Hur gör man som nybliven mamma när respektive vill leva vidare "som vanligt" men man själv inte orkar?
Som rubriken lyder...
Det känns som att papporna inte alltid förstår att man som nybliven mamma kanske inte orkar springa runt på fester, evenemang, ja knappt ens matvarushopping på ICA. Hur gör ni? Kämpar ni på och hänger med i alla fall? Låter ni grabbarna "leva vidare" på egen hand? Eller har ni på olika sätt lyckats få respektive att förstå och anpassa sig efter er och den lille?
Kram från en nyfiken!