Släkting eller vän som fadder?
Vi håller på och ska försöka välja faddrar åt vår son som ska döpas. Det är så himla svårt tycker jag! Ska man ta en släkting som man vet alltid kommer finnas där eller en god vän som har en tro och kan finnas med för den aspektens skull, men där man ju inte kan vara helt säker på att man alltid kommer finnas i varandras liv på samma sätt som med släktingar? Samtidigt kommer ju släkten ändå alltid finnas så det vore kanske roligare med en vän så att sonen får fler vuxna som står honom nära... Inlägget är visst lika snurrigt som mina tankar, hur tänker ni? :)