Undrar hur det går till om man säger till sin arbetsgivare redan nu (v24) att jag går hem en månad innan beräknat och sedan blir sjukskriven sista tiden. Är det ok att då sjukskriva sig istället för att ta fp? För vad jag förstår så ska man meddela arbetsgivaren 2 månader innan man vill "gå hem". Och då vet man ju inte hur man mår senare. Hur har ni andra gjort som skulle varit "lediga" men vart sjukskrivna?
Jag hade meddelat arbetsgivaren att jag skulle gå hem tre veckor innan beräknat BF. Sedan visade det sig att jag blev sjuksriven och inga konstigheter. Jag lämnade bara in papper på att jag var sjuksriven och återkallade min planerade FL.
Skönt att höra. De e så jag tycker att det blir. Ville bara höra om det var någon som gått på någon "nit". Håller ifs tummarna för att jag inte blir sämre och blir sjukskriven...men som det känns nu så är det inte så lovande. Redan problem med fogarna, domningar mm. Är i v 24.
när jag var gravid var jag sjukskriven from v14 för foglossning, men läkaren hävdade att hon inte kunde sjukskriva mig den sista månaden, utan att alla är tvungna att ta ut föräldrapenning då om man behöver vara ledig. Så jag fick snällt ta av föräldradagarna...
Ja jag var också sjukskriven enda fram till BF. Men har hört flera här på FL som haft det likadant som FruFilur. Vet ej hur det kan vara så olika?
Vet att en här på jobbet som fick barn, precis när jag kom tillbaka från min förra fl, och var sjukskriven in i de sista. Tror det stod något konstigt på slutdatumet på läkarintyget pga att läkaren inte vet när bebisen kommer. Men de jag inte vet är om hon innan sade till att hon skulle vara "ledig" och sedan vart sjukskriven i stället. Verkar konstigt att läkare gör olika. Är man sjuk så är man ju sjuk tycker jag....trisst för dig FruFilur att behövar norpa på dagarna när man e sjuk.
Hon hävdade bara att det inte gick att sjukskriva närmre än en månad innan bf, och att jag skulle ta av föräldradagarna. Men jag har oxå hört talas om de som blivit sjukskrivna tom över bf-datumet.
Den här gången ger jag mig nog inte så lätt. för fy vad det har grämt mig att 30 dagar som egentligen var sonens bara försvann..... Å att maken var tvungen att ta av semesterdagar efteråt för att kunna vara hemma, eftersom jag inte klarade mig själv... Den här gången har vi inte de möjligheterna.