vad är ett bra straff för en 2åring??

Fast det går också att visa barnen vad som är rätt och fel utan att behöva stänga in dem i sitt rum... (som tex genom punktmarkering och att bli flyttad ur situationen) Jag är supertydlig med vad som är okej och inte och det skulle aldrig falla mig in att "dalta" med mina barn i tron om att jag skulle göra dem en tjänst och jag kanske också är "hård" i andras ögon. Min dotter var inte rolig att tas med när hon var i trotsåldern och jag slet mitt hår många gånger och var totalt övertygad om att jag aldrig i hela mitt liv skulle skaffa fler barn. (Nu har jag i stället en 4åring som inte kan nånting alls själv   )

Men mycket handlar ju om att vara mer envis än de där små rackarna och inte låta sig provoceras av det (vilket jag har mycket lätt för tyvärr). Och visst är de många gånger medvetna om vad som är ok och inte. Det är ju därför de testar gränserna hela tiden. Och inga problem löser sig ju över en natt (oftast) utan man måste ju upprepa sitt handlande många gånger.

Jag har bara skummat lite men jag känner att jag gärna vill poängtera att man med forskning (kommer dock inte ihåg var det var jag läste det)  har kommit fram till att barn inte kan förstå konsekvenser fullständigt förrrän i skolålder :-P
Men jag håller med den som i början skrev något om att sitta med när barnet när hon leker så att man kan lyfta bort henne redan innan hon gjort något. Att försöka se till att möjligheten inte uppstår helt enkelt.

Jag vet att det inte är enkelt och att tålamodet inte alltid räcker till. Och om hon ändå kommer åt att bitas eller slås så ska man givetvis säga Nej, det gör ont, man får inte göra så.

Men kämpa på, beteendet brukar försvinna i och med att barnet blir större och lär sig att kommunicera bättre.

Nu har jag läst hela tråden och får ont i magen av dessa inlägg! Sluta straffa så små barn!! Eller barn överhuvudtaget! Och att inte straffa är INTE dalt, det var det löjligaste jag har hört!

Ibland får jag känslan av att det är de barn som staffas när de gör fel som är de som trotsar mest...

Jag har ocksa en 2-aring med mycket vilja och trots! sOfie - jag kanner igen precis det du skriver da vissa vanner borjar ta avstand da de inte tycker om att deras barn blir slagna av var dotter. Min tjej ar varldens sotaste (oftast) och en charmig liten tjej nar hon ar runt vuxna men sa fort det ar andra sma barn i narheten blir hon som forbytt och borjar knuffas, slass och skriker at dom.
Aven vi har forsokt med en massa metoder pa hur vi ska fa henne att sluta upp med dessa forfarliga takter. Vi har borjat med naugthy-spot da vi varnat henne fler an 3 ganger. Att prata med var dotter i detta tillstand kanns uteslutet da hon gallskriker och ar vansinnig. The naugthy spot gor att bade jag/min man och dottern far tid att ta ett djupt andetag och lugna ner oss innan vi kan diskutera vad hon gjort. Vi sager att man far inte slass och att man blir ledsen om man gor sa sen kramas vi och blir vanner igen. 
Lycka till ni alla med busiga 2-aringar!!

Jag tror inte på straff, däremot får man bli arg och säga ifrån. Sen förklarar man varför man blev arg och så är det bra.

Dessutom måste man ta hänsyn till att barn har dålig impulskontroll.

Jesper Juul skriver att nånstans när barnet är i 1 1/2 årsåldern så kommer föräldrarna i trotsåldern. Barnet "kan själv" och får mer egen vilja, men föräldrarna slår bakut. Det är utveckling inte trots.

Jag har en lite över 2.Och hon är enligt henne prinsessan själv och trots finns det massor av.Självklart ska man försöka prata och leda dom ur det som inte är bra.Men efter många upprepade gånger så får hon gå och stanna på sitt rum.Precis som min 4-åring och 10-åring.

Om ett barn slår/biter/nyper andra barn finns det ett problem, men det är inte barnets fel. Att straffa är definitivt inte rät metod för ett så litet barn. Ni måste istället försöka ta reda på vad som är fel, kanske genom att gå och prata med en barnpsykolog. Jag vill också gärna rekommendera er som föräldrar att läsa Jesper Juuls böcker, här finns många kloka tankar om barn.

Jag kan tillägga att jag brukade bli instängd i mitt rum som liten och att jag upplevde det som mycket kränkande. Det gjorde mig dessutom bara argare och trotsigare! 

Barn är inte som vuxna, de provocerar inte bara för att vara jävliga. Trots tillhör utvecklingen. Många gånger tror jag att det blir bättre om man väljer sina strider och inte bara säger nej, nej, nej hela tiden. Uppmuntran, att låta barnet vara delaktigt, att lyfta bort barnet lugnt och försiktigt när situationen går över styr, att sitta ner med barnet, att använda jag-budskap ("jag vill inte att du xxx istället för "man får inte xxx") och att aldrig glömma bort att det är ett litet barn man har framför sig. 

Finns inget straff som funkar på en tvååring. Deras impulskontroll är för dålig. Straffet kanske gör att du känner dig bättre för att du "gör" något åt situationen, men bitandet blir inte bättre.

När ni ska leka med andra så får du vara med inom armlängds räckhåll hela tiden. Det är supertråkigt, jag vet, jag har varit där, men det fungerar. Så fort du ser att hon försöker slåss eller nypas så stoppar du henne och säger skarpt nej, sedan hjälper du henne att fortsätta leka. Öva på att låna ut saker och få tillbaka dem. Det går absolut inte att ta hem vänner och sedan sitta och fika medan barnen leker, du måste sitta nere på golvet bredvid din dotter.

Min son hade också en sådan period i samma ålder (han var några månader äldre) och det var jobbigt, men vi gjorde som ovan, och på dagis gjorde de likadant, vaktade honom hela tiden och försökte se till att han så mycket som möjligt fick vara i situationer när han fungerade bra. Tillslut lärde han sig att göra andra saker.