Vet inte vad jag ska ta mig till...

Jag läser men förstår inte riktigt. Vad har gått fel? Vilka problem har ni? Vad är det som är jobbigt?
Det är en oerhörd omställning att få barn, allt ställs på sin spets, så är det nog för de allra flesta.
Man får ändra hela sitt liv och anpassa mycket efter barnet under en lång tid av sitt liv.
Graviditeten är en extrem förändring av kvinnan, kropp och psyke förändras radikalt och man blir inte riktigt som vanligt, kan bli deppig, trött och irriterad, kanske. Alla är olika men ofta händer en hel del, och kroppen påverkas.
Det kan leda till: att kvinnan blir ointresserad av sex (ja så hemskt kan det bli ett tag), att man tänker mycket på framtiden och oroar sig, att man får ont med mera. Och mannen kanske känner sig helt utanför!
En del kvinnor är toppenpigga och orkar jättemycket, andra inte, gissar att de flesta påverkas av att bilda ett nytt liv i sin egen kropp, ganska naturligt egentligen. Eller hur?
Efter förlossningen är man trött, och man ammar och är uppe dygnet om - tröttheten hos föräldrarna är utmattande! Man kan vara argare, ledsnare och inte orka det enklaste. Hormonerna rusar i kroppen, man kan bli ledsen och arg för ingenting -samtidigt ska man ta hand om ett nytt litet liv - en liten bebis - som beöver en dygnet om. Och man kan få panik när man ska hålla på med sin lilla bebis hela tiden, får aldrig paus, det är ett stort ansvar. För båda. Och man påverkas av det också. Inte konstigt heller.
Du kanske fått en chock av alla dessa förändringar? Och din sambo likadant?
Inte konstigt alls, det är en helt ny värld.
Hur som helst tycker jag det låter som om ni båda kanske behöver stöd, tillsammans eller var och en för sig. Sök upp någon ni kan prata med och försök förstå varann, och prata om det du känner.
Kontakta BVC.sköterskan, eller någon på familjerådgivningen.
Helst när ni inte är helt slutkörda. Men ta hjälp!
Jobbsituationen påverkar förtsås, du får fundera på hur du ska lösa det? Kanske söka annat jobb? Utbilda dig? Byta karriär? Ta stöd av coach/klok närstående (ringa och höra om du inte har nära till denna person).
Du kanske behöver ta mer plats och öppna dig om hur du känner - andra kan ju inte gissa att du är så ledsen om du undvker konflikter mm. Berätta vad du känner! Hur ska ni annars lösa det? Du kan inte ha allt inuti och lida, det hjälper ingen, det märks ändå om du mår dåligt: Ta tag i det!
Du har många frågor som du behöver ta i.
Lycka till!

Vad insiktsfull du är tycker jag. Bara det att du vill lösa era problem tror jag är en stark källa till att ni kan lyckas. Det är en stor omställning att få barn på många sätt, både i relationen, ekonomiskt och känslomässigt. Detta kan påverka humör, sexlöst, sömnen och mycket annat. Inte bara mammor får babyblues utan också många pappor! Att sedan vara på jobbet hela dagen, och man därtill inte trivs, måste vara slitsamt. MÅSTE dottern sova kl 20.00? Om du nu vill umgås mer med barnet så är det ju ingen omöjlighet. Kanske ta ut 10% fl och gå hem tidigare någon eftermiddag, så gjorde min make.
Jag hoppas att ni snart ska må bättre, både med er själv och i er nya lilla familj.
Kram Snart 4barnsmamma

Ni verkar inte riktigt nå fram till varandra, kanske skulle det vara bra med en tredje part. Familjerådgivning är värt att testa. Att få barn är en stor omställning och har man dessutom andra problem i förhållandet kan första året bli rejält jobbigt. Det är inte för intet som många separerar under barnets första år. Lycka till!