Om vår lillknodd vaknar och gnölar på natten så är det alltid jag som vaknar först. Jag har inte upplevt mig själv som den mer lättväckta och funderar nu ifall det är amningshormon som spelar in?
Undrar nu nyfiket hur det är hemma hos er andra regnbågsmammor - vem vaknade först? Den mest lättväckta, den som födde, den som ammade, bägge två, ingen av er..? ;) De av er som burit varsin knodd, märkte ni någon skillnad?
/Gaytjej *högst ovetenskaplig*
Hos oss är det alltid jag som födde sonen som vaknar först! Frugan tycks kunna sova sig igenom vad som helst 
Den mest lättväckta. Och det är inte jag. På den tiden när barnet åt på natten och vi tog varannan natt vaknade vi ungefär samtidigt när det var min natt (men det var oftast bara jag som gick upp), medan jag sov mig igenom fruns nätter. Inte riktigt, förstås, jag vaknade ju, men det tar mig mycket längre tid att reagera och jag behöver mer tid för att ta mig igenom alla stadierna av väckning.
Numera är det nog rätt lika med hur vi vaknar av barnet om hon gnäller till, men det är fortfarande frun som vaknar lättast av hundarna.
Jag var mest lättväckt innan vi fick barn, och är det fortfarande medan frun sover vidare. (Det var hon som bar barnet.) När vi under en period tog varannan natt och då sov i olika sovrum vaknade hon såklar när barnet vaknade, men sover vi i samma rum verkar hennes kropp ha en högre tröskel för att vakna. Det gör inget för mig eftersom jag ofta har lätt att somna om igen.
Intressant fråga!
Jag tror absolut på amningshormon. Min fru snarkar gott var eviga natt. Jag (som ammar) är otroligt lättväckt.
Vår lilla tjej har börjat vrida sig om nätterna och jag vaknar av minsta ljud. Jag går med spökringar under ögonen, men försöker tänka på framtiden: hon kommer inte vilja sova hos oss när hon är tonåring...
Hos oss var det så oxå att den som bar barnet var den som va mest lättväckt, vår mödrasköterska sa att oftast är det så i ett heteroförhållande att det är mamman som vaknar så fort barnet piper och pappan sover vidare.
Nu ammade/pumpade vi bara tills dottern va 3veckor så om de beror på amning de låter ja vara osagt
Här vaknar vi båda två lika fort, ibland kan någon vakna före den andra men det varierar vem av oss det är. Nu har vi iofs delat på nätterna från start. Min fru ammade men vi delade upp vem som hade "ansvaret" att ta hand om allt annat. Kanske vaknar man lättare om man är inställd på att det är det man ska göra om barnet låter?
Första veckorna hade vi uppdelningen att jag tog amning och min fru blöjbyte i samband med det. Då vaknade vi båda två när sonen vaknade. Sedan ändrade vi det till att jag tar allt på nätterna eftersom jag ändå måste vakna, så nu sover min fru vidare och har inte koll på om/när han ätit/bytits under natten.
Så svaret är att det är jag som vaknar, men jag tror att det beror på att jag måste men inte min fru. Och att jag vaknar lätt så sonen hinner knappt tänka att han är hungrig innan munnen är full. =) Om jag skulle vara borta en natt och min fru var ansvarig för matningen tror jag hon skulle vakna vid minsta pip.
Ok, nu när jag läser din fråga igen inser jag att du kanske inte menar när bebisen vaknar och är hungrig, utan när den låter av andra anledningar också? Jag vaknar lättast när han låter, men min fru vaknar några gånger per natt när han är tyst och måste kolla att han andas.
Ok, nu när jag läser din fråga igen inser jag att du kanske inte menar när bebisen vaknar och är hungrig, utan när den låter av andra anledningar också? Jag vaknar lättast när han låter, men min fru vaknar några gånger per natt när han är tyst och måste kolla att han andas.
Intressant!
Det är jag som vaknar av minsta lilla rörelse från lilleman, det var oxå jag som bar honom.
När jag ammade o han åt nattmål vaknade frugan endast till o vände sig om och snarkade vidare :)
Nu när han flaskmatas har vi varannan natt o sina nätter vaknar hon, medans mina sover hon igenom :) Tycker det är skönt att hon inte störs nåt vidare av mina nätter, då hon ska upp o jobba 4.40. Hade hon inte sovit bra hade det aldrig fungerat att ha varannan natt.
Men jag självklart, vaknar även hennes nätter o ligger sen o "lyssnar" på lillemans läten o ryckningar o sprattel.
Tror det kan ha med själva hormonspökningen o "biologisk-mamma-syndrom".
Jag måste revidera mitt svar, inser jag. Det där med "sova sig igenom natten" och "inte ha koll på hur det har matats och bytt under natten" känner jag inte alls igen mig i. Så mycket vaknade jag även om det inte var "min" natt att jag registrerade både att det gnälldes och att frun gick upp. När vi gick upp varannan gång vaknade vi båda varje gång och var tillräckligt medvetna för att ha koll på vems tur det var.
Och nu varierar det. Vi vaknar ungefär lika många gånger på...säg en vecka, men inte nödvändigtvis *samma* gånger.
Hos oss har vi haft varannan natts-ansvar sen första början och har fortfarande, fastän barnen är 2 och 4 (och sällan vaknar på nätterna). I princip så vaknar den av oss som "har natten" och den andra sover vidare/somnar om direkt när man kommer på att det inte är ens natt. Vi har varit gravida med ett barn var.
Jag tror stenhårt på att den som känner mest ansvar vaknar först (vilket gör att ammande vaknar eftersom de har maten och därmed ett ansvar), vet man att den andra vaknar så slappnar man av på ett annat sätt, därför har det varit viktigt för oss att fortsätta med varannan natt även nu när det bara är om barnen är sjuka som de hojtar på natten.
Ämnet kan göra mig en smula upprörd då "hormonfrågan" i många heterofamiljer används som ett skäl till att pappor inte *kan* vakna på nätterna... 
Intressant fråga, och intressant att läsa alla svar! Jag läser gärna din avhandling senare Gaytjej ;) Här vaknar vi nog lika lätt tror jag, men eftersom det är jag som ammar somnar K om medan jag ger liten mat. Jag vet att K vaknar en hel del när liten bökar på natten (något han gör en hel del) eller om han gnyr eller liknande, det gör jag också så vi är nog väldigt lika. Jag har inte en susning om det beror på hormoner, instinkt, det undermedvetna eller hur lättväckt man är som påverkar. Vet dock att min mamma kunde sova sig igenom det mesta när jag och mina syskon var små. Det var min pappa som vaknade om vi skrek eller var hungriga. Han gick då upp och lade oss vid mammas bröst och sedan fick vi amma medan hon fortsatte att sova. Visst hände det att hon vaknade till men det var undantagsfall, så just i mina föräldrars fall tror jag inte att amningshormonerna påverkade :)
ibörjan vaknade alltid jag (som inte bar barnet) först men då vårt barn bara vaknade för amning och inte behövde bytas under natten lärde jag mig sova förbi eftersom jag ändå inte kunde amma. Så kunde jag gå upp tidigare på mornarna med barnen i stället så fick C sova då.
en lustig anekdot:vi sov tillsammans med flera andra personer på ett läger när vår yngsta var tre månader och detfanns även två andra barn i liknande ålder med sina mammor. Alla barnen skrek någon gång under natten och av oss mammor så vaknade vi bara när vårat eget barn skrek och inte när något annat barn var vaket. De som däremot inte hade egna barn vaknade antingen vid varje tillfälle eller sov hela natten 
Tror att man ställer insig väldigt mycket mentalt på att vakna och känna igen ljud och att det inte beror på hormonerna.
Jag tror benhårt på teorin om att den som har ansvar vaknar. Vi har två små som vaknar på nätterna och jag vaknar när lillan gnäller för det är jag som ammar henne. Min fru vaknar när den lite större gråter och behöver tröstas. Vi sover båda när "den anrdras" barn gnäller och oftast märker vi inget av vad de andra sysslar med. Tror dock inte att det har med biologi att göra då jag är biomamma till båda barnen.
Ansvarsteorin stämmer på oss. Vi har två barn och jag (som bar båda barnen) har ansvar för lillasyster, som ska ha mat. Hennes små ljud väcker mig omedelbart och jag blir klarvaken på några sekunder. Min fru sover vidare.
Hon har ansvar för 2-åringen. Han kommer ofta till oss på natten. Ibland måste han ha hjälp att kissa eller få välling. Allt detta pågår i princip på mig utan att jag vaknar.
haha jag sov min första hela natten den dagen min fru gick på föräldraledighet! Då hade jag dessutom slutat amma för många månader sedan, så jag tror helt klart på ansvarsteorin!