Lätt för att bli deppig?

Men vännen då =(

Jag har känt så, ett helvete ibland. Eller det var, innan saker började lösa sig, till det bättre.

Kämpa på så kommer lösningarna med tiden, tråkigt svar, men sant.

Nu bröt så pass nyligen att jag förstår att det känns mörkt! Konstigt vore ju annat! Jag bröt med min sons pappa under graviditeten. Vi hade varit ihop i flera år och han hade lovat guld och gröna skogar! Under graviditeten var han otrogen och allt brakade. Jag tror det tog mig 1.5 år av bitterhet innan allt kom på plats. Jag var så arg, så arg och jag tänkte ofta att han snuvade mig på min lycka (det var han som under alla år tjatade om att skaffa barn och familj etc, jag ville vänta). Besök på IKEA det första året var det värsta jag visste. Jag trodde alla var uberlyckliga par som mös med sin unge i barnvagnen medans de kollade in köksgardiner. Jag tror det är viktigt att låta sig vara arg, besviken och bitter. Försök bara att inte låta de där känslorna ta över hela tiden! Utan försök varva bitterattackerna med att koncentrea dig på sådant som är bra i livet. Hur som så lade sig allt det där allt eftersom. Idag, 4 år senare är jag mer tillfreds med livet än jag någonsin varit! T

Att du känner dig isolerad gör ju inte saken bättre heller. Försök tänks att detta är temporärt. Att detta är en parentes i livet då det är knapert ekonomiskt och att du bor på ett ställe där du helst inte vill bo. Hur långt har du kvar av studierna? Har du CSN? När jag pluggade i LA och New York så godtog många värdar CSN beskedet som inkomstkälla så att man kunde få en lägenhet. Har du någon familj där du bor? Eller vänner eller annat nätverk?

Sist men inte minst. Det låter som en klyscha, men det kommer bli så bra så bra så tillslut!