Hjälp! Kan vi få Era synpunkter, Tack!!

Ett uttalande som ovanstående behöver faktiskt inte betyda att "det brister en hel del" i kompetensen att hantera barn med speciella behov hos läraren/den pedagogiska personalen (inte "klassen"). Bara att uttalandet i sig kanske inte var så klockrent. Vilken kompetens som finns kan man inte avgöra bara genom att ha träffat en lärare vid några tillfällen och inte heller genom att studera klassen/pedagogen(-erna) utifrån. Eftersom tystnadsplikt råder kring alla barn och eftersom varje barn är unukt kan man inte gå ut med några generella regler om hur man hanterar barn med speciella behov som ett allmänt tillkännagivande i klassen.

Klassen var helt fel ord (trött). Om det inte brister i resurser eller kompetens, hur kommer det då sig att de andra barnen är rädda för sin klasskamrat? Det måste ju ha gått fel någonstans?

Som förskollärare så skulle jag råda till att ni tar kontakt med andra föräldrar vars barn också har problem med denna pojk  och ni talar med förskolan och ordnar ett möte med dom samt pojkensföräldrar.

För så får det inte gå till. Se till att ni får ett möte med hans föräldrar och att ni måste komma till en lösning.

Eller ah skolan =P

Skillnad på kompetens och tillräckligt med resurs helt enkelt. Min idé med extra rastvaktstillsyn är kanske inte något man tänkt på helt enkelt. Bara för att man är kompetent innebär det inte att man inte automatiskt har täppt till alla luckor. En bra skola tar säkert tag i ett förslag som handlar om extra punktbevakning på rasten.

Ett stort problem öht både inom skolan och förskolan är frånvaron av vuxna just på raster eller vid fri lek. Vår son som går i förskola har heltidsresurs. Hon ska alltså sköta sonens integrering och har egentligen inget ansvar för de andra barnen. Men eftersom hon alltid finns i närheten i kuddrummet, på gården eller var nu leken utspelar sig så får hon även hjälpa till att lösa konflikter som uppstår mellan de andra barnen, vilket försvårar hennes arbete med vår son. Flera gånger har hon bett de andra pedagogerna att finnas i närheten av barnen så att de kan hjälp till när de uppstår bråk och konflikter. Men ingen av de andra fröknarna bryr sig om att närvara under den fria leken, trots detta. Det är inte konstigt att det blir bråk när man låter barnen får sköta sig själva.

Läs mitt inlägg nr 5.

Man ska inte ta upp något sånt här på ett organiserat större möte med flertalet föräldrar inblandade. (Hur goda intentioner man än må ha!) Det kan gå hur snett som helst - tro mig! Det har hänt mig flera gånger att föräldrar vill ta upp enskilda fall på föräldramöte. I stort sett alla gånger har jag kunnat stoppa det eftersom det helt enkelt var fel forum för sånt prat. Vid två tillfällen har föräldrar envisats med att driva på oavsett (samma klass) vilket bara ledde till att situationen blev värre med föräldrar till ett enda barn som kände sig oerhört utfrysta, påhoppade och anklagade. Fastän de var riktigt bra föräldrar och inte ville att andra barn skulle råka illa ut och fastän de "anklagande" andra föräldrarna kanske inte menade att gå ut så hårt. Men det blev effekten.
Man kan ju bara tänka sig själv hur det skulle kännas ifall 24 föräldrapar vänder sig emot en och tar upp alla hemskheter som ens barn gör.
Det är helt enkelt inte ok på ett stormöte!

En öronmärkt resurs får inte användas på det sättet som du beskriver. Om pengarna till resursen är öronmärkta till din son ska resursen inte ha några andra uppdrag. Det kan hända att resursen finns för gruppen eftersom din son finns i klassen och på så sätt genererar pengarna. Det kan kännas befängt att det är så, men kolla för säkerhets skull. Om resursen används fel och du har pratat med personalen utan att någon förändring sker så ta det ett steg högre upp - prata med rektorn. Din son har rätt till sin resurs om pengarna (som sagt) är öronmärkta.

sorry - menar förskolegrupp och inte klass förstås (*trött*)

Men om varken föräldrar eller lärare gör något åt saken så måste man ta saken i egna händer.  Det kommer bara bli värre om man låter pojken vara som han är...
Min lille bror hade en sådan kille i skolan. Hans klasskompisar var jätte rädda för honom. En dag gick han på lillebror som flippade på honom och tryckte upp honom i skåpet. Sen dess gick han aldrig på hans klass igen. Min lille bror vet att sånt är fel. Men ingen gjorde något åt saken. Min lile bror var då 12-år. och han 14.

En hel klass ska inte få gå runt och vara rädd för en annan person. Man måste åta vissa åtgärder.
Händer inget annat så får man ta till stormöte. Barn ska inte behöva vara rädda i skolan för det drabbar barnen på olika känsliga nivåer, skola arbeten blir drabbade samt hemma blir jobbigt.

Hur skulle det kännas att ha ett barn som inte vågar gå till skolan för att han aldrig vet om han kommer bli slagen eller inte.?!

Spelar ingen roll - för det är fel forum. Man tar inte upp individuella elevärenden i ett föräldramötessammanhang!
Detta av just de två orsaker som jag har nämnt ovan i inlägg 5. Är pojkens föräldrar dessutom inte benägna att samarbeta lär det knappast bli bättre av att man tar upp det på ett föräldramöte!
Om inte lärarna gör någort så går man ett steg högre - som jag redan skrivit om - och kontaktar rektorn. Man trummar inte ihop en häxjakt på pojken och hans föräldrar. För faktum är att det kan sluta så eller kännas så för de "anklagade" föräldrarna. I synnerhet inte om pojken har diagnos, vilket ingen kan veta något om innan.
Jag påstår inte att situationen inte ska lösas - tvärsom. Men man måste faktiskt gå till väga på det sätt som kan ge de bästa effekterna.

Dessutom har ju TS också tänkt att fråga skolan kanske kan lösa problemet genom förstärkt rastvakt. Om man kan lösa det den vägen först känns det ju ännu vansinnigare att dra ihop ett föräldramöte om saken.

I min klass på mellanstadiet hade jag en kille som förmodligen hade ADHD. Alla var rädda för honom för att han var stark och oberäknelig. Hans föräldsrar ville väl men mäktade inte med honom av olika skäl. Det var minst fyra föräldramöten som bara handlade om honom. Min mamma har berättat hur föräldrar fullkomligt vräkte ur sig skit över föräldrarna om deras pojke. Mamma och några få andra försökte få andra föräldrar att få lite vuxet ansvar över det hela och inte hoppa på föräldrarna på det viset, men det hjälpte inte. Det hela resulterade i att hans föräldrar inte kom på fler än ett enda möte, att de slöt sig ännu mer i sitt skal och att pojken började hota oss andra i klassen för att ta reda på vems föräldrar som var emot honom. Siutationen blev allt värre och det sista jag minns om honom var att han i 7:e klass på höstterminen demolerade ett helt klassrum pga något som jag inte ens minns vad det var längre. Jag vet tyvärr inte vad som hände med honom efter det.
Det här var 1976 - 1979 och jag hoppas verkligen att det har hänt något sen dess och att man som förälder också kan se hur man kan utsätta en hel familj för något ännu värre totalt i onödan.

Ni måste jobba för att han har en extra resurs med sig. Ju flera föräldrar som ringer rektorn och klagar desto bättre för både pojken och de andra barnen.

hej ,,, skolan ha betett sig fel, troligen för att dom har för lite kunskap,, men jag skulle ta kontakt med föräldrarna,,, och förklara situationen ,, tro inte dom tar illa upp,,

jag vet hur svårt det e att ha barn som e annorlunda och har problem ,, men jag e öppen om det,,

men kontakta dom du och pratra om det

Jag är själv utbildad lärare och funderat ofta på vad man som förälder tror händer när man antingen vill sammakalla till ett stort möte för att "reda ut" vad ett barn i klassen gör mot alla andra. och hur man tror att familjen har det och vad som skall  bli bättre genom att en hel klass ringer hem för att tala om att nu har "Kalle gjor det här mot mitt barn i dag"

Självklart är den berörada familjen medveten om hur situationen ser ut. Med största sannorlikehet har de ett tuff jobb hemma varje dag, kanske ett heletet att få ihop vardagen. Jag har sett det flera gånger. De här föräldrarna är livrädda för att telefonen skall ringa för femtielfte gången och en klasskamrats förälder skall hör av sig för att berätta vad deras barn gjort för dumheter idag. Vad skall de göra? Hur skall de gå till väga??
Självklart måste de uppfostra sitt barn, samtala, sätta gränser ovs som via andra gör varje dag. Men ett barn med någon form av fuktinshinder funkar inte som andra barn. Då behöver föräldrarna få stöd och hjälp från experter i första hand info av skolan och mycket sådan, jag har haft familjer som jag ringt varje dag för att summera och återkopla till skoldagen innan barnet kommit hem för att föräldrarna skall vara steget före. man måste säkert även koppla in elevhälsoteamet, som med största sannorlikhet behöver jobba med hela klassen. Läraren måste informera de övriga föräldrarna om att man jobbar på saken, att det finns kompetent personal vid hennes sida, att hon känner att hon klarar av situationen. TS du som förälder måste naturligtvis känna att ditt barn har det bra i skolan, sedan måste man lära sig att sccaptera att alla barn är olika alla barn har olika behov och man kan inte ställa samma krav på alla barn/familjer/föräldrar i dagens samhälle så är det bara...
Ts du har fått ett bra första råd börja med att försöka stötta upp kring rasterna det är där mycket händer som vi vuxna inte ser. Vi behöver vara fler ute för att kunna stötta de barn som har extra svårt att samverka med andra barn utan fasta ramar så som det är under rasten när barnen bestämmer själva...

Stort lycka till!!!

Nu har aldrig mina barn gått i svensk skola men skulle något av mina barn råka illa ut och jag till svar skulle få   "Fröken sa att pojken är otroligt stark och att barnen bör akta sig för honom." skulle jag bli vansinnig!!

Jag skulle gå till rektorn och säga att om ett annat barn någonsin skadade mitt barn skulle jag stämma dom! Visst är det synd om pojken med diagnos men det är mitt jobb att se till att mina barn känner sig trygga i skolan och aldrig i helvete att jag skulle acceptera ett sådant svar!
 Kräv att dom gör något åt saken omedelbart och prata även med andra föräldrar som också känner att deras barn inte är trygga och prata även med pojkens föräldrar.
Kan hända att även dom vill att skolan ska ta itu med saken omedelbart, finns inget att vänta på, ett barn kan bli ordentligt skadad men så långt behöver det inte gå.

Jobbar också inom skolan med barn i samma ålder som TS.

Att ta upp en sån här sak på ett föräldramöte är helt uteslutet. Man diskuterar ALDRIG NÅGONSIN enskilda personer (elever, förädäldrar, personal) på ett sånt möte. Tänk dig själv att som förälder till ett barn med problematik behöva sitta och försvara sig inför alla föräldrar. Det blir ju som en regelrätt domstol. Så otroligt kränkande och förnedrande för den som blir utsatt. Det är under inga omständigheter en sak för föräldragruppen att besluta om, utan en sak för skolan.

Nej, jag tycker TS förslag om en extra rastvakt var mycket bra. Jag tycker också att TS ska ta ett till snack med läraren och fråga om det är fler barn som blir utsatta, eller om den aktuella eleven enbart ger sig på TS barn. Isf kan det vara ett fall för mobbingteamet.
För ingen diagnos i världen kan användas som en ursäkt för dåligt uppträdande och utåtagerande. "Han är sån, han har ADHD. Inget att göra åt saken"  Fel. Det handlar istället om att hitta metoder att lära sig kontrollera sina impulser och sitt humör på. Det kan man inte begära att en 8-åring ska vara fenomenal på, men däremot kan man kräva av skolan att dom arbetar med att hjälpa eleven ifråga att göra framsteg.

Jag ställer mig också tveksam till att TS ska ta kontakt med det andra barnets föräldrar. Dom är säkerligen medvetna om problemet, tro mig. Och hur goda intentioner man än har med ett sånt samtal så är det lätt att det andra barnets föräldrar känner sig än mer utsatta och sårbara.

Men det stora problemet i det hela är ekonomin. Hur kompetent och duktig personalen än är på att hantera utåtagerande barn så räcker det inte långt utan resurser. Om skolan inte har pengar att anställa en assistent (vilket dom sällan har, inte ovanligt att en assistent har hand om 5+ barn) så kvittar det kompetent övrig personal är.

Nu var det väl visserligen jag som föreslog det där med extra rastvakt och inte TS och jag har också i ett flertal inlägg påpekat det extremt olämpliga i att dra igång för'äldramöten etc om något sånt här. Skönt att du håller med om det. Jag förstår inte vad man tror att man skulle vinna på något sånt.

Oj, missade att det var ditt förslag Kajee. Sorry.

I övrigt kan jag bara hålla med dig om föräldramötet. Ta upp det på föräldramötet, prata med rektor, maila skolschefen osv verkar tyvärr vara standardsvar som många får ibland så fort något har hänt i skolan. Vad folk tyvärr glömmer ibland är att många saker kan lösas genom ett vanligt, enkelt samtal. Om mitt barn blev utsatt i skolan skulle jag prata med barnets lärare, som har bäst koll på situationen. Det är inte ens säkert att rketorn vet vad mitt barn heter, eller i vilken klass det går. För att inte tala om ledning och skolchef. Dom kommer antagligen att bolla problemet direkt tillbaka till klassläraren, så varför inte börja där på en gång? Om TS tar upp problemet med läraren igen så är jag säker på att det kommer bli bättre, under förutsättningen att läraren faktiskt har möjlighet att göra något åt saken.