Öppet förhållande/äktenskap - hur hantera?

jag; Tack för ditt inlägg. Jag uppskattar att du lägger tid på att sätta dig in i vår situation och delar med dig av dina åsikter och erfarenheter. A och jag är ju som bekant helt nya på det här och behöver all input vi kan få – det här är tyvärr något som vi inte vill dela med våra nära vänner riktigt än, så denna tråd (och alla ni som skriver i den) betyder mycket för oss.

Och ja, A läser men har valt att inte skriva själv – åtminstone inte än.

I går hade vi ett längre samtal och det känns som att vi börjar hitta tillbaka till vad vi hade innan. Enligt A så är den nya partnern betydelselös för henne, och hon har inga känslor för honom. Det är mer att hon är intresserad av hur en sån här relation kommer att fungera. Jag har inte, och har inte haft, några betänkligheter varken med den här personen som individ eller om det finns känslor med i bilden. Problemet vi hade var att jag upplevde att A ville frångå vår överenskommelse, och att hon satte press på mig att acceptera det.

Efter gårdagens samtal är vi ense om att tidigare överenskommelse gäller. Enligt A har hon aldrig uttryckt någon annan önskan, utan det handlar i så fall om ett missförstånd. Vem som sagt vad och hur vi hamnade där kan vara egalt. Det stormade ett tag, men det var nog helt naturligt… Nu befinner vi oss i alla fall i en situation som vi visste skulle komma, och som det känns att vi kan hantera.

Jaha, det är kört för oss :P

Nej, visst kan jag känna igen delar av det du beskriver, men vi ligger fortfarande i experimentstadiet och tror nog att vi ska hitta en form som fungerar för oss. Jag läste någon annanstans här på forumet ett uttryck som jag tycker stämmer väl på mig – ”vilja vilja”. Jag har nog till och med passerat det något och ligger nog någonstans mellan att jag vill och att jag vill vilja. Experimentet är jag helt med på, men det handlar om mina känslor för att gå vidare och det känns som att jag behöver genomföra experimentet innan jag kan veta...

Vi kan bara hoppas att vi lyckas bättre än dina erfarenheter indikerar…

För mig är det viktigt att det är jämlikt just nu. Jag kan inte med säkerhet veta hur jag kommer att se på det i förlängningen men nu, när vi håller på att testa oss fram, känns det helt fel att genomföra det här ensidigt. Det handlar inte så mycket om min egoistiska känsla för rättvisa, utan mer om en rädsla för vad som kan hända med vårt äktenskap. Jag utgår då från de råd och erfarenheter jag tagit del av genom detta forum, och som (nästan) entydigt förkastar ett ensidigt öppet förhållande.

Min oro för ett ensidigt öppet äktenskap ligger nog mest i att jag ser en risk i att den som inte nyttjar det i samma grad (det skulle väl vara jag då) långsamt fjärmar sig från relationen, trots att man både mentalt och känslomässigt är med på tåget. För mig skulle det nog alltid finnas tankar i bakhuvudet om att det finns underbara kvinnor som skulle vara nöjda och glada med det ”Svensson-liv” jag lever. I förlängningen tror jag inte att det behöver vara helt jämlikt, men ensidigt är nog uteslutet. OM vi ska löpa hela linan ut så förutsätter det alltså att båda finner nöje i det och är aktiva, annars tror att vi utsätter vårt äktenskap för extrema risker som jag inte är beredd att ta. Om det är egoistiskt eller monogamt vet jag inte, men det är mina tankar, känslor och åsikter för tillfället.

Sen kan man ju dra det hur långt som helst… Om A är övertygad om att ÖF är det enda rätta och jag är övertygad om att riskerna är för stora, vilken väg väljer man då? Kompromiss? Ja, troligen på något sätt…

Jag har ingen aning om vi har lika lätt att få tag på partners. Det är alldeles för tidigt att uttala sig om det. Dessutom är inte säkert att vi båda vill ha det på samma sätt, så frågan kanske inte ens är relevant – annat än möjligen under experimentfasen. Jag har målat upp bilden av en enstaka älskarinna/sekundär partner under längre tid. A var tidigare inställd på något ONS ibland, men hon verkar också svänga mer mot ett längre partnerskap…

Och jo, det relevanta är relationen mellan oss… Det är just där mitt fokus är – vad är minst skadligt/mest utvecklande för OSS och vårt äktenskap.

Jag svarar delvis för min fru som jag inte hunnit prata med efter ditt inlägg, men hon får komplettera om det är något ytterligare hon vill framföra eller ändra.

Som jag nämnt ovan så är den inte individen som är intressant, och ivrigheten uppfattades som större än den är. När det gäller känslor för att jag (tummen) träffar någon annan så vet hon ännu inte, men hon tror sig vara tillräckligt förberedd på det, och att det är OK.
Övriga frågor bör nog A svara på själv.

Mycket vanligt förekommande, och tyvärr är jag inte bättre än andra. Egoist är verkligen något jag inte vill vara, men jag har svårt att se på vilket sätt jag är det i det här sammanhanget. Jag skulle verkligen uppskatta om du vill vara (över-)tydlig. Ärligt – jag vill veta.

Återigen, tack för ditt inlägg. Jag tycker det var bra och tänkvärt. Uppskattas enormt!!!

Lägger gärna in mina erfarenheter här också..vad som kan bli ett stort problem.
Generellt är det lättare för kvinnor att hitta sexpartners än för män är min erfarenhet. Din partner har alltså ett försprång bara iom att hon är kvinna.
Eftersom hon är ivrig och sugen på att testa och har hittat lämpliga experimentobjekt så sätter ni stor press på dig att hitta någon ev sexpartner också.
Att sätta igång en sån här stor förändring om man levt "monogamt" länge och inte har ett stort kontaktnät där man ev kan hitta andra sexpartners och helst vill att det ska vara jämlikt, dvs att både ska ha möjlighet att testa under ungefär samma tidsperiod är ett projekt som kan ta tid. Om man inte tar precis allt man kan få utan är kräsen kan det ta många månader innan båda hittat någon att testa med.

Sen återkommer ju frågan vad händer om bara den ena har en annan efter det inledande försöket?, Livet går ju upp och ned, ibland har man ingen lust eller tid med annat eller blir lämnad, eller vill annat i livet. Det är sällan jämlikt när det handlar om relationer.

Jag vill absolut inte dissa ert försök men det är komplicerat, det är mycket känslor inblandat och kommer garanterat inte vara helt jämlikt. Det är svårt att få ett öppet förhållande att fungera, kräver mycket jobb. Och risken är större att ens partner faktiskt sätter någon annan först. Så det är ett risktagande.

Jag tycker dock det låter som om din partner måste göra det här, håller tummarna för att ni får det att fungera.

Tack, Säg ifrån!

Ja, det är där vi är nu... A har testat och avvaktar att jag ska göra det med. Hon vet om att det kan ta tid. Hon har för tillfället fortfarande kontakt med killen, men bara per telefon och/eller SMS vilket jag tycker är OK. Det är säkert som du säger att tjejer har har lättare att hitta lämpliga objekt, och eftersom A säger att killen i fråga inte betyder något så kanske det inte är något större problem om det tar några månader :)

Nej, jag inser också att det inte kommer att vara jämlikt hela tiden, och det är nog inget mål heller. Vi kommer att ha olika behov - om vi kommer så långt. Och ja, det är en ökad risk jfr hur vi levt fram till nu - men vilken risk innebär det att inte göra något heller... ?

Mycket tankar som snurrar...

En fråga, hur gör hon då hon ringer/sms:ar denna kille, visar hon sms:en för dig eller blir dem hemliga?

Väldigt tveksam till om det går att ändra ett monogamt förhållande, till ett öppet förhållande.
Vi har haft ett öppet förhållande hela livet, så jag kan förstås bara prata för mig själv, men det känns som om det är på tok för djupt vatten att ge sig ut på, om det inte kommer spontant..

Ett förslag är att träffa ett par ha sex i samma rum, kanske smeka varandra lite.., smygstarta å se om det ger mersmak., eller om svartsjukan/äganderätten blir för jobbig..

i brist på annat tyvärr säger ja detta skaffa en escorttjej ha sex med henne säg till a att du träffat henne på krogen och knullade. så får du se vad a säger eller ha sex med en kille eller ett par? eller vad som helst bara för att se vad hon känner då. När min dåvarande fick för sig att göra paus för att hon ville dejta en kille så spred jag ut att jag varit med denoch den och den och den, gissa vem som blev sjukt svartsjuk och kom krypande?

Hej igen,

@Anonym(jag); A vill inte skriva i tråden, så du kommer tyvärr inte att få svar på de frågor du ställt till henne.

@Anonym(känner igen mig); Nej, hon visar dem inte för mig och jag tycker mig märka att hon är mer hemlighetsfull med mobilen. Kanske inte helt oväntat heller då vi har stora barn som vi inte vill behöva förklara för...

@giftfri; Tack för tipset. Vi har tidigare pratat lite om swingerklubb utan att gå vidare. Kanske kan vara ett sätt att testa, även om det är stor skillnad jfr öppet äktenskap.

@sundsvallsman; Tack för omtanken, men... Escorttjej är uteslutet för mig av flera anledningar, men kanske mest p.g.a. mina egna åsikter. Att fabulera gör förvisso att A får kontrollera om hon klarar av att hantera sina känslor och om hon tycker att det är ok, men skulle jag göra det så får jag ju ingen som helst verifiering av mina egna känslor. Då missar jag ju hela idén med att göra ett test, och det skulle bara vara relevant om jag redan bestämt mig för att inte gå vidare med öppet äktenskap och av någon anledning vill ge min fru en del negativa känslor.

VAD gör den här tråden under otrohet? Borde ligga under relationer. Men men...

TS, när jag nu läser hela tråden från början till slut i ett svep och därmed slipper bli påverkad av den "känslomässiga process"  du levt i får jag tyvärr otrevlig bid. I nästan alla relationer är det en som älskar och är mer rädd om den andre "mer". I er relation verkar du vara den som är mer rädd om relationen och "she is not that in to you" tyvärr.

Underförstått, i dina inlägg,  läser jag att du har att välja på öppet förhållande eller att mista henne på sikt ,eller att gå med på något du innerst inne egentligen inte vill.

Mitt råd är att ta all hjälp och all tid du behöver för att verkligen bli säker på vad DU vill och behöver. Om hon älskar dig vänter hon i dig. Annars mår du, tro det eller ej, bättre utan henne.

Om ett öppet förhållande ska fungera måste BÅDA vara trygga och bekväma med det. När jag läser vad du skrivit är du inte det p.g.a. att hon inte lyckas med att få digb qatt känna dig trygg.

Rickard.

Klart det finns dom som klarar övergången, men det förutsätter ändå att tanken eller inställningen till ett öppet förhållande har varit possitiv redan från början.., det tror jag iaf.
Är tveksam att någon går att omvända, men undantag lär förstås finnas även bland dom

ts, jag är nyfiken på vad som har hänt sedan du skrev sist. kan du inte uppdatera

oj, missade att tråden var så gammal...... vad har hänt för dej ts?