Ramborg

Äldre 28 Aug 11:07

44 svar

Rätta felstavningar i skolan?

Jag läste i en tråd här på FL att nuförtiden ska lärarna inte rätta barnen när de stavar fel i skolan. Det viktiga påstås vara att man förstår vad barnen menar.

Kan detta verkligen stämma? Hur ska barnen då kunna lära sig att stava och skriva korrekt? Det låter ju helt vansinnigt.

Om detta stämmer, är det verkligen inte konstigt att så många inte kan skilja på "de" och "dem", eller avstava rätt, eller att man ser så många meningsbyggnadsfel och särskrivningar till och med i tidningarna.

hewa

Äldre 29 Aug 13:17

#31

Kajee skrev 2010-08-29 12:38:22 följande:

Du skriver det själv - du vet att du kan bättre än de som har åsikter om ditt yrkeskunnande. Och det är samma sak med oss lärare.
Men jag tänker inte låta bli att svara i en tråd som denna för det. Det handlar inte om att jag vet att jag kan bättre.
Det finns två alternativ som jag ser det;
Den ena är att man håller tyst (är ödmjuk?) och låter "förstå-sig-påare" fortsätta stå oemotsagda med sina icke pedagogiskt grundade åsikter och ösa ur en massa dumheter över lärarkåren.
Det andra är att man berättar hur dom pedagogiska tankarna går i skolan idag och hur styrdokimenten ser ut.
Det här är en av anledningarna till att jag också¨är fackligt aktiv.

Det kan hända att du får en del åsikter omtalade för dig om din yrkesutövning. Men hur ofta debatteras det i TV? Hur ofta hängs jurister ut som obildade klåpare i tidningen och hur många trådar har du sett här på FL om vilka idioter jurister är och hur dåliga de är på att sköta sitt jobb? Min gissning är; inte särskilt många.

Fråga gärna dina barns lärare hur han/hon tänker kring undervisningen. Om du vill rätta dina barns stavfel hemma vid köksbordet kan ingen hindra dig. Men det är dina barns lärare som avgör hur undervisningen från skolans sida ska gå till - oavsett hur mycket du påpekar om något annat.

Visst ska en pedagog kunna ge positiv kritik/feedback. Mycket av vårt jobb går ut på just detta. Men att det i sig innebär att kritik = att rätta stavfel. Den kopplingen gör faktiskt inte jag.

Men jag måste återkomma till grundfrågan - oavsett om pedagogiken går ut på att rätta stavfel eller ej så måste ju syftet med pedagogiken (och hela skolgången) vara att barnen går ut skolan med tillräckliga kunskaper för att klara sig bra i vuxenlivet. I det kan det väl ändå inte vara rimligt att släppa barn från skolan med så bristfälliga svenskkunskaper att deras jobbansökningar ratas pga stavfel eller att de, som någon skrev, inte klarar sig utan datorns stavningsprogram. Har inte skolan misslyckats då?

Sen om det är den enskilde läraren, lärarutbildningen, läroplanen eller något annat spelar egentligen mindre roll - det är bara en fråga om att hitta syndabocken istället för att fokusera på det viktiga, att barnen faktiskt lär sig skriva.

Jag kan absolut ha respekt för pedagogiska kunskaper, jag har studerat en hel del genom åren men just pedagogik har jag inte läst. Men om jag konsekvent märker att mitt barn inte utvecklas i sina språkkunskaper då kommer jag börja undra och ifrågasätta. Får jag en förklaring och en plan för hur utvecklingen ska förbättras så avvaktar jag självklart men jag har svårt att tro att jag kommer acceptera att mitt barn går ut skolan utan att behärska svenska språket. Sen har barn naturligtvis olika förutsättningar, alla kan inte bli proffs på att skriva korrekt svenska, men alla måste få chansen att nå så långt som möjligt i strävan att uttrycka sig i tal och skrift.

Fru U

Äldre 29 Aug 13:22

#32

Hemundervisning eller internat låter bättre o bättre.

Svaren bor i hjärtat

Lilly mama

Äldre 29 Aug 13:34

#33

Nu blev det väl lite väl stor inriktning i inläggen på detta med stavfel, men det får väl ses som en symbol för den större frågan om hur man ska se till att barnen får en bra utbildning. Jag kommer inte att hota någon och jag hoppas att lärare har tillräcklig yrkesstolthet för att stå upp för sin utbildning. Däremot har jag ingen lust att upptäcka att barnen gått genom grundskolan med stora luckor i sin utbildning (som hände med min bror). Om så skulle vara på väg att ske, kommer jag inte acceptera det och tänka "Han/hon vet ju bäst" utan agera på något sätt och i extremfallet byta skola. En del av valfriheten i skolsystemet är väl också tänkt att innebära att man har en möjlighet att hitta en skola med en inställning till lärande som passar barnen och familjen?

Vi får väl vara oense om vilken grupp som är mest jagad i media etc. Man ser väl det man vill se helt enkelt. Att skolan tar en större del i valkampanjandet beror väl på att i stort sett alla har en relation till skolan, men långt ifrån alla har haft bruk av jurister (turligt nog kanske), Jag har dock inte uppfattat det som att lärarna som grupp anses vara usla, utan snarare att de i många fall har en omöjlig situation med alltför knappa resurser till ett enormt behov och att ömse sidor utlovar mer resurser till skolan vid valframgång.

mamma till 2 frön

Äldre 29 Aug 15:58

#34

hewa skrev 2010-08-29 13:17:54 följande:

Men jag måste återkomma till grundfrågan - oavsett om pedagogiken går ut på att rätta stavfel eller ej så måste ju syftet med pedagogiken (och hela skolgången) vara att barnen går ut skolan med tillräckliga kunskaper för att klara sig bra i vuxenlivet. I det kan det väl ändå inte vara rimligt att släppa barn från skolan med så bristfälliga svenskkunskaper att deras jobbansökningar ratas pga stavfel eller att de, som någon skrev, inte klarar sig utan datorns stavningsprogram. Har inte skolan misslyckats då?

Självklart är det alla lärares strävan att de barn vi möter ska utvecklas men det där med vad som är tillräckligt och när är ju en bedömningsfråga. På det ljuva 70-80-talet som flertalet av oss gick i skolan var den pedagogiska inriktning att rätta allt. Detta resulterade i söndermarkerade texter och faktum kvarstår att stavningsförmågan då var/är knappt nämnvärt bättre. När ska man då rätta, vissa ovan hävdar år 3 andra annat. Pedagogens roll är att avgöra när det för den enskilde eleven är lämpligt, varför inte respektera det. Inte sjutton säger vi till alla barn - Nu är du 1år så då ska du kunna gå osv. Barn utvecklas olika och måste således bemötas olika. En elev i år ett som skriver långa sammanhängande texter och har fått upp flytet kan man kanske gå in och rätta lite hos, medan du kan ha en i år 3 som nätt och jämt klarar att skriva 3 meningar och att då gå in och rätta stavfel har förödande konsekvenser.
Jag finner det också så intressant med alla släktingar och bekanta som inte fått hjälp. I skolan gör vi dagligen ständiga insatser och åtgärder för att våra elever ska utvecklas så bra som möjligt. Vad jag däremot inte gör är listar upp dem för alla av den enkla anledningen att det ingår i mitt jobb. Ibland räcker inte alla åtgärder ändå, vi kan inte gärna banka in alla kunskaper i våra elever (tyvärr kanske kan tyckas för då kunde ju alla allt). Vi har alla olika förmågor, någon är bra på matte någon i svenska, någon i slöjd och någon i bild alla kan inte vara lika bra på allt. Att stava är en förmåga som alla andra, en del behärskar den tidigt andra aldrig. Vilken tur det då är att det finns datorer med stavningsprogram för då ges vi ju alla lika förutsättningar vid exempelvis jobbsökning. Blir bara så besviken på att man förutsätter att lärarna inte gör allt som står i deras makt för att ge eleverna så bra skolgång som det bara går. Kanske några av er skulle utbilda er till lärare så kanske resultaten blev bättre...

Bullen

Äldre 29 Aug 17:26

#35

Jag är lärare för de yngre barnen och självklart ska man rätta när det blir fel. Man gör det dock med finess så man inte knäcker någons självförtroende . Man gör barnen en otjänst om man varken bryr sig om stavning eller handstil.

Ramborg

Äldre 29 Aug 17:54

#36

Låter vettigt, Bullen.

Flickan och kråkan

Äldre 29 Aug 21:45

#37

Jag jobbar på högstadiet. Jag har samma elever i svenska och samhällsorienterande ämnen. Vi har skönlitteratur som bas till i stort sett allt....och ja, läsning är den effektivaste vägen till ett bra skriftspråk (alla de formella delarna). Skillnaden mellan "de" och "dem" lär barn sig mycket sällan av tragglande och rättning. De gör rätt när de förstår....vilket de som läser mycket gör . Ja, jag rättar...med måtta och efter individ, men att pyssla med en massa rättstavningsövningar är verkligen dåligt använd tid .

neelliee

Äldre 2 Sep 06:57

#38

Lilly mama skrev 2010-08-29 11:39:31 följande:

Jag är väl uppväxt i en hårdare skola, fast då mest hemifrån med en mamma som arbetat med språket hela livet. Hon var inte blyg för att rätta och diskutera språk, kan jag säga. I dag är jag oerhört tacksam för det, eftersom jag inte har några större problem att arbeta med mitt språk och ifrågasätta mina egna texter. Som jurist är det orden som är mina "vapen" och de måste emellanåt vara ordentligt skarpslipade...

Tyvärr, framtida lärare till mina döttrar, om jag märker att ni inte rättar uppenbara fel i uppsatser eller liknande, så kommer jag säga ifrån. Jag köper inte riktigt att det skulle vara pedagogiskt fel att rätta. Vi har i Sverige bestämt hur vi stavar ord och bygger meningar. Då tycker jag att barnen ska lära sig detta. Det går inte att undgå att en text fylld med stavfel eller andra fel förlorar mycket i trovärdighet och att släppa barn ur skolan utan att ens ha försökt få dem att stava korrekt är snudd på tjänstefel. Nu hoppas jag att det är ett fåtal lärare som har denna pedagogiska inställning, men det lär jag väl märka.

Och "tyvärr framtida skolförälder" så är det inte du som bestämmer över lärarnas arbete. Föräldrar kan tycka en himla massa, men lärarna har sin kursplan att folja och den tolkas med hjälp av de kunskaper man fått via en fleråring universitetsutbildning om bl.a. språkutveckling, barns utveckling och lärande.

Tragiskt att så många tycker att lärarnas kunskaper och erfarenheter inte är ett smack värda. Läs- och skrivinlärning är ett område det forskats mycket på och i lärarutbildningarna är litteratur och föreläsningar naturligtvis forskningsbaserade. Så fruktansvärt nedvärderande att pedagogisk forskning inte betyder mer än en förälders privata tyckande.

Naturlgtvis behöver man arbeta med grammatik på olika nivåer, men när det är lämpligt att prata om vad - det bestämmer läraren och inte du.

neelliee

Äldre 2 Sep 06:58

#39

Kajee skrev 2010-08-29 12:10:37 följande:

Jag citerar en men det här inlägget kan gärna reflekteras över av flera. (Och förmågan att reflektera - det ska vi lära ut. Så jag hoppas att inte lärarna har gjort fel här om du som läser tillhör åtminstone den senaste Läro- och Kursplanen.)

"snudd på tjänstefel"? Det där är din personliga åsikt - inte något som stödjer sig på moderna pedagogiska tankar. Och det är sånt här som retar mig. Jag talar inte om för en läkare hur hon ska operera mig, jag talar inte om för en rörmokare hur rören ska dras och jag talar inte om för en advokat hur han bäst ska göra sin slutplädering. Så hur kommer det sig att så många föräldrar vet bättre än de proffesionella och pedagogiskt utbildade lärarna hur undervisning ska gå till? Jo för dom vet. Dom har "erfarenhet!". Dom har gått i skolan! Det är samma konstiga slutledning som om jag skulle tro att jag kan operera bättre för att jag har blivit opererad på.

Har du läst den citerade kursplanen ovan? Som jurist antar jag att du mycket väl kan läsa dig till att det inte står ett endaste dyft om att eleverna SKA lära sig stava att lärarna SKA rätta (alla) stavfel. Inte ett enda dugg! Det är istället upp till de undervisande lärarna att avgöra hur undervisningen ska gå till och hur den ska anpassas till de elever vederbörande har. Det är INTE en fråga som avgörs av föräldrarna (även om man är läkare, rörmokare eller jurist). Det som står i skolans stydokument är upp till lärarna att tolka utefter den kunskap de har - inte gissande eller tyckande efter erfarenhet av skolan som elev.
Det är en expertis av pedagoger med stor erfarenhet/kunskap om modern pedagogisk forskning som arbetar med styrdokumenten. Sen ska politikerna godkänna det hela. Och det är här det blir problem eftersom man lägger ner sina politiska värderingar i formuleringarna. Därmed inte sagt att politikerna inte tar hänsyn till och lyssnar på de experter som finns på området.

Visst har du rätt i att en text fylld med stavfel är svårare att ta på allvar MEN
Det innebär inte att den rätta metoden är att rätta alla stavfel. - eftersom du tycker det. Som ovan skrivits i tidigare inlägg, så är tankarna idag annorlunda än förr. En del lärare är tyvärr kvar i tankarna från LPR 69 och undervisar därefter. Men DET är tjänstefel.

Ramborg

Äldre 2 Sep 07:53

#40

Missförstod jag något, eller är det verkligen så att läroplanen inte säger att barnen ska lära sig stava?

Oj. Jag blir mållös.

Flickan och kråkan

Äldre 2 Sep 08:20

#41

Jo, det gör den men inte på det vis många tänker. Jag har jobbat som lärare rätt länge och har inte mött något barn hittills som varit i högstadiåldern som haft rejäla problem ENBART med stavningen såvida han/hon inte har haft konstaterad dyslexi eller liknande svårighet (men det är ju en helt annan femma). Ett barn som har besvärligt med läsförståelsen och att överhuvudtaget få ett begripligt sammanhang i sitt skriftspråk blir inte hjälpt av rättstavningsövningar.....eller att man går in och rättar allt och inget vad gäller det formella.

Problemet är att många fastnar/bara ser det som är enkelt att se = sådant som är enkelt att mäta, som är rätt eller fel.

Jag har läst både en och annan helt rättstavad b- och c-uppsats för opponering på högskolenivå som varit helt obegripliga....rättstavde, men totalt obegripliga.. Det är något svårare att rätta till om man säger så i vuxen ålder.

Kimban

Äldre 2 Sep 08:30

#42

Jag har haft svårt med stavningen hela mitt liv, har inte dyslexi då jag kan läsa utan problem men stavning av lätta ord har jag haft svårt för.
Mina föräldrara påpekade detta många gånger i skolan, och när jag kom upp i högstadiet så sa de det åter igen, men min lärare svarade att det är inte så viktigt att kunna stava rätt för det finns kontrollprogram på datorn!!!

Nu har iof min stavning blivit lite bättre och jag kollar upp ord jag är osäker på, men at säga att mna inte behöver kunna stava för det finns stavningskontroll program är sjukt. NU menar jag inte i de lägre åldrarna utan mer i högstadiet etc.

Flickan och kråkan

Äldre 2 Sep 08:59

#43

Kimban skrev 2010-09-02 08:30:07 följande:

Jag har haft svårt med stavningen hela mitt liv, har inte dyslexi då jag kan läsa utan problem men stavning av lätta ord har jag haft svårt för.
Mina föräldrara påpekade detta många gånger i skolan, och när jag kom upp i högstadiet så sa de det åter igen, men min lärare svarade att det är inte så viktigt att kunna stava rätt för det finns kontrollprogram på datorn!!!

Nu har iof min stavning blivit lite bättre och jag kollar upp ord jag är osäker på, men at säga att mna inte behöver kunna stava för det finns stavningskontroll program är sjukt. NU menar jag inte i de lägre åldrarna utan mer i högstadiet etc.

Det var ett rätt dumt svar från din/dina lärare skulle jag säga

. Ja, jag tycker att det är klart mycket mindre viktigt än att kunna läsa eller rättare sagt förstå bra (avkoda kan de flesta alldeles utmärkt, men läsning är ju mycket mer än det och det är ju oftast den biten som ställer till problem) just för att det finns bra hjälpmedel för just det. Men självklart jobbar man med det formella hela tiden

. Min rätt långa erfarenhet säger dock fortfarande att den effektivaste vägen till ett gott formellt skriftspråk huvudsakligen går via läsning, "aktiv" läsning där man noga följer upp att barnet/ungdomen faktiskt förstått och inte bara läst. Sedan måste man möta barnet där det är. Eftersom både du och dina föräldrar upplevde din stavning som ett problem så är det lärarens uppgift att möta det på bästa sätt och försöka hjälpa just dig på bästa sätt.....kan hända att ni inte är överens om vägen, men att enbart hänvisa till rättstavningskontrollen på en dator är korkat

. Det är ett hjälpmedel, inget annat. Viktigt också att verkligen kolla av med specialpedagog när man märker specifika svårigheter så att man så att säga kan hitta mer exakt var svårigheten ligger och jobba med just det. Man kan ju ha andra svårigheter än just dyslexi.

Dumt svar från läraren om det var det enda svar ni fick.

Imona

Äldre 14 Nov 20:12

#44

Min son är fyra år och jag rättar hans stavning!
Om inte hans lärare gör det i skolan kommer jag att göra det själv. Fast förhoppningsvis kommer han inte att behöva rättas så mycket i skolan ifall han har fått lära sig stava rätt redan från början. Jag har inte läst pedagogik men väl neurovetenskap och vet att de hjärnkopplingar som används mycket förstärks (vilket förresten vem som helst också kan sluta sig till av egen erfarenhet). Hur bra kan det då vara att "träna in" felstavningar under flera år för att sedan försöka rätta till dem? Knappast särskilt effektivt! Sen förstår jag förstås att det finns de med skrivsvårigheter och att de kan behöva lite andra metoder, men för vanliga barn borde det enda rätta vara att lära sig stava rätt från början!

Rätta felstavningar i skolan?

INNEHÅLL