När pappan inte mår bra
Vi fick våran son för 3 veckor sedan, KS trodde vi gick bra men 1 vecka efter det så blev jag väldigt sjuk, fick ont i magen och kunde inte röra mig pga. smärta. En blödning visade det sig vara, så in igen på sjukhuset för operation. Vi hade fått höra innan att det skulle gå lätt och smidigt och jag skulle få komma hem samma dag, men det sket sig ordentligt. Jag sövdes efter att ryggbedövningen inte fungerade och läkarna kämpade i 4 timmar. Sen var jag sängliggandes i 3 dygn och åt inget och hade starka smärtstillande för att orka med.
under den tiden var våra föräldrar ett stöd, min mamma åkte upp till oss för att ta hand om bebisen några dagar för sambon orkade inte slitas mellan oss 2. Nu när jag fått komma hem, jag har varit hemma 1.t vecka så har han blivit mer och mer apatisk han har kanske tagit 3 matningar totalt, och bytt någon enstaka blöja. Han sover i gästrummet och jag har bebis i sovrummet med mig. Vi umgås knappt alls och pratar knappt heller.
Jag är långt ifrån återställd eftersom jag förutom blödningen fick en kraftig infektion som är påväg åt rätt håll men jag känner mig ungefär som om jag har influensa. Att på de och även de 2 snitten som jag har i magen ta hans om en liten helt själv tar ut sin rätt.
Idag har vi varit på möte på mvc hos kuratorn för att se om i kan få någon hjälp. Det gav lite och efter det mötet åkte vi till vuxenpsyk för att jaga vidare. Tur att vi har en sån snäll liten kotte som sover duktigt under mötena. På psyk så fick vi träffa sambos arbetsterapeut som han pratat med för något halvår sedan, hon ordnade tid på fredag för att prata mer och ska se om läkaren kan sjukskriva honom och fixa något så han kan sova bättre.
Sambon har fruktansvärda mardrömmar pga. allt som hänt och orkar inget alls.
Letar lite efter andra som varit och är i liknande situation, där man är 2 men en av någon orsak inte orkar ta hand om barnet/familjen som planerat. Hur orkar man vara den som ska ha ansvaret för ett litet barn och sen även för den som mår dåligt?
