och nu så har hans mamma hela tiden blivit mindre och mindre flexibel när jag kan träffa honom. Sist jag träffade honom var för två veckor sedan och då var det hemma hos mamman i samband med att två vänner till henne skulle ge pojken en födelsedagspresent. Ni kan själva tänka ut hur mycket fokus födelsedagspresenten tog.
Sedan några veckor är min före detta sambo tillsammans med en ny kille som har en son på 6 år ("min" pojk är 3 år). De senaste gångerna jag träffat pojken så har han pratat om "Pelle" (heter egentligen ngt  annat) mycket och i början tänkte jag att det är kanske någon på dagis. Andra gången jag hörde det så frågade jag hans mamma vem "Pelle" är, hon pratade bort det. När jag hörde Pelle tredje gången så mer eller mindre tvingade jag henne att berätta vem det var och då kom det fram att hon träffat en ny och dessutom väldigt tidigt blandat in vår pojk i det förhållandet. Jag tycker det är väldigt konstigt, vad tycker ni här på forumet?
Senaste gångerna jag frågat om jag får träffa min pojk har jag varit väldigt noggrann att vara trevlig för att undvika bråk men mamman är väldigt oflexibel, av vad som känns som ren ovilja bara. Som jag skrev i början så känns det som att mamman vill ha mig mindre och mindre i pojkens liv trots att hon säger motsatsen.
Vad ska jag göra? Ska jag fortsätta strida eller gå vidare?
Till saken är att jag själv håller på att gå under på grund av det här. Men jag är glad att jag börjat med en sak, jag har börjat skriva på en bok som pojken ska få när han blir äldre, då kan han få reda på vem hans första fadersfigur var ifall att jag blir bortglömd.
Hoppas någon läser detta och jag ber om ursäkt ifall det är osammanhängande! 

Hej. Bra fråga. Dock så har den ett väldigt enkelt svar enligt mig. Men det är för att jag har varit det barnet. Min pappa svek mig och lämnade mig innan jag föddes. Min mamma träffade en ny och gifte sig. Han blev min pappa. Sen när de skilde sig och jag var 10 år så lämnade han mig också. Jag har sedan dess fått en ganska dålig erfarenhet från män och att de alltid sviker mig. har typ aldrig vågat lita på en man igen. Jag såg honom som en pappa. Men han ville inte ha mig. Han älskade inte mig. Enligt min uppfattning.

Och efter den erfarenheten så kan jag säga att jag aldrig någonsin kommer överge mitt bonusbarn vad som än hände mellan mig och hans pappa. Sålänge barnet vill ha mig i sitt liv förståss.

Trevlig helg :)