• Pigeon

    Barnuppfostrantråden - tips och utbyte av tankar

    Här hade jag tänkt att vi skulle kunna diskutera sådant som rör barnuppfostran.

    Vad som är rätt och fel, vad som är en rimlig konsekvens på ett viss handlande osv.
    Men också en diskussion om det t.ex är rätt eller fel med bestraffningar, skämspallar eller belöningssystem.

    Min tanke är att man här ska kunna ge varandra konkreta tips på hur man kan agera i en viss situation. Detär ju lätt att bli "hemmablind" även på uppfostranfronten...

    Här samlas vi som vill bli världens bästa föräldrar, men som säkert har långt kvar ännu.

    {#emotions_dlg.flower}


  • Svar på tråden Barnuppfostrantråden - tips och utbyte av tankar
  • Googels
    Pigeon skrev 2010-10-02 13:08:23 följande:
    Känner igen mig i det där...
    Det enda som funkar när min son (snart 4) vägrar göra något eller komma när jag ropar är att börja räkna till tio med hög röst. Han vet att kommer han inte innan jag hunnit till 10 blir jag arg. Det dumma med det där räknandet är att det nästan blivit ett måste, nu vill han att jag ska börja räkna vad det än är han ska göra, som klä på sig, komma till maten, gå och borsta tänderna osv...
    Jo, det är ju förstås inte så bra om han nu förväntar sig det.

    Vi började med en 'belöningstabell' i helgen där hon får guldstjärnor för olika saker (borstar tänderna, är torr på natten - det har varit många olyckor på sista tiden, eller är allmänt snäll/duktig/hjälpsam en hel dag osv). När hon fått en hel hög med stjärnor så ska hon få någon sak. Har varit lite osäker på om det funkar med en sån tidigare, men tänkte att vi har inget att förlora så får se hur det går. Hittills har det gått bra och hon pratar om och ser fram emot att få sätta stjärnor på tavlan. 

    Det bättre beteendet beror förmodligen oxå på att jag och maken pratat om hur vi ska bemöta henne när hon sätter igång, att man inte kan förvänta sig att hon ska vara snäll och positiv när man är negativ och skäller på henne. Håller tummarna för att det ska hålla i sig!
     
  • Medusan

    Puffar upp en bra tråd, funderar själv mycket på hur vi ska göra med uppfostran här hemma med min 4 åring som precis blivit storebror.

    Att vara förälder är det svåraste jag varit med om...

  • Pigeon

    Hur skulle ni gjort i denna situation, som hände i morse: Vi skulle iväg till förskolan och det var 4 minusgrader så jag la franm överdragskläder. 4-åringen totalvägrade överdragskläderna och skulle bara ha tunn sommarjacka. Till slut gallskrek han och fäktade omkring sig, så jag tappade tålamodet och körde ut honom så att han skulle känna hur kallt det var. Då skrek han att han skulle vara hemma i stället... Till slut klädde jag och maken på honom med gemensamma ansträngningar medan han skreksom om nån höll på att ta livet av honom.
    Sen grät han hela vägen till förskolan och väl där skulle han absolut inte stanna. Det tog en halvtimme innan det gick att lämna honom, som tur var hade jag lite tid tillgodo innan jag behövde vara på min praktikplats.
    Jag var så arg och frustrerad av hans skrik att jag skällde ut honom medan vi körde till förskolan, sa att han var stygg som skrek så mycket vilket kanske bidrog till den jobbiga lämningen sen, jag vet inte...

    Att klä på ett barn "med våld" känns egentligen inte heller okej, samtidigt var det ju verkligen iskallt och bilen var helt nerkyld så jag kunde inte låta honom sitta i sommarjackan hela vägen till förskolan (15 min). Så vad göra, hur skulle ni gjort?


  • Mamma 04 och 06
    Pigeon skrev 2010-11-08 18:09:32 följande:
    Hur skulle ni gjort i denna situation, som hände i morse: Vi skulle iväg till förskolan och det var 4 minusgrader så jag la franm överdragskläder. 4-åringen totalvägrade överdragskläderna och skulle bara ha tunn sommarjacka. Till slut gallskrek han och fäktade omkring sig, så jag tappade tålamodet och körde ut honom så att han skulle känna hur kallt det var. Då skrek han att han skulle vara hemma i stället... Till slut klädde jag och maken på honom med gemensamma ansträngningar medan han skreksom om nån höll på att ta livet av honom.
    Sen grät han hela vägen till förskolan och väl där skulle han absolut inte stanna. Det tog en halvtimme innan det gick att lämna honom, som tur var hade jag lite tid tillgodo innan jag behövde vara på min praktikplats.
    Jag var så arg och frustrerad av hans skrik att jag skällde ut honom medan vi körde till förskolan, sa att han var stygg som skrek så mycket vilket kanske bidrog till den jobbiga lämningen sen, jag vet inte...

    Att klä på ett barn "med våld" känns egentligen inte heller okej, samtidigt var det ju verkligen iskallt och bilen var helt nerkyld så jag kunde inte låta honom sitta i sommarjackan hela vägen till förskolan (15 min). Så vad göra, hur skulle ni gjort?
    Hade nog gjort undefär likadant, fast det hade väl varit bättre utan utskällningen i bilen, men det kände du ju själv också . Bra att du stannade en halvtimme på dagis. Hann ni "bli kompisar" innan du gick hem?

    När det gäller påklädning så tycker jag inte att barnet kan få välja hur mycket kläder det ska ha på sig när det går ut. Det bestämmer jag. Däremot kan de få gå i pyjamas vissa dagar fram till lunch om de absolut inte vill klä på sig, Finns inget skäl att bråka om det.
  • Pigeon
    Mamma 04 och 06 skrev 2010-11-09 20:56:38 följande:
    Hade nog gjort undefär likadant, fast det hade väl varit bättre utan utskällningen i bilen, men det kände du ju själv också . Bra att du stannade en halvtimme på dagis. Hann ni "bli kompisar" innan du gick hem?

    När det gäller påklädning så tycker jag inte att barnet kan få välja hur mycket kläder det ska ha på sig när det går ut. Det bestämmer jag. Däremot kan de få gå i pyjamas vissa dagar fram till lunch om de absolut inte vill klä på sig, Finns inget skäl att bråka om det.
    Jadå, vi kramades en massa innan jag gick. Jag har som vana att aldig lämna förrän barnen självmant går in och säger hejdå. Och detn gjorde han även denna gång, fast det tog mycket längre tid än vanligt.
  • destino

    Läser lite och försöker vara klok på min dotter, all den kamp om kläder och mat typ hon vill äta hela tiden, eller inte alls, sen är hon liten bebis, nån dag vill hon vara stor, jo, jag orkar knappt längre, det har pågåt mer eller mindre hela tiden, jag och maken gör precis likadant men hon är lugnare då han är med eller då de är själva? Vi har gått på yoga, meditation, gym, men hon tycker allt är roligt 2-3 ggr sen vill hon inte...Jag vet inte vad och hur kan man straffa en bestämd, flicka som lätt blir sårad, och besviken och ledsen???
    Att ta bort tv, eller leksak har hon sagt att det är bara bra då hon ville att jag skulle göra så för då kan hon göra nåt annat??? ibland känns det som om hon är 15
    här är min tråd som jag startade, blev ledsen av komentarer, är jag misslyckad???
    Det skulle jag inte tro

    www.familjeliv.se/Forum-3-25/m57012638.html

  • Pigeon
    destino skrev 2011-01-30 15:10:23 följande:
    Läser lite och försöker vara klok på min dotter, all den kamp om kläder och mat typ hon vill äta hela tiden, eller inte alls, sen är hon liten bebis, nån dag vill hon vara stor, jo, jag orkar knappt längre, det har pågåt mer eller mindre hela tiden, jag och maken gör precis likadant men hon är lugnare då han är med eller då de är själva? Vi har gått på yoga, meditation, gym, men hon tycker allt är roligt 2-3 ggr sen vill hon inte...Jag vet inte vad och hur kan man straffa en bestämd, flicka som lätt blir sårad, och besviken och ledsen???
    Att ta bort tv, eller leksak har hon sagt att det är bara bra då hon ville att jag skulle göra så för då kan hon göra nåt annat??? ibland känns det som om hon är 15
    här är min tråd som jag startade, blev ledsen av komentarer, är jag misslyckad???
    Det skulle jag inte tro

    www.familjeliv.se/Forum-3-25/m57012638.html
    Låter väldigt tufft för dig/er! Jag tror att vissa barn är svårare än andra helt enkelt... Och ibland får man nog sätta ner foten och "köra över" dem, alltså bestämma saker mot deras vilja. Fast också ge dem ansvar att bestämma själva... Du får väl tänka ut vilka saker som spelar mindre roll för dig, och berätta för henne att hon får bestämma om de sakerna. Men de viktiga sakerna, där är det du och pappan som bestämmer.

    Ibland kan det hjälpa att ge dem ett val mellan två saker, t.ex "vill du ha korv eller fisk till middag?". Så får de välja en av sakerna. Då kan man ju ändå styra upp det lite...
  • destino
    Pigeon skrev 2011-01-30 17:44:39 följande:
    Låter väldigt tufft för dig/er! Jag tror att vissa barn är svårare än andra helt enkelt... Och ibland får man nog sätta ner foten och "köra över" dem, alltså bestämma saker mot deras vilja. Fast också ge dem ansvar att bestämma själva... Du får väl tänka ut vilka saker som spelar mindre roll för dig, och berätta för henne att hon får bestämma om de sakerna. Men de viktiga sakerna, där är det du och pappan som bestämmer.

    Ibland kan det hjälpa att ge dem ett val mellan två saker, t.ex "vill du ha korv eller fisk till middag?". Så får de välja en av sakerna. Då kan man ju ändå styra upp det lite...
    Oj, tack det skall  jag tänka på
     har svårt med  just det att bestämt säga NEJ då jag vet att det blir sån tråkig dag för det är en tjurskalig liten tös jag harOskyldig
  • Pigeon
    destino skrev 2011-01-30 18:04:29 följande:
    Oj, tack det skall  jag tänka på
     har svårt med  just det att bestämt säga NEJ då jag vet att det blir sån tråkig dag för det är en tjurskalig liten tös jag harOskyldig
    Det är nog en vanesak, både för dig och henne... Men jag förstår hur du känner, det är samam för mig.
  • karin101

    Vad gör man med ett styvbarn på 8 år som vägrar plocka undan efter sig? Oftast är det vardagsrummet som blir värst drabbat eftersom han spelar Xbox och det ligger soffkuddar, täckenn, filtar, kläder, spelkontroller och spel överallt. När jag säger att han glömt att plocka undan efter sig så säger han bara - "oj, jag har glömt" och totalt ignorerar det sen.
    Hur får man barnet intresserad av att hjälpa till att hålla det fint hemma? Min sambo säger att han ska prata med pojken, men han pratar lite emot sig eftersom han alltid är den som städar upp efter honom.

    Hur gör ni för att få barnen att hjälpa till hemma, få dom att känna sig motiverade? Skulle något slags belöningssystem fungera?

Svar på tråden Barnuppfostrantråden - tips och utbyte av tankar