Ok att känna på främmande barn?

Nej för fasen! Jag kommer ihåg som barn när folk envisades med att nypa mig i kinderna! Fy så ont det gjorde och förnedrande det kändes!

Haha, nej här känns och petas det inte på främmande barn. Men ler däremot ofta emot dem och det brukar uppskattas! Vem blir inte glad av ett vänligt leende, liksom?

Nä, verkligen inte! Jag beundrar på avstånd. Om det är en bebis vill inte jag slaska dit några baciller i onödan och om det är ett äldre barn så kan jag mycket väl tänka mig att barnet inte vill bli pillat på. Så det så.

Tillhör nog dem som ofta inte kan hålla tassarna i styr. Inte så att jag ligger i nåt bakhåll och hoppar fram och klämmer på främmande barn. Men om ett barn börjar prata med mig eller så på stan, så är det lätt hänt att jag rent spontant klappar lite på huvudet eller så. Främmande bebisar går man ju inte fram och sticker ner huvudet i vagnen på, men om nån bekant eller så råkar ha en bebis med sig, så kan jag nog inte låta bli att peta lite på lilla handen...

Nej, jag känner aldrig på främmande barn. Gillar inte så värst folk som ska komma fram och klappa på dottern heller även om jag aldrig haft modet att säga ifrån.

Nej aldrig, rör heller aldrig gravidmagar om det inte är en jag känner bra och då frågar jag först.

Däremot brukar jag le mot kanske köra en "tittut" med barn jag får ögonkontakt med på exempelvis affären. Det brukar dock enbart uppskattas av föräldrarna, så barnen flyttar fokus på godiset i hyllan till mig istället :D

Jag skulle inte ha något emot att någon klappade mitt barn på huvudet, om det var tillräckligt stort, kanske runt 1 år. Men skulle ogilla starkt om folk jag inte känner skulle klappa på min gravidmage eller peta i mitt barns ansikte då det var nyfött och känslig för bakterier.
Personligen brukar jag vara den som beundrar på avstånd, kanske ler eller leker tittut med dem som mest då barn i en viss ålder är väldigt sociala och brukar söka kontakt, hur kan man inte le tillbaka till de underbara små liven?:)
Med enstaka undantag ifall det gäller barn till föräldrar som går i min kyrka, då har det väl hänt att jag klappat ifall jag sett en väldigt söt liten ängel o hittils har föräldrarna inte haft något emot det. Annars så brukar jag hålla mig på avstånd, skulle bara röra vid någon annans barn ifall något hemskt höll på att hända kanske om ungen höll på att ramla från en trappa eller vagn o mamman inte såg det.

 

Nej verkligen inte. Jag vinkar gärna till små barn på bussen om de tittar på mig och försöker få kontakt men jag skulle ju aldrig börja ta på dem. Tycker det är väldigt konstigt gjort. Inte tar jag på okända vuxna så varför skulle jag ta på barnen.

jag vinkar och ler åt dem men verkligen inte mer. Barn kan ju vara jätteblyga!

Nä fy så gör man bara inte.

Nej, det gör jag inte. Mina barn blir klappade på stup i kvarten dock. Mest av gamla tanter (svenska) och äldre gubbar (inte svenska). Kanske specifikt bara för våra kvarter men jag tror aldrig någon svensk gubbe eller något utländsk tant har kommit fram och klappat på mina ungar. Nu är de 5 och 3 så de visar tydligt om de är med på det hela.