MIn 4 åring hysteriskt ledsen på mornarna innan lämning
Har en snart 4 årig son som börjat en ny förskola och som är otroligt ledsen och tårarna flödar i ca 1-2 h hemma på morgonen, hela resan till förskolan och utmattad fortsätter det vid lämning.
Detta är väldigt påfrestande för oss alla!!
Han är en lugn och försiktig natur när det är nya bekantskaper men har ett flertal vänner och sover borta hos farföräldrarna utan problem.Vi har en dålig erfarenhet av de 2 föregående förskolorna där det tog lång tid för honom att känna sig trygg. Detta berodde delvis på att första gången var han nog för liten och hade fått syskon så han fick stanna hemma i ca över 1 år. Den andra gången var det stort personalombyte redan från inskolningen som gjorde honom otrygg.Nu har vi flyttat därav bytet...
Han har nu gått mindre än en månad. . Personalen var sjuk vid inskolning så det var endast en ordinarie och en vikarie som inte hade så mycket tid för mitt barn just då.
. Finns mycket positivt på förskolan men jag är inte imponerad av deras stundvis bemötande av barnen( många hängande negationer i luften samt "uppmuntras" småttingarna att trycka ner sina ledsna känslor i stil med att "om du är duktig och slutar att gråta") Jag har agerat för en förbättring på det området och man har pratat med personalen. Dock vet jag inte om det burit frukt då jag ej kan sitta som en lus på väggarna i deras lokaler.
Eftersom vi har ett litet syskon så är min man föräldraledig några månader till och vår son får gå på förskolan endast för den sociala biten( ca 20 h/ v) och en god liten kompis går på samma avd.
Vi vet varken ut eller in...ska vi ta hem honom igen...men han måste ju börja i januari igen då vi båda jobbar. Ibland börjar han redan kvällen innan att analysera om att han måste gå dit följande dag och blir moloken. Säger alltid att han INTE vill gå till förskolan.Personalen säger att det går bra under dagen men att han är orolig om personalen viker från hans sida för fort och kan emellanåt se uppgiven ut men som jag förstår det inte gråtandes. Äter och sover bra.
Det gör så ont i oss att genomlida dessa tunga mornar med gråt från uppvaknadet framtills vi lämnar honom gråtandes hos någon pedagog.
Ska vi utsätta honom för detta trauma var morgon, hur vet man hur mycket ens barn tar skada av dessa ångestladdade lämningssituationer som upprepas? Ska barnen "tränas"att lämnas såhär tills de ger upp och "anpassar" sig utan gråt? Borde vi göra annorlunda?
Oroliga föräldrar