Snälla hjälp mig att sluta hetsäta

Se bara till så du äter tillräckligt! Bara en bit lax och lite grönsallad räcker kanske inte, så är du strax hungrig/sugen igen... Man behöver ju inte ha rena kolhydrater om man vill undvika det men se till att salladen är matig ändå, avokado, bönor osv är bra att ha i. Mättar bra och nyttiga fetter/proteiner...

Tack snälla alla fina för eran pepp och stöd

Jag kommer att se till att äta ordentligt och bra men det ända jag är rädd för är att jag har svårt att bedöma portions stolekar och sedan att tvinga mig själv att verkligen äta mellanmålen trots att jag inte direkt känner nån hunger.. För jag vet att äter jag inte det så har jag stor chans att hetsäta låter jätte knepigt. Sen se till att jag verkligen äter upp all mat jag har lagt upp för att inte bli hungrig sen.

Som idag har jag ätit detta tala om för mig om det är normala portioner.

Frukost 2 kokt ägg med massor av broccoli och tomat

lunch 1 bit lax  med broccoli, svamp, lök, tomat

mellanm¨ål ett äpple
middag köttfärsfylld paprila 2 stycken och några tomater(paprikorna var normal stora)
Nu vid 9 tänkte jag ta ett äpple till

Sen när det kommer till träning kan jag inte hantera det alla även om jag verkligen behöver det, men så fort jag börjar träna så faller jag djupare ner i skiten.
Så det blir enbart vardags motion att gå till och från jobb

Är det en bra början?? Mår samtidigt så dåligt över min viktuppgång men någonstans inom mig vet jag att jag kommer gå ner när jag börjar äta normalt och hetsätandet slutar för det är det som gjort att jag svällt eller tänker jag fel där+? Förjag lär väl i¨nte gå upp mera nu ??

klarade av igår att äta regelbundet och normalt och är riktigt glad, dock har jag lite frågor som jag har ställt som jag önskar någon kunde besvara.

Så nu puttar jag upp tråden igen:)

hej kära du!

Jag har också bantat o hetsätit i många år och även kräkts i perioder...det är sorgligt. förra sommaren sökte jag hjälp och fick komma till en underbar psykolog. Precis innan jag sökte dit försökte jag gå ner i vikt men gick istället upp 5 kg på en månad, jag mådde piss. Jag fick rekomendation att äta regelbundet enligt "Mat för en dag" som du beskrivit. Jag började också träna 2 gånger per vecka. Det var svårt med allt till en början men jag kom in i det och jag gick ner ett halvt kilo i veckan. Efter ett halvår var jag smal (absolut inte för smal) och fin och hade sunda bra tankar. Men tyvärr har jag slutat gått hos psykologen och i somras började jag äta mer igen, inte hetsäta men överäta.

Nu har jag gått upp i vikt och jag är BESATT av att gå ner igen. Jag tänker konstant på att jag såååå gärna vill vara smal och fin. Samtidigt som jag tycker att det är så gott och äta. När jag äter tränger jag bort tankarna att jag vill gå ner i vikt, jag överätar ofta och sedan får jag sådan ångest och tycker att jag är värdelös.

för att svara på några av dina frågor:

JÄTTEBRA jobbat med maten, fortsätt att äta regelbundet. Mellanmålen kan vara mer än en frukt, tex en smörgås. (så att du inte blir dödshungrig till lunch och middag) Som du skriver själv så är det ju så att du har svällt upp just därför att du har hetsätit och bantat. Kroppen hamstrar på sig när du äter just nu, fortsätt att ät regelbundet och kroppen kommer att anpassa sig. För din del är det nog bra om du inte lägger in för mycket träning utan att du endast vardagsmotionerar!

stor kram till dig, jag håller jättegärna konakten här i tråden så kanske vi kan hjälpa varandra?

Hej du=)

Tack för att du ville dela med dina erfarenheter och dom fina tipsen självklart kan vi hjälpa varandra och som du sa du har ju tidigare tagit dig ur detta liksom mig och bara fått ett återfall och detta kommer vi fixa,. Så länge vi fokuserar oss på att bli friska och inte tänker på bantning. För just nu så skiter jag fullständigt om jag ser uppsvälld ut för min starka vilja att bli frisk är starkare än att få en smal kropp. Men självklart mår jag piss varje gång jag ska ut för dörren och klä på mig. Men det går över det är en stark ångest men sen lägger det sig.
Rädslan för att bli störr finns där hela tiden för jag äter verkligen ordentligt och det var längesen jag åt så mycket mat (utan att hetsäta) Men som sagt det är så här man ska äta så det är bara bita ihopa och kroppen kommer att återställa sig.
För enligt hon på ätstörningskliniken så menar hon på att äter jag som jag gör nu så lär jag gå ner än upp för innan när jag hetsåt smällde jag i mig 3 dubbelt kalorier än mitt dagliga behov. Så det känns tryggt på ett sätt

Men sen lite tips till dig;) Ge upp tanken på att gå ner i vikt för då kan du inte blir frisk , ät regelbundet och ordentligt vilket du redan vet och gav mig råd på. Sen träning är en big no no för min del för det är då jag faller ner igen, tror nog det vore bra även för dig att lägg träningen på hyllan och koncentrea dig på att äta rätt och göra det så normalt så möjligt, Att sluta fred med maten och låt det bli en glädje.

Nu måste jag äta lunch sen ska jag iväg och jobba natt utmaning.
Hör gärna av dig här på tråden. många styrke kramar till dig
Vi fixar detta=)

ja jag vet att jag absolut INTE ska tänka att jag ska gå ner i vikt, men det är så himla svårt. Jag trivs så oerhört mycket bättre med mig själv om jag väger 5 kg mindre än nu. Många tror (också min psykolog) att jag inte skulle nöja mig när jag gått ner dessa 5 kg men det gör jag faktiskt. Inte så att jag blir supernöjd med min kropp men tillräckligt nöjd för att inte tänka fula tankar om mig själv.

För mig är det en dragkamp. Jag hetsäter aldrig numera men det kan lätt bli att jag överäter, och det är ju lika illa det. Men jag är glad att jag i alla fall inte spyr längre. Idag har varit en bra dag även om jag har ätit lite sötsaker. Jag va hos en kompis nyss och åt en kaka, jag är glad att jag kunde stoppa vid en. Och jag är glad att jag kunde gå o lägga mig nu utan att äta nåt mer...

Jättebra tankar att du mycket hellre vill bli frisk än smal. Det är så man ska tänka!!! Hur har det gått i natt för dig? kram!!

Hej!
Här är en till med liknande problem:(  Går just nu hos en psykolog som hjälper mig med KBT. Har bantat och hetsätit om vartannat i hela mitt liv känns det som. Aldrig kräkt men annars är mitt beteende farligt likt bulimi.... Rasade mkt i vikt första veckorna med KBT och blev lite väl besatt av vågen så min "läxa" är nu bla att inte väga mig (vet med mig att jag alltid kan hitta en orsak till att äta mer om jag väger mig - har jag gått upp så kan jag ju lika gärna äta och har jag gått ner kan jag unna mig lite till...)

Just det där med att äta regelbundet  kör jag också med nu och det funkar bra - ännu så länge jobbar jag mest med att bara få in regelbundenheten med frukost, lunch och middag och 3 mellanmål... jobbar på  att planera ordentligt o så får innehållet i måltiderna komma senare. Har också i läxa att skriva matdagbok (för då kan jag i efterhand se ev orsaker till att jag trillar dit, kan tex vara för långt mellan måltiderna och kränger då något onyttigt) och så ska jag skriva upp om jag trillar dit och äter något som jag får ångest av och även ange vilken situation det var i, vilka tankarna var vid det tillfället, vika känslor jag hade och vad följden blev.... Ska på den listan även skriva de ggr jag är frestad men klarar att motstå;)

Nu är detta ju bara i början av "resten av mitt liv" och jag vet ju att det kommer en vardag också så småningom men jag hoppas att få lite verktyg att klara av det också....

Hej KBT och Anonym=)

Va roligt att vi kan samlas här och stötta varandra=),

Anonym- Förstår dig fullt ut det här med 5 kilo jag skulle oxå bli glad om jag hade gått ner 5 och varit super nöjd, Men just nu så hur svårt det än är att se sig själv som en uppsvälld boll och alla blickar från kollegor, vänner ja allt o alla man känner är jobbigt. I och med att jag lyckades lägga på mig 11 kilo på 2 månder och det är rent utsagt SKIT JOBBIGT. Vissa tror säkert att jag är på smällen eller nåt men men har brytt mig alldeles för mycket på hur andra ser på mig och tycker om mig och nu är det slut med det.
Det är mitt liv som är prio 1 och mitt välbefinnade.
Så försök glöm dessa 5 kilona de kommer du lätt att bli av med så fort du gör dig kvitt med hundra kilona du bär på i huvudet om du förstår va jag menar för det är där dom tyngsta kilon sitter.
och se där idag har du varit jätte duktig , du måste ge dig en klapp på axeln för även "normala" människor har svårt att motstå kakor och allt gott så hatten av för dig=).
Idag har min dag oxå varit bra, maten har flytit på och jag känner verkligen att jag är mätt när jag äter och njuter på ett helt annat sätt. Visst det kan känns lite motigt att äta så mycket o så ofta inför alla då i min sjuka hjärna tänker att folk tänker- Men gud va hon äter hon borde nog gå ner i stället,. men men annars följer jag matschemat punkt till prick.
Men imorgon är tyvärr inte min sambo hemma till middag och vi har inte hunnit göra någon matlåda till middagen och det känns lite jobbigt.

KBT-  Va roligt att KBT hjälper dig och det här med matschemat tycker jag är skitbra ska nog oxå börja skriva hur det känndes (men dock så tar det emot för varje gång jag försöker så känner jag bara nej nej nej, för då blir det för mycket fokus kring min mat igen) utan jag följer ett schema som jag o min sambo har gjort och allt äts upp och sen ska jag försöka leva så normalt efter åt alltså inte känna efter.
Den förbaskade vågen ja den ska ut så fort du kan, jag är sj besatt av den men försöker sätta upp ett mål att försöka väga mig 1g/veckan istället för varjedag
jag vet inte hur ofta du väger dig men låt säga väger du dig 5ggr/dag så väg dig 3 sen trappar du ner och andra sidan så är det totalt meningslöst att väga sig varje dag då man inte har den riktiga vikten.
Sen självklart vore det bästa att slänga den men när du är redo så gör dig av med vågen, låtr den inte styra dig för du vet ändå om du har gått upp el ner.
Tycker det är jätte bra av dig att försöka att äta regelbundet för då mår vi som bäst vi är gjorda för att äta så så varför gå emot vår kropp kan man ju fråga sig;)

Ett tips till er båda något som en annan skrivit i tråden när jag sitter och äter så äter jag med högra handen (är vänsterhänt) och då tar det verkligen tid så hinner man bli mätt och verkligen tugga maten och tro mig mankan inte slänga i sig maten;)-

Sköt om er och många stryke kramar till er så hörs vi imorgon=)
Godnatt ska försöka sova ska upp 5,30 är fortfarande på jobb

Just det där med vad andra tänker tycker jag också är väldigt jobbigt men jag har berättat för alla på mitt jobb att jag går  på KBT nu  och det är faktiskt några till som har lite samma beteende som jag har (fast inte så många kilon) och vi pratar jättemycket om det - så bara det är ju lite extra terapi.
Men jag känner att det kan bli lite väl bra ibland  vet med mig att jag förr kunnat kompensera tex om det var tårta på jobbet så var jag sååå duktig och tog ingen bit där o alla tyckte att jag var så duktig (tror jag iaf, frågan är om de ens brydde sig) men sen när jag var sjäv så tyckte jag synd om mig som inte fått nån tårtbit å så var krängandet igång igen.... Försöker nästan göra tvärt om  nu - äta lite i sällskap med andra är OK men  inte att kränga ngt i ensamhet...

Min KBT-terapeut är också noga med att påpeka att jag ju inte går hos henne för att banta utan för att bryta mitt beteende! och det är nog viktigt också - kan jag bara bryta det så kommer ju viktminskningen  av sig själv så småningom - men det kommer kanske ta tid för ämnesomsättningnen är ju så störd att kroppen inte vet riktigt vad den ska göra med "all" mat jag äter nu.. Gäller bara att hålla ut tror jag..

Ska prova att äta med fel hand, och ett tips jag fick när jag var nyopererad (har alltså tom gjort en magsäcksop men hade nog behövt KBT samtidigt och inte så här många år efter...) är att lägga ner bestiken mellan varje tugga - funkar bra på jobbet för där pratar man så mkt med alla andra... Missförstå mig inte nu - jag ångrar absolut inte min operation för utan den hade jag säkert vägt 200 kg nu men som sagt kombinationen KBT och op hade nog funkat ännu bättre, jag är glad för de 30 kg jag tappat, ska bara ta 10 till nu;)

hej på er! Jätteintressant läsning! Känner igen mig i det ni skriver så väl. Jag har alltid varit den som tackat nej till saker när jag är ihop med andra, men sen när jag kommit hem ätit i min ensamhet. Tragiskt egentligen. Kan ha varit på en stor fest med massa mat men inte unnat mig särskilt mycket, när jag kommer hem tömmer jag kylen. En gång va det så himla sorgligt, jag va ute o promenerade och gick förbi Lidl där jag köpte chips och choklad, gick in på toaletten och moffade i mig alltihop, efter spydde jag upp allt. Sen gick jag hem till min kompis och frågade vad vi skulle laga för nyttig middag, ja ni hör va sjuk jag va.

 

KBT: när gjorde du din op? Har du tänjt ut magsäcken för att du har ätit för mycket? Super att du har börjat i terapi nu! Vilka goa och förstående kollegor du har, jag skulle aldrig våga tala om mitt problem på jobbet.

Stor kram till er

Hej ts och Anonym!

Skönt på något vis att man inte är ensam! Men naturligtvis synd att fler ska behöva må/ha mått så dåligt....
Ja visst är det tragiskt det där med att man äter i ensamhet, hade ju varit mycket bättre om man kunde ta en normal/liten bit tillsammans med de andra istället för att moffa i sig massor sen... men det är väl något "det är synd om mig" -syndrom... Det är just det beteendet som jag (peppar, peppar ta i trä) har lyckats bryta för tillfället (nog bäst jag skriver för tillfället för jag vet ju att det är en livslång process).  Och en sak till som jag har kommit fram till tillsammans med terapeuten är de där gångerna man bestämt sig för att hålla igen  men råkar "trilla dit" och sen kränger som en idiot "för att det är ju ändå kört, jag har ju redan förstört allt" DÄR gäller det att tänka på att det är ju lika mycket kcal i det man äter sedan så att kränga en hel vecka till om man nu råkar förstöra allt redan på måndagen är ju bara dumt - ännu fler kilon att kämpa bort sedan... Samma sak med söndagskvällarna här hemma när jag äter upp allt som kan tänkas fresta mig sen för att jag ska hålla igen from måndag.... jobbar stenhårt med det nu - det är liksom inte fest bara för att det är helg - snarare så att jag kan äta något "onyttigt" mitt i veckan men då ska det vara ett aktivt beslut - det ska vara för att jag vill och det ska jag inte behöva ha ångest för - en svår balansgång för det får ju heller inte bli för ofta för jag har alltid firat med mat (o sörjt med mat, och tröstat med mat, ätit när jag är arg, uttråkad osv)

Operationen gjorde jag för över 6 år sedan och jag gick ner bra, över 40 kg första 1½ året men sen kröp mitt gamla ätbeteende tillbaka o jag har gått upp 16 kg igen (just nu ligger jag på 12 kg +, eller rättare sagt det gjorde jag iaf sist jag vägde mig). Kan fortfarande inte äta så stora mängder i taget om maten är väldigt onyttig men jag kan ju äta snart igen så det är småätandet av onyttigheter som orsakat min viktuppgång - mat är mest ett nödvändigt ont - men kakor, godis och snacks är min last och jag "dumpar" (det är en "biverkan" av op=mår dåligt tex hjärklappning, trött, illamående) om jag äter för mycket sött/fett, men det hindrar ju inte mig från att  äta nästan fram till gränsen, vänta ett tag och sen äta igen...dumt - men det är ju inte huvudet som är opererat...

Det jag har märkt nu när jag lyckats hålla mig till hyfsade matvanor i snart 4 veckor är att jag dumpar lättare igen och det är ju bra!

Lycka till! o så fortsätter vi peppa varandra här i tråden!

Hej!

Hur  går det för er?? Här har det gått jättebra i fyra veckor men i helgen kom det första riktiga bakslaget:( Vi skulle ha gäster på lördagen o de kom lagom till fika och hade fika med sig.. jag tog en knäckemacka precis innan de kom för jag tänkte att är jag inte hungrig så är det lättare att stå emot fikan....hade bestämt mig för att ta en liten bit dajmtårta och en chokladboll och det gjorde jag när vi fikade men sen när jag dukade av slank en choklad boll till in i munnen och jag skrapade av pappskivan som dajmtårtan hade varit på... Lyckades sen klara kvällen utan större problem men i söndags var det dags igen, hade bakat både kladdkaka och äpplekaka till fikat o först slickade jag skålarna såklart och sen vid fikan kunde jag ta lagom mycket - men EFTERÅT när jag var ensam i köket så tog jag lite äpplekaka (hade skickat kladdkakeresterna med gästerna hem).  Blir så trött på mig själv, det är ju så onödigt och jag har så svårt att bryta krängandet när jag har börjat - hade kanske varit lite lättare om jag aldrig ens hade smakat fikan på lördagen??? men jag vill ju egentligen bara vara "normal" och att kunna fika nån gång då och då är väl normalt????

kan bara säga: JAG FÖRSTÅR DIG!!!!!!!!!!!!!! Låter ju helt sjukt egentligen. att man fikar lite när man har gäster sen när dom har gått då äter man mer.......fattar det inte!! Hur kan en chokladboll bara slinka ner?? På nåt underligt sett så gör den det. Man får nån black out eller nåt?? Helt sjukt ju!! Tyckte du gjorde rätt som fikade på lördagen. Normala människor gör ju det och därför måste vi också försöka lära oss att göra det. Hur svårt kan det vara egentligen? HUR JÄVLA SVÅRT SOM HELLST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hej!

Idag har jag hetsätit en hel sats kladdkaka :(. Jag vet inte hur jag skall stoppa mig själv. Det enda sättet att stoppa det är att skriva här. Jag fattar inte varför jag håller på med det!! Jag är fortfarande hungrig. Jag har ett par dagar minskat ner mina middagsportioner och nästan bara ätit sallad till middag. Kan detta möjligen vara orsaken till mitt hetsätande?

Tack för att ni har delat med er av era erfarenheter!

Ingen orkar eller förstår? Föreställer mig isåfall att du pratar med allt o alla vitt o brett om dina problem, men utan att göra nåt åt dom. Man orkar inte höra på till sist. Att du inte verkar ha tagit itu med grundproblematiken menar jag.

Dina nära o kära är väl förstås också trötta på att se att inget händer, klart att dom inte orkar gå igenom detta med dig igen när det gått så lång tid o du inte tagit riktigt ansvar för situationen. Samma sak händer gång på gång. Psykolog o terapi säger jag bara.

Det här är samma sak som med dom som missbrukar o inte vill ta itu med det, utan envisas göra på sitt sätt hela tiden. Som bara leder till nya återfall.

Du är helt klart i obalans i allafall, maten blir för mycket, träningen blir för mycket o kanske annat också?

Nä orsaken till ditt hetsätande är inte salladen, du verkar behöva nåt ångestdämpande och psykolog du med. Och linfrön så du får ut det du stoppat i dig (och promenader kanske).

VAD är det som är så svårt med att söka ordentlig hjälp för detta? Svårt att fatta att det behövs proffessionell hjälp för att ta itu med grundproblemen?

Men föralldel, fortsätt du annars med att hetsäta o klaga här annars.

ojoj, här var det visst någon som blev provocerad av att andra söker svar. 

Jag förstår precis vad föregående skrivare menar, därför jag har exakt samma problem själv. Det här handlar om att inse att man har problem och behöver hjälp för det, det vet vi alla redan, men jag kan inte hålla med om att man MÅSTE ha professionell hjälp. Kom ihåg att de "professionellas" kunskap kommer från erfarenheter, alltså människor som oss som har problem.

Anledningen till att vi "klagar" här på ett forum är just för att vi vill lära oss mer om våra egna problem och kanske få ett och annat tips samt stöd från andra som redan varit/är i samma situation. 

Sen är det möjligt att både en och en annan här inne behöver professionell hjälp, även jag, men inte alla kan få den hjälpen. Då är det väl väldans fiffigt att vi kan hjälpa varandra? Eller? 

Så nu när jag ändå påbörjat ett inlägg tänker jag passa på och be om tips på hur jag ska sluta hetsäta. 

Jag har under rätt lång tid gått ned totalt 35-40 kilo genom träning och faktiskt sund mat. Mitt problem handlar om godis, snacks, fika, jaa, allt sånt som jag menar är "götta". Jag har haft perioder då jag inte rört det överhuvudtaget men har då hela tiden sett det som en uppoffring, nåt jag senare i "framtiden" ska kunna äta i normala mängder igen utan ångest.

När jag under min viktresa började unna mig en ätardag i månaden började mitt bullimiska beteende, då kunde jag trycka i mig allt gott jag bara kom på under kvällen för att sedan spy upp det igen, jag ville ju inte förstöra mitt viktnedgångsresultat för veckan....så egentligen har jag aldrig unnat mig nåt på riktigt. 

Det här beteendet har hängt kvar i flera år, och eskalerade nyligen då jag även börjat spy upp mat, nåt jag aldrig gjort tidigare. Jag kände dock vid flertal tillfällen, när jag spydde så djupt att det gjorde ont i revbenen, att det här måste få ett slut. Jag har därför faktiskt, tro det eller ej, inte spytt mer. Eller jo, ett par gånger, men inte en endaste gång på två veckor och då har jag haft två riktiga ätarveckor samtidigt. 

Det är ändå ett framsteg, men nu har jag ju det värsta problemet kvar. Jag verkar inte kunna nöja mig med normala mängder av det här "göttat". Eller mat. Jag tänker hela tiden att jag vill ha mer varje gång jag äter, av vad som helst, och även om jag egentligen känner mig nöjd i magen. Jag kan till och med börja tänka att "jo, nu tror jag faktiskt att jag känner mig nöjd" och bara genom det börjar tankeprocessen på om jag ändå inte är lite sugen på nåt mer och så är jag igång igen. Jag gör också så som många andra, att när jag ändå haft en "dålig" dag gör jag den ännu värre fast jag planerat tvärtom, och om jag haft en bra dag klappar jag mig på axeln och tänker nästa gång jag hetsäter att jag iaf var duktig den dagen innan...

Eftersom jag försöker gå ned mer i vikt går inte ekvationen "mindre in än ut" ihop och det gör mig skitstressad och motiverad att kämpa hårt. Ända tills jag tar en tugga av det goda...då finns inte motivationen längre. 

Så, är det någon här inne som har nåt tips på hur man kan börja ändra sin syn på mat och kanske framförallt, hur man gör den till något mindre viktigt i ens liv, något som man njuter av men som man inte behöver skyffla i sig...för alla vi vet ju att även den största portion tar slut, så varför inte sluta äta när det är nog?

Det vore verkligen skönt att slippa det här hetsätandet och börja leva för något mer givande, eller vad säger ni?

kramar

 

 

Nä jag blev inte provocerad av att hon sökte svar, däremot av att hon trodde att salladen var orsaken till att hon hetsåt. Att tro att maten är orsaken är snarare att lägga problemet utanför sig själv anser jag. Salladen flyger ju inte in i hennes mun av sig själv, det är ju hon som stoppar den i sig! Förstår såklart att det kan kännas som ett stort steg att söka hjälp - frågan är bara HUR stort steg.

Javisst de professionellas kunskap kommer från erfarenheter, o är det nåt fel med det? Just därför kan man ju få så mycket bättre hjälp. Såklart är det bra att stödja varann här men det räcker ju inte alltid, iaf inte när problemet fortsätter över en längre tid.

Googlade helt snabbt nu på ätstörningar, o kom då in på Kunskapscentrum för Ätstörningar, KÄTS. Där gick jag in på sök hjälp o upptäckte att i stort sett ALLA län har ätstörningskliniker (och/eller länkar till psykiatrin), plus möjlighet ställa frågor anonymt (chatt), tips om internetbaserad behandling, självhjälp, länkar osv. Sen också Riksföreningen Anorexi/Bulimikontakt har självhjälpsgrupper, anonym stödtelefon, chatt, listor på vårdinstanser, kunskapshjälp osv. Så finns Ätstörningszonen osv osv. Så det här med att man inte kan "få" hjälp håller inte. Men vill man göra sig själv till ett offer så.............

Själv försökte jag länge, länge döva min ångest o depression med mat, alkohol osv, men till sist sökte o fick jag hjälp o behandling av vården med medicin, terapi o så. O det är det bästa som hänt mig! Nu har jag kontroll över mitt liv igen. Därför vill jag gärna hjälpa andra att SE att det faktiskt finns hjälp att få. Men har även sett flera på nära håll som inte vill tillräckligt mycket (pga depression el annat).

Ang det du skrev ett stort GRATTIS till ha gått ner 35-40 kilo! Men det låter också som att det inte är enbart "tips" du behöver, det verkar som att du fortfarande inte riktigt har kontroll över situationen, om det vore jag skulle jag t ex ringa stödtelefonnret nämnt ovan o  prata lite. Det här med att problemet eskalerade, var det nåt särskilt annat i ditt liv som hade hänt just då? Sen en avledningsmanöver kan vara att gå ut o gå, anmäla sig till en kurs eller nåt.

Hoppas det går bra för dig, verkligen! Samma till er andra här.

Kram