Har tagit alla nätter under dotterns nu första levnadsår. Pappa vill inte, då jag är "mammaledig"

Med första barnet tog vi vartannat pass (flaska), men den här gången tar jag alla nätter eftersom onen mest ammar på nätterna. Nu har han dock börjat vilja ha flaska eller gå upp vid 4-5. Då gör jag också alltid det. Eftersom min man:"Gick på knäna förra gången" och eftersom han också anser att jag kan sova ikapp om dagarna.

Håller inte alls med honom. 

Fy jag blir lite förbannad faktiskt över endel som anser att den föräldralediga alltid skall ta nätterna. Och efter det så blir jag så glad att jag har min fantastiska man!! Han skulle inte tveka att ta sitt ansvar även under nätterna.

Sen sonen slutade amma så tar vi halva nätterna var. Att man är föräldraledig betyder inte att man sitter och pillar sig i naveln hela dagarna, det är ett "jobb" det också - speciellt om man har ett krävande och ofta missnöjt barn som knappt vill sova på dagarna.

Vi delar på nätterna oavsett vem som jobbar/är hemma...
I början är det jag som tar mest eftersom jag ammar men sedan tar den som är minst trött natten.
Min sambo klarar sig på mindre sömn än vad jag gör så han brukar erbjuda sig att ta nätterna.
Det där att man kan sova på dagen den som är hemma beror ju helt på vad man har för barn, med vår son kunde man verkligen inte göra det, han sov max 15-20 min i stöten och då var man i princip tvungen att vagga honom eller ha honom i selen. Lilltösen nu är det helt annorlunda med hon sover oftast ett längre pass på dagen i 3 timmar men då är det sällan storebror sover så inte alltid så lätt att vila då heller...

VI har alltid (dotter 14 mån) tagit en natt var på helgerna, söndagen har alltid varit min sovmorgon och hans är lördagen. De första sju månaderna var jag hemma, då tog jag de flesta nätterna i veckorna, men då de ibalnd var jobbiga så turades vi om även där trots att han jobbade. Detta för att jag inte skulle orkat annars. Sen gick han hem i sju månader, och då bytte vi helt enkelt. Dock har jag inte behövt ta någon natt eller han, då hon sen dess jag slutat amma sovit hela nätter.

Men man turas väl om. Alla vill ju njuta av en sovmorgon ibland! Kan tilläggas att vi fortfarande kör helgsymstemet, funkar toppen!

Har tyvärr samma problem här. Fast våran dotter är nu 2,5 år å jag har jobbat i 1,5 år men får fortfarande ta hand om dottern när hon vaknar eller drömmer mardrömmar. Om jag avvaktar för att se om hon somnar om själv så börjar han putta på mig. Det spelar ingen roll att d e helg eller vardag. Han har kroniska smärtor efter en bilolycka å vaknar lätt å har svårt att somna om och det använder han alltid som argument för att slippa gå upp på natten. Sen att jag är gravid och jobbar heltid å han jobbar två timmar om dagen å kan oftast välja sina tider själv, spelar tydligen ingen roll. Låter ju helt sjukt när man skriver ut det så här. Har försökt ta upp detta men han kan verkligen inte sätta sig in i min situation utan blir bara sur. I lördags var han ute halva natten å åkte terräng å sen blev han sur på mig å dottern för att vi inte var tillräckligt tysta på morgonen. Hur lätt är det att få en 2,5-åring att sitta stilla å va tyst. Dessutom var hon jättesnäll å lekte så fint med sina dockor så d kändes ju inge bra å be henne vara lite tystare hela tiden. Blir lite upprörd som ni kanske märker.

Jag tycker inte att du överreagerar. klart att pappan ska kunna ta en helgnatt.
Jag har tagit alla nätter med vårt barn sen han föddes, han är sju år. Min pojke accepterar inte pappa på natten och det utnyttjar min sambo. Min sambo hjälp till att byta lakan om pojken kissat eller kräkts i sängen, det är det enda.

Nej jag tycker inte du överreagerar men jag tycker också den enklaste lösningen är att han är pappaledig istället och tar alla nätter.

jag blir arg bara av att läsa det här...

självklart behöver också den föräldraledige avlastning ibland!
man är fortfarande inte mer än människa och alla behöver få egentid, vuxentid,
partid och sovtid även om det såklart är en bristvara dom första åren med barnen.

det ENDA sättet för ett par att verkligen förstå varandra är att pappan är hemma, antingen som föräldraledig under en period eller att du tar en tur och lämnar honom m liten över helgen eller nåt. då kommer han rätt snart haja, att ta hand om barn är inte bara lek och mys, det är också emellanåt total uppgivenhet, frustration och ångest. många psykologiska och känslomässiga övningar samtidigt som man ska försöka hålla allt flytande.

ge honom en chans att fatta,
ge honom ansvaret om än bara över en helg, utan tillgång till dig och råd.

sen säger du till honom - det här är det jag gör, varje dag, dygnet runt, med en skitlön och utan avlastning!

hade man inte älskat sina barn till döds så finns det tillfällen då man kunnat slänga ut dom en stund bara för att slippa ett monotont gnäll.

hej!
Förstår dig fullt ut. Man kan prata med sin partner, men vissa saker går liksom inte att ändra på. Jag kan säga att jag tror att min man efter helgens uppträde kommer att ta en helgnatt nu.
Däremot så är det alltid problem när vi båda är trötta. Då är det liksom alltid självklart att det är han som  är "mest trött" , dvs vägrar helt enkelt att hugga i. Han lägger sig liksom på soffan och "spelar död", dvs sover och struntar i allting (barnens säkerhet, vardagssysslor, allt helt enkelt). Är man då en ansvarstagande person så är det ju omöjligt att göra likadant, för han går inte upp förrän möjligen ett barn ramlar nerför trappan (förutsatt att jag inte är där).
Jag tycker att det här är ett helt oacceptabelt beteende, men vi har pratat om det så många gånger utan effekt. Han håller alltid med när han är pigg, men skyller sitt uppträdande med att han är nykter alkoholist och att de inte styr sig själva när de blir trötta. (likt din man som skyller på kroniska smärtor). Godtar inte det, men vad hjälper det..

En tanke när jag läser ditt inlägg är hur det är möjligt för honom att åka terräng om han har sådana kroniska smärtor att han inte kan sova på nätterna??

Här hemma tar vi sovmorgon en varsin dag under helgen (förutsatt att båda är lediga). Att ta sovmorgon innebär att man slipper gå upp under natten oxå! Om jag varit hemma med barnet under vardagarna medans mannen jobbat så är det fasen inte mer än rätt att jag oxå får en sovmorgon! Under veckorna när vi jobbar så tar vi varannan natt om dottern skulle vakna. Jag måste oxå få sova för att kunna vara en mamma och människa under dagen!

Jag tar alla vardagsnätterna eftersom jag är mammaledig och faktiskt kan sova en stund på dagen , men på helgerna tar vi en natt var och den där hela natten som man får sova då är guld värd. Känner mig alltid så mycket piggare morgonen efter. Bra för releationen också om man får vara pigg och glad.

Tycker du ska visa denna tråd för din sambo så får han se att många karlar faktiskt ställer upp och hjälps åt!

Ojojoj... börjar förstå att jag är mycket privilegierad som har en sambo som faktiskt tar nästan lika många nätter som jag gör trots att han jobbar heltid. Eller rättare sagt, vi delar upp det för att vi båda ska kunna fungera någorlunda bra. Just nu sover vår två månaders son i vår gemensamma säng med en av oss, den andra sover i ett annat rum ostört. När jag sover med sonen blir det ju helt och hållet "min natt" och jag ammar, byter blöja, tröstar osv. Då sover sambon ostört hela natten. Nu är det så att jag har jättesvårt att sova när jag sover bredvid vår son. Han bökar, stånkar, gnyr och har sig på natten då han har lite svårt med gaser och tarmarna, så jag vaknar gång på gång (trots öronproppar) och efter varje uppvaknade har jag skitsvårt att somna om. Detta leder till att jag knappt får sova något alls trots att sonen somnar om. Min sambo däremot har jättelätt för att sova och somna om. Han vaknar inte lika lätt som jag till varje litet "gny" och kan somna om på nån minut. Därför har vi gjort som så att även jag får sova i det "ostörda rummet" vissa nätter. Då väcker min sambo mig bara när det är dags att amma. De nätter som han sover med sonen går han och lägger sig tidigare (ca 1 eller 2 timmar tidigare) medan jag sitter uppe och ammar och får sonen att somna innan jag lägger in honom hos min sambo. Samma sak när han kommer med honom på natten, då har han bytt på sonen och går sen och lägger sig igen när han väckt mig och jag sitter och ammar ca 45 minuter och lägger sonen igen när han somnat. DETTA FUNKAR OFTAST JÄTTEBRA och på detta sätt får vi båda några timmars sömn per natt. Trots att sambon sover i samma rum som sonen får han ibland sova fler timmar än mig, detta på grund av att jag ju inte kan lägga mig lika tidigt, sitter uppe på natten och ammar och går upp samtidigt som han på morgonen (5.30) eftersom sonen vaknar vid den tiden. Men timmarna däremellan när jag får sova helt ostört är OVÄRDELIGA!! 

Jag fattar inte hur man kan tycka att den som är föräldraledig självklart ska ta alla nätter, och dessutom t.o.m. vissa tycker även helgerna!?? Beroende på vilket jobb man har kan det ju vara betydligt mer krävande och jobbigare att vara hemma med ett litet barn. Jag vet inte vilket slags barn de flesta har, men det här med att spädbarn bara "sover och äter" på dagarna... det har aldrig stämt in på vår son t.ex. Han är mycket aktiv, redan vid två månaders ålder, och kräver uppmärksamhet nästan hela tiden. Det är svårt bara att ta en dusch eller gå på toaletten! Dessutom har han jättesvårt att sova ensam om dagarna och det bästa sättet han sover på är i bärselen, vilket gör att det ju inte är så lätt för mig i alla fall att "sova samtidigt som barnet sover".

Vet inte om det kan vara en bidragande faktor till min käre sambos förståelse för mig, men han var hemma de 7 första veckorna med vår son då sonen dessutom hade kolik, så då fick han ju verkligen se hur det är att vara hemma med lillen. Han var dessutom med på alla BVC-besök där barnsköterskan också betonade vikten av att mamman måste få vila. 

Måste bara även tillägga att vi som ammar dessutom blir extra trötta och det är JÄTTEVIKTIGT att vi både får sova och äta bra, annars kan amningen gå sämre.

Lider verkligen med er som har så oförstående killar!! Som några redan skrivit ovan är nog det bästa sättet att få förståelsen att låta pappan vara hemma med barnet ensam, gärna så tidigt som möjligt. Grejen är ju att pappan ofta är föräldraledig när barnet kanske är runt ett år, då barnet ofta sover mycket bättre och längre om nätterna och de i regel är mycket lättare att ha att göra med än ett spädbarn. 

Glömde ...
 
2) Nej!! Absolut inte!

Vi har 2 barn som vaknar om nätterna. Den som ska upp och jobba sover med dottern eftersom hon "bara" vaknar till , skriker, vill ha vatten och ev kissa. Inatt sov jag t ex med henne eftersom jag var inne och jobbade extra idag. LJUVLIGT att få sova så pass bra, hon vaknade kanske en gång. Vid årsskiftet ska jag börja jobba och då får maken ta lillebror alla nätter utom nån helg man är ledig eller om jag har nån fridag (shit man vet ju hur det är. Han somnar 19, vaknar 2 och sen är det morgon mellan 4-6....)

MEN jag har tagit honom alla nätter tills det han var 4-5 mån trots att han äter från flaska (hobbyammar lite typ) Ibland (läs ofta eller alltid) har jag svårt att släppa barnen när de är små trots att jag behöver vila/sömn/avlastning. Jag är väl knäpp

Råd? Var extra tydlig, säg som det är igen! Du orkar inte...inte meningen en ska slita ut sig totalt!!

★*☆ Stolt mamma till Philip 021128, Nova 070810 & Elliot 100426 ★*☆

Båda våra barn sover hela nätter så gott som alltid (tack Anna Wahlgren <3) men när lillen åt på natten var det alltid jag som tog det. Trist men så är det. Är underbart nu när man slipper det :)