Vet inte vad jag ska ta mig till...
Jag är fader till en sju veckor år gammal flicka, som jag älskar över allt annat här i världen. Problemet ligger mellan min sambo och mig. Så mycket har gått fel och vi vet inte riktigt vad vi ska ta oss till. Det är bekymmer kring den ekonomiska biten, förtroende, min familj o.s.v.
Min dag ser ut som sådan att jag jobbar från kl. 8-17, jag kommer hem omkring kl. 18. Därefter lagar jag middag och ser till att hjälpa min sambo som tar hand om vår dotter. När vi sedan ätit klart omkring kl. 19 är det antingen amning, badning eller något annat som måste tas hand om med vår dotter. Vid kl. 20 ska allt vara tyst och hon ska sova, eller strax därpå (och hon som sagt inte behöver tröstas, bytas på, ammas o.s.v.)
Jag hinner med andra ord umgås kanske två timmar med min dotter varje dag. Och ovanpå allt det här står allt inte rätt till mellan min sambo och mig. Jag kommer inte gå in i detalj vad problemen gäller men vissa av problemen har hängt kvar sedan början av graviditeten.
Just nu befinner vi oss i en moder-son-relation, något som ingen utav oss vill ha. Hon känner att jag inte lyssnar på vad hon säger och måste förklara allting, medan jag känner att det till viss del kan stämma men att jag tagit ett större ansvar och vill visa att jag finns där vad som än händer.
Jag har inga vänner här i närheten men däremot familj som jag tidigare stått nära men som det känns som jag glider ifrån allt mer, tyvärr. Jag lägger all min energi och fokus på vår dotter och samtidigt försöker jag lösa våra problem.
Lite av en martyr? Jo, det har varit mitt tidigare beteende och jag har en viss del av det kvar. Jag är en "Mr Nice Guy", vilket innebär att jag söker bekräftelse framförallt hos kvinnor, jag döljer mina misstag och brister
