Syrebrist vid förlossningen, kramper i hjärnan.

Ingen?

Först och främst grattis till er lille prins.

Jag kan inte svar på dina frågor men jag vet hur det känns att leva med att inte vet vad som komma skall.
Att inte läkarna kan ge svar. Man vill  ju veta hur detta kommer påverka mitt barn i framtidien.
Min kille föddes extrem tidigt och vad de har gjort vår kille eller om han får men  eller vad vet man inte, de kan inte svara oss på detta utan det får framtiden utge.
Läkarna sa dock att hjärnans läkeprosess är extremt bra på nyfödda, den skapar andra vägar att gå.
Vill verkligen önska er lycka till och ta en dag i taget.

Hej!

Grattis själv till er lille prins. Kanske han är lite större nu än spädis?
Ja, det är otroligt jobbigt.. går och tänker på framtiden hela tiden, varje gång jag tittar på honom tänker jag på hur det ska gå för honom. Men man får väl ta en dag i taget och se det för vad det faktiskt är, det blir som det blir.
Även fast det är svårt att tänka så nu..

Har inte någon egen erfarenhet, tyvärr... Men hjärnan är fantasktisk! Som  Pingstlilja säger så kan den hitta andra vägar att gå; skapa nya "broar"; så försök hålla modet uppe - även om jag förstår att det är lättare sagt än gjort.... Grattis iaf till ert underverk!

Puff puff

Hej!

Jag blev förlöst med urakut kejsarsnitt och sonen var utan syre i ca 10 min. Dock krampade han inte. De kollade hjärnan med ul med såg inget. Vi ska tillbaka nu när han är 10 mån innan fontanellerna växer ihop. Till oss sa de att om han har någon större skade brukar det visa sig inom två år..

Hoppas allt är bra med er lille Plutt!

Hej och grattis!

Jag har själv ingen erfarenhet av syrebrist i hjärnan. Men vet genom bekanta att det inte behöver betyda katastrof. Deras son har återhämtat sig väl. Han har kanske inte full kontroll i ena armen/handen och släpar lite med ena foten. Han är lite stel i de delarna men springer och cyklar som sina jämnåriga=)

Jag födde en liten flicka för 2 veckor sedan som också fick syrebrist/asfyxi vid förlossningen. Vi fick åka akut till Lund för kylbehandling.

Jag förstår precis hur du känner med ovissheten. Läkarna kan inte säga om vår lilla tjej blir helt frisk eller "en grönsak". Vissa dagar är fruktansvärda och man funderar hela tiden på hur framtiden skall bli.

Vi ligger fortfarande på neo, men skall få komma hem på permis i morgon. Ska bli så skönt. Än så länge ser allt bra ut. Alla reflexer är normala, inget fel på hörseln, rör sig fint osv.

Vi ska gå på täta kontroller här på neomott vilket känns bra. Det får väl ni också göra? Eller hur har ni det?

Puffellipuff

Det var ju ett tag sedan du startade tråden men jag är nyfiken hur det har gått? Har själv en son som började krama några timmar efter förlossningen och som låg inne på barnavd i nio dagar. Där såg man också förändringar på MR men hittills har han utvecklats helt normalt och är nu nio månader. Känner mig mkt lugnare nu än vad jag gjorde tidigare men det skulle ändå vara intressant att veta hur det gått för andra i liknande situationer!

Vår son vägde endast 2,5 kg och fick kramper i hela kroppen och hjärnan ett dygn efter förlossningen pga noll i blodsocker. Han fick flera hjärnblödningar pga kramperna och höll på att dö då kramperna var svåra att häva och pågick ett par dygn.
Nu är han 2,5 år och har gått på regelbundna kontroller men visar inga men alls utan är helt normal i nuläget. 

Hej hej!

Timothy är idag 17 månader och har en konstaterad cp-skada. Har väldigt påverkad motorik, kan ej sitta, krypa, greppa m.m. Inte heller prata.. jollrar bara. Men han är fantastisk ändå  

Ni kan läsa vidare på min blogg, http://inthenameofcamilla.blogg.se/.

KRAM! 

hej ! jag har fått en flicka med syrebrist i hjärnan och mr visar förändring. snälla o om du ser mitt medelande svara mig hur har gååt för di ? mvh zaza

Jag vill bara säga att en cp-skada inte behöver vara en katastrof. Vi har en nära vän som har en cp-skada och har svårt att gå, och finmotorik som att skära med bestick går inte alls. Prata går, även om det tar lång tid och kan låta lite otydligt ibland. Men vi var ute och tågluffade som unga och han har universitetsexamen, jobbar deltid och har familj.

När jag och min tvillingbror föddes så fick han syrebrist. Han är idag utvecklingsstörd och bor på ett gruppboende. Under uppväxten så bodde han på internat hos antroposoferna i Järna.

När min första dotter föddes 2008 så fick även hon syrebrist och mekoniumasperation. Det blev katastrof snitt. Hon hade svalt bajs. Fick ligga neonatal för intensivvård. Men hon är frisk idag och fick inga komplikationer alls! Så det kan ju gå bra!! Sjukvården är ju så mycket bättre nu än förr