(För stor) ekonomisk trygghet hos föräldrar, konsekvenser?

Jag tror att det viktigaste är att som förälder ha en sund och ansvarsfull inställning till pengar och saker och handlande.

om man lär barnen att man betalar räkningar i tid, man köper inte 5 tröjor på HM för 79 st som är trasiga efter 4 månader utan en tröja för 600 kr som håller i flera flera år.

Man behöver inte äta lunch ute utan man kan göra matlåda, man måste inte införskaffa alla kanaler för "bara" 199 kr/mån.
Man lagar riktig mat, storhandlar.

Osv osv.

Det finns så jävla många vuxna människor som lever som 18åringar, i en drömvärld.
Lär man ungarna att ha lite respekt för pengar så tror jag man gör dom en större tjänst.

Men självklart är det jättebra att lära sig att tjäna sina egna pengar och sen så småningom betala hemma osv för att få en bild av hur jävla fort pengarna försvinner.

Jag tror iof att den ekonomiska uppfostran man fått innan 18 års ålder spelar större roll än vad som händer efter 18 men dessutom är det skillnad på att få pengar utan motprestation och att få pengar av en anledning. Jag har t.ex. en kompis som fick pengar av sina föräldrar varje månad för att slippa ta studielån under sin utbildning. Hon känner absolut ekonomiskt ansvar (men hon fick väl inga miljoner förstås utan en summa som motsvarade studielånet). Däremot skapar det ju en beroendeställning gentemot föräldrarna som kan bli osund.

Fast det där har väl inget att göra med hur sund inställning man har till sin ekonomi. Bara man är medveten om att det ofta (men inte alltid!) finns ett samband mellan pris och kvalitet.

Själv köper jag hellre billigt, finns ingen garanti för att 600-kronorströjorna håller bättre, och dessutom tröttnar man ofta på ett plagg när man använt det mycket.

Och min absoluta åsikt är att om man köper billigt köper man dyrt.

Att vara medveten om det är ju att ha en sund inställning till sin ekonomi.

Alla som köpt ett plagg på HM för under 100lappen vet att den inte håller så många tvättar.
Alla som köpt skor till sina barn på skopunkten vet att dom är pajj efter ett par veckor.

Tja, jag har köpt tröjor på MQ och skor på Ecco som går sönder relativt pronto också, så....

Lågt pris betyder nästan alltid dålig kvalitet (även om jag har köpt billigt på HM som håller riktigt länge), men dyrt pris behöver inte vara bra kvalitet, utan kan vara precis lika mycket skit.

Jag har billiga hm-tröjor som hållit i många år. Ett par av mina favoritjeans är därifrån och de har jag säkert haft i sju år - nu börjar de bli väldigt slitna dock.

Något absolut samband mellan pris och kvalité finns inte. Jag har både billiga och dyra  tröjor som gått sönder och vridit sig i sömmarna efter några få tvättar... men man är ju mer benägen att reklamera en dyr tröja.

 Däremot batalar jag gärna extra för ekologiska och rättvisemärkta kläder - men av helt andra anledningar (och de brukar ha väldigt bra kvalité också).
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

För att svara på TS:

Jag är glad att jag fått väldigt lite ekonomisk hjälp hemifrån. jag har alltid vetat att jag kan gå till mina föräldrar om jag verkligen är i knipa - men det är ett privilegie jag nästan aldrig behövt utnyttja (bara någon gång i skarven mellan csn och utbetalad sommarjobbslön - men snart återbetalat).

Något jag däremot saknat lite är både praktisk hjälp med hur autogiro och annat fungerar och hjälp med hur jag kan tänka ekonomiskt... speciellt då jag flyttade hemifrån som sextonåring. Men jag har heller aldrig bett om den hjälpen så mina föräldrar har kanske inte insett behovet.

Sedan har jag ofta varit avundsjuk på människor som fått mer ekonomisk hjälp än jag. Min man tex... men jag är också ofta irriterad över hur oansvarig han är med pengar - och är kanske två sidor av samma mynt. En nackdel kan vara att jag har väldigt svårt att ta emot gåvor. Jag kan tex ofta tolka det som att mina svärföräldrar vill "lägga sig i" och "styra" med gåvor när jag intellektuellt vet att de bara vill hjälpa oss. De har gott om pengar och blir glada av att kunna hjälpa - och jag får andnöd och känner mig skuldsatt och ofri... men vi har nog kompromissat lite från båda håll under åren så nu går det ganska bra :)

OK, satsa på billiga kläder då, men min erfarenhet är tvärtom.

tur för er, otur för mig

Jag tycker att man kan se på det lite som ett äktenskap. Nämligen,  inom ett äktenskap har båda parterna rätt att leva på samma standard oavsett om en tjänar mer. På samma sätt tycker jag att föräldrar som har råd bör bidra till att deras barn kan fortsätta leva med samma standard även när de flyttat hemifrån som de gjorde medan de bodde hemma.

Jag tror inte alls att det är negativt att föräldrarna hjälper sitt barn ekonomiskt. Det bidrar istället till att barnet kan känna en enorm grundtrygghet i sin tillvaro.

Alla?
Jag har köpt många kläder billigt på HM, som jag har använt i flera säsonger, jag har köpt skor på skopunkten som hållt i flera säsonger.
Jag köpte en t-shirt till mitt barn från HM för 40 kronor, den höll tvätt efter tvätt, samtidigt köpte jag en t-shirt från Lingong och Blåbär som förlorade formen efter första tvätten.

Nej, jag håller inte med dig, Om du skulle titta i min garderob så skulle du märka att att 75% av mina kläder kommer från typ HM, men att de allra flesta kläderna har minst två år på nacken och används regelbundet.

Däremot har jag vid några tillfällen gått på rejäla nitar och köpt sk kvalitetskläder, som har förlorat formen efter en tvätt, blivit noppiga etc (ja, jag kan tvätta och är förbaskat duktig på det).

Priset är inte inte alltid avgörande för kvaliteten.

Jag har generellt haft det största bekymret (trots billiga kläder) att mitt barns kläder har varit snygga och hela efter det han vuxit ur dom.
Skorna ärver jag numera, för de är i så bra skick att jag inte kan med att slänga (och det är inte svindyra märkesskor)

Du faller direkt i bilden att vissa saker är billigare än andra.

Min personliga erfarenhet:
HM och Lindex har generellt OK kvalitet på sina saker, och en 600-kronorströja kan mycket väl ha sämre kvalitet än HM
Storhandla är inte alltid billigare, jag har övergått från storhandling till daglighandel och vi har inte fått dyrare matkostnaderna, men däremot så har vi slängt mindre (förutom att man sparar en jäkla massa bensinpengar på att slippa köra bilen utan går 300 meter till affären)
För vår del är det billigare att ha ett bra kanaltv-utbud istället för att hyra hem en massa dvd, men vi är tv-människor och tycker om att umgås framför TV´n.

Matlåda är OK, men personligen så tycker jag det är trevligare att gå iväg med kollegerna och äta än att sitta på lunchrummet.