När bestämde ni er för ÄD?

Efter 5 MF.
Hade hunnit bli 43 år och chansen att behålla en graviditet som är frisk är ganska liten då.
Så hellre ett barn med ÄD än inget barn resonerade vi.
Ville inte bli för gamma heller.
Det tog ändå lite tid så jag hann bli 45när jag födde mina tvillingar.

Grattis till tvillingar!
Jag är 31 och känner att jag är beredd att göra vad som grävs. 

Jo jag förstår at det känns tröstlöst.
Ni har förstås gjort en ordentlig mf -utredning ,kollat immunologi?,NK celler,Myom, bakteriell vaginos etc?

Efter 5 IVF utan ett plus med jättedåliga ägg och embryon, gick vi över till ÄD utan att göra någon utredning. Det enda läkarna sa var att jag hade "icke-livsdugliga ägg". På vårt första försök fick vi vår son.
När sonen var drygt 6 månader blev jag gravid helt naturligt (har aldrig hänt förr!) och nu är jag i vecka 24

När jag var 42 och insåg att det  var enda alternativet för att ha en rimlig chans att lyckas. Var ju också svårt att få ivf i Sverige i den åldern.

Det märkliga är att vi aldrig fått göra någon ordentlig utredning. Ingen har kollat immunologiska faktorer-vi har frågat om inte kortison kan vara värt att prova men det har bara viftats bort, inte bakteriell vaginos eller nått annat. Läkarna bara säger att det är bra ägg och bra spermier-thats it. Men ändå händer det ju inget så nått måste vara på tok. 
Grattis pigan74- bland undrar man om de vet vad det snackar om eller om det är mycket hokuspokus  

Hallo på dig,

Oj får man svara fast jag ej ska göra ÄD direkt. Har ett barn m trippel handikapp och hans handikapp har starkt genetisk ärflighet och jag törs ej chansa på att använda egna ägg då jag bär på dessa fel i mina gener.
Ska göra FET/ED utomlands då jag är enastående mamma till min son och som alla vet så är ej FET tillåtet för ensamstående. I alla fall jag hade reflekterade inte över att det fanns möjlighet att göra embryodonation men under förra året så fick via FL  reda på detta och jag bestämde mig för att testa. Har mailat till kliniker och fått hopp om att bli mamma på nytt. Nu fattas bara jobb och bil så blir det lättare sedan hoppas jag.
Så jag har gett mig sj 10 år till att bli mamma på om jag får ha hälsan i behåll och om ekonomi håller och orken finns. Tänker mig ett friskt barn och det blir bara en till, min längtan är enorm men jag drömmer om nätterna om bäbisar.....
Håller tummarna för dig att du blir mamma och att jag oxå får uppleva denna lycka snart....

Tack FemaleX Kniper mina för dig också!

Jag bestämde mig först bara några månader innan vi kom fram till landstingskön (landstingen nekade oss vanliga IVF-försök). Kände länge att ÄD på något sätt inte kändes rätt. Var länge inställd på adoption före ÄD men vad jag har lärt mig under de senaste slitiga åren är att allt har sin tid och att det man känner ett år inte alls behöver känns så året där på.

Vi bestämde oss efter fyra IVF:er med få ägg av låg kvalitet som resultat. Två gåner av fyra fick vi embryon tillbaka men de var inte toppkvalitet och det blev inga graviditeter. För mig blev det tydligt att det var dags att gå vidare när min man sa att det inte var rimligt att jag ska ligga och gråta, bakom ett skynke efter ägguttaget, fler gånger. 

Efter första behandlingen med äggdonation är jag nu gravid i vecka 7. Det är fullständigt mirakulöst och jag har inte riktigt tagit in det ännu.

Lycka till med att komma fram till ett beslut! Stressa inte och se till att ni får fråga alla era frågor ordentligt. Jag tycker även att det var värdefullt att prata med en kurator på sjukhuset.    

Efter 3 misslyckade IVF utan en enda ET så gav läkarna oss rekommendationen äggdonation. Vi var iväg till två oberoende läkare och de gav oss båda liknande svar. De gav mig 1 chans på 100 att lyckas med egna ägg. Helt ärligt så var jag inte sugen på 100 genomkörare med nedreglering och sprutor och ÄP så vi valde att acceptera. Det tog nästan ett halvår innan jag var helt överens med mig själv och det var rätt beslut.

I veckan var vi iväg och fick ett embryo insatt för första gången. Känslan att se den lilla cellklumpen som är början på ett nytt liv, som förhoppningsvis är vårt barn var helt obeskrivlig. Idag är jag helt säker på att det här är rätt. Det finns inga tvivel kvar alls.

Efter 4 IVF försök, 2 FET sa läkaren att det inte var lönt för oss att fortsätta försöka med IVF. Det var lika god chans att bli gravida på naturlig väg. Funderade över ÄD i 6 månader, har gjort ett försök och är gravid. Vilket förstås stärker misstanken om egen dålig äggkvalitet. Upplever att man utomlands testar mer, min läkare hade inget intresse att diskutera mer utredning av mig... Ingen test av olika mediciner som immunnedsättande, blodförtunnande osv.... Vilket jag använder nu.

Hej!

Vi gjorde flera IVF:er med få ägg som resulterade i ett eller ett par fina embryon men utan graviditet. Under en IVF var det nära att inte bli några ägg alls, då frågade läkaren om vi ville hamna i ÄD-kön. Vi tackade ja. Under kötiden, som var 2 år, han vi göra ett par IVF till och även göra utredning inför adoption. Vi skulle adopterat om vi inte hunnit fram i ÄD-kön innan vi fick samla papper. Nu har vi en son efter vår första ÄD. Sen gjorde vi FET med ett embryo som tappade 2 av 4 celler under upptining, så det hade mkt dåliga chanser. Nu har vi gjort ett färskförsök till och +ade förra veckan! Så, att det var mina skruttägg som var boven i dramat har jag fått bevisat för mig, mina hormonvärden var dock helt normala hela tiden.

Lycka Till & hoppas ni får er efterlängtade bebis! Det är värt allt kämpande 1000 gånger om!

Tror man känner på sig när det är dags att gå vidare med äd. Vi fick remiss till äd pga få och dåliga ägg redan efter vårt andra ivf-försök. Fortsatte dock med ivf under kötiden. När det var dags för oss att göra äd hade vi hunnit göra 6 misslyckade ivf och allt kändes hopplöst. Trots detta kände vi (ffa jag) oss inte redo för äggdonation utan kom överens med läkaren om att göra max 3 ivf till. Kändes då som ett bra beslut men efter att misslyckts även med dessa ivf var jag ändå inte redo (men mannen min var det). Gjorde då ytterligare 3 ivf och blev till allas förvåning gravida på vårt 12 ivf och sitter idag med vår 7 månader gamla son i famnen. Nu planerar vi dock att göra äd för syskonförsök för efter att fått en paus från ivf-cirkusen inser men verkligen hur hårt det tagit på oss båda och ingen av oss vill gå igenom det igen.

Har läst lite i tråden då och då eftersom vi börjat fundera kring äd. Har nu gjort 8 Ivf och 5 fet som misslyckats och står inför att köpa ytterligare ett 3-pack innan ev äd..
Okara, har ni gjort fet också eller var det 12 färskförsök? Gjorde ni något annorlunda då ni blev gravida? Stort stort grattis hur som!!!
När blir det dax för syskonförsök med äd?

Har en dotter som kom till på första Ivfen så våra misslyckade är alla syskonförsök!

Sötisa,
Våra 12 fösök var alla färskförsök eftersom vi aldrig fick fram tillräckligt många/bra ägg för att frysa. När vi äntligen blev gravida var det med ett nytt hormon - Fostimon - som vi inte provat tidigare.

Vår son är 7 månader nu och vi planerar äd efter sommaren (man vet ju aldrig hur lång tid det tar).
/Hen

Vi har gjort 1 insemination och 9 IVF:er och har nu gett upp. Alla provresultat är topp och jag får fram massor av ägg men någonstans går det "snett".

Nu är det ÄD i Riga och vi åker i slutet av maj, håll tummarna för oss!

Okara; Fostimon har jag aldrig hört talas om. Tror läkaren att det var det eller att ni fick fram ett guldägg ur "korgen"? Varmt grattis oavsett! I Riga är inte köerna långa och EGV är superbra att ha kontakt med.

Kram

Lottis71

2009 var vi första paret i Sverige som fick prova Fostimon och det är fortfarande inte lika utbrett som exempelvis Menopur. Det har dock använts länge utomlands och då visat sig ofta fungera bättre än andra hormon på äldre kvinnor (jag var 38 när jag blev gravid) med få och dåliga ägg (vilket jag hade). Både jag och min läkare tror därför att byte av hormon kan ha varit en bidragande orsak till graviditeten - men om det stämmer eller inte lär vi aldrig få veta.

Lycka till med ÄD!

Okara; ok, tack då vet jag!

Ja, håller tummarna för oss efter allt kämpande!