evaoregon skrev 2010-10-03 17:27:15 följande:
Nu vet vi ju dock inte ens om barnet kommer att ha dyslexi...
Det är fortafarande genetiskt och sitter på 6 alleler och är väldigt stor risk att barnet får det. som molekylärbiolog så vet jag nog vad jag pratar om. Framför allt i egenskap av en själv . Varför ta risken när det är något som ts uppenbarligen är orolig för?? Ska också tillägga att i Sverige så bryr de inte sig om att sätta en diagnos förrän man är 10 år?!
Då är det redan försent och barnet är redan efter i skolan.
Wagram skrev 2010-10-03 18:19:24 följande:
Är du verkligen säker på att ett barn som har dyslexi lär sig ett främmande språk bäst genom att någon som verkar väldigt osäker på sina egna kunskaper i det språket talar det hemma? Jag tror faktiskt att det skulle kunna göra mer skada än nytta, speciellt för ett barn med den typen av problem. Som Lichen nämnde är det inte fullt så enkelt att bara man talar ett främmande språk med ett barn så lär sig barnet språket och så lever de lyckliga i alla sina dagar. Även i fallet där föräldern talar sitt modersmål och barnet inte har någon typ av dyslexi eller inlärningssvårigheter kräver det väldigt mycket engagemang från alla håll för att det skall fungera. I just detta fallet skulle det enligt min erfarenhet och kunskaper inom området vara ett väldigt vågspel som skulle kunna slå väldigt, väldigt fel. Man kan inte bara köra sina egna experiment med barn och tro att allt kommer att bli bra, utan det är viktigt att lyssna på vad experterna säger, och de avråder definitivt någon som inte har väldigt goda kunskaper i ett språk att tala det språket med sina barn. I det fall barnet har den typ av problem som ts dotter eventuellt kommer att få anser jag att det är ännu viktigare att inte kära sina egna små amatörtekniker. Sedan är det naturligtvis upp till var och en att bestämma hur de vill göra, men nu bad ts om råd angående detta.
Än idag har jag personligen ALDRIG träffat någon med sk rätt pedagogik då alla som är dyslektiker är annorlunda och logopeder säger att det är upp till varje person att hitta sitt sätt att lära sig. Det enda de kan göra är att ge tips som man ska testa..
Och tänk på alla dyslektiker som lär sig svenska som barn..de kan tala det även om de inte kan skriva..tycker du att man ska missunna ett barn chansen till att iaf kunna tala ett annat språk pga av ev problematik???
Hur många svenskar pratar egentligen perfekt svenska?? Eller eng för den delen utan att vara dyslektiker? Det gäller även engelsmän.
Självklart kräver det mycket engagemang men det gör det även om barnet har denna problematik och inte lär sig språk.
Och ger ger inte mycket för svenska experter då jag var tvungen att åka till USA för att ens få en diagnos som vuxen och det visade sig att vi var minst 10 stycken från samma skola med samma problematik som INTE blev uppmärksammade. Hade även kontakt med Björn Adler på 90 Talet den sk dyscalculi experten i Sverige som erbjöd mig att vara försöksperson, vilket jag inte har tid med då det redan finns hjälp att få i andra länder.
Jag önskar ingen familj att gå igenom det.
Är idag ett av de personer som blivande pedagoger intervjuar när de läser sin utbildning i hur man upptäcker folk med denna problematik i min hemstad.
