Varför får inte era barn säga mamma och pappa?

Jag har inga barn, men jag tycker inte det är nåt att hetsa upp sig över. 

Klart mina barn ska få kalla mig vid förnamn eller mamma, det spelar väl ingen roll. Jag skulle dock inte tilltala mina barn, barn, utan vid förnamn. Så det är väl naturligt att barnet då får kalla mig vid förnamn. Att man ska lära sig mamma, pappa , mormor, farfar osv handlar ju också om att göra det lättare att kommunicera med andra. Lättare att förklara på dagis att jag var hos mormor i helgen än att säga att jag var hos Berit i helgen. Det är mer förklarande ord. Men när man talar till nån kan man väl använda förnamn, det är ju det vi heter.

Men jag personligen gillar inte när vuxna säger mamma och pappa om varandra, men anser inte heller vara en stor grej. Min mans mormor och morfar kallar fortfarande varandra för mamma och pappa.

Våra barn växlar mellan mamma/pappa och våra namn och eftersom vi tycker att de får bestämma själv hur de vill säga har vi aldrig "rättat" dem.

Så djävulskt kränkande gentemot barnet att inte tillåta dem att säga det som känns rätt för dem.

Snacka om varningsklockor när man inte är mer säker i sin föräldraroll än så.

Jag är liksom mamma lika mycket oavsett vad mina barn säger.

Vem säger att dem inte vill bli kallade mamma och pappa? Har du hört föräldrar säga det själva?

För min dotter har precis förstått vad jag och pappa heter och här växlas det vilt mellan mamma/pappa och våra namn och även efternamn? Men inget vi har sagt till henne och göra.

Jag tror att det är jättevanligt i familjer där det finns halvsyskon med i bilden. Om halvstorebrorsan kallar ens mamma för Lena gör man nog själv också det, eftersom man ser upp till brorsan även om det faktiskt är ens egen mamma.

min tvååring har börjat kalla sin pappa för "schatz"(älskling) för att han hör att jag ropar så på min man. Då måste jag allt dra på smilgroparna! ska jag också börja kalla min man för "pappa"?

Säger som alla andra, har aldrig hört någon som förbjuder sina barn att säga mamma och pappa. Vår yngsta är extremt pappig och har alltid varit det, han kallar alltid pappa vid namn, men mig för mamma. "Min pappa" säger han när han pratar om honom. När jag frågar varför så säger han "Det finns så många pappor, men bara en XX". Vilket ju inte är riktigt sant men det känns så för honom!

Tråkigt om det blinkar varningslampor hos folk för detta...

Det verkar som få känner till detta som du beskriver som ett nutida problem. Inte heller jag har hört talas om det.
Jag har dock själv alltid kallat mina föräldrar vid förnamn, men det var inget som de påtvingade mig (de ville allt bli kallade mamma och pappa som alla andra föräldrar), utan var något jag själv hade bestämt.

Jag tilltalar mina föräldrar med min pappas namn och mamma. Så många har trott att min pappa är min mammas nya man.

När vi hade fest en gång tilltalade barnen mig och maken med våra förnamn. Eftersom de ibland gör det, speciellt i sammanhang däör det finns "många" mammor och pappor så tänkte jag inte ens på det.
Men en vän reagerade starkt och undrade "hur vi kunde tillåta det".
Själv fattade jag öht inte vad hon menade. Är vi mindre föräldrar om vi tilltalas med förnamn??

har aldrig ens hört föräldrar som inte låter sina barn kalla dem för mamma o pappa.

däremot kommer de flesta barn in i nån fas när dem förstått att deras mamma har ett namn oxå. Då kan dem gå runt ett tag o säga förnamnen istället.