Ryssland, AC vill ha fler sökanden

Oj ingen kö till Ryssland! Det var värst!

Var inne och läste om Ryssland. Det kostar visst 300.000 att adoptera därifrån och man måste skicka återrapporter tills barnet är 18 år.

Oj, vilka kostnader! Är administrationen så dyr?

Enligt AC är det 190k i admin och 110k till resorna + översättningar/bestyrkanden.

Det är inte helt ovanligt med återrapporter tills barnen fyller 18 år, det är ju så även för tex Vietnam, Nepal och Lesotho.

Undrar om BFA kommer hamna på samma kostnader när de får klart Ryssland?

Håller BFA på med Ryssland? Några fler länder på gång också?

Rapporter tills barnet fyller 18 finns, som sagt, på flera håll i världen. Vi ska rapportera till Ukraina så länge. Jag tycker faktiskt inte att det är särskilt jobbigt. Snarare ett rätt kul tillfälle att sätta sig ned och tänka efter vad som hänt sedan sist, hur barnets och familjens liv utvecklats, allt nytt som barnet lärt sig etc. Egentligen borde vi nästan göra samma sak med vår biologiska son. Vi sparar ju alla återrapporter och de kan nog bli spännande läsning för dottern när hon blir äldre.

Då är nog kostnaden ett svårare hinder. Möjligen även resorna - som väl också bidrar till den stora kostnaden. Det är minst två resor som gäller, i vissa regioner tre. Måste vara fruktansvärt att komma dit, träffa barnet och sedan behöva resa hem igen, i värsta fall två gånger.

Kanske är det också några som tvekar med tanke på risken för alkoholskador hos barnen. Dock har jag inte sett sådana tecken på några Rysslandsadopterade barn. Jag har träffat barn från såväl Ukraina som Polen och Vitryssland som sannolikt är alkoholskadade (vet inte säkert mer än i ett fall, men mycket tyder på det). Men alltså inte från Ryssland. Det betyder ju inte att risken är noll, men jag tror att den är rätt överdriven.

De familjer jag känner som fått barn från Ryssland vittnar dessutom om fina, välskötta barnhem. De flesta barnen har varit välnärda och friska och faktiskt också mått rätt bra psykiskt. De verkar ha fått närhet och positiv uppmärksamhet. De Ukrainafamiljer som valt Ryssland för syskon, när Ukraina föll bort som adoptionsland, har oftast blivit positivt överraskade. Det enda negativa de berättat om är väl den nästintill hopplösa byråkratin och alla konstiga krav. Exempelvis vet jag åtminstone två familjer som tvingades gå till psykolog i Ryssland (kanske inte krävs av alla regioner?). Med en "tolk" som knappt kunde engelska. Huvudsaken var att det fanns en stämpel som bekräftade att båda makarna besökt psykologen. Att besöket som sådant var fullkomligt meningslöst spelade tydligen ingen roll. Men vad gör man inte för att få barn?

Chile och Burundi

Vet någon varför det inte förmedlas adoptioner från Urkraina längre? Har hört att det finns väldigt många föräldralösa barn där. 

Tyvärr inte. Ukraina har en rätt speciell adoptionsprocess, där de inte börjar titta vilka barn som finns tillgängliga förrän familjen redan är i landet. När vi skulle adoptera vår dotter tog det oss tio dagar dagar, med besök på adoptionsmyndigheten nästan varje dag, innan de "hittade" ett barn som låg inom vårt medgivande (detta var när alla medgivanden var åldersbestämda). Under tiden hann vi få förslag på några barn som var betydligt äldre än vi fick ta emot, bland annat ett tvillingpar på åtta år. Till slut löste det sig i alla fall och när vi kom till barnhemmet visade det sig stämma ganska bra, även om vi än idag undrar varför det stod "blond, grå ögon och lugn" i myndighetens papper, när det i själva verket handlade om en tjej med stora bruna ögon, brunt hår och ett humör som ett mindre vulkanutbrott. En del andra har dock fått ännu större överraskningar. Tydligen händer det att barnhemschefen säger ungefär "Jaha, Igor, 20 månader, nej någon sådan har vi inte. Men vi har en Oksana på 22 månader, går det bra?". Och det behöver ju inte vara något problem. Oftast har man hört talas om barnet för första gången dagen innan, så man har ju inte direkt hunnit ställa in sig på ett bestämt barn.

Så länge enbart Adoptionscentrum arbetade med adoptionsförmedling från Ukraina till Sverige fungerade det ändå. AC varnade alla för att det kunde vara lite annorlunda att adoptera därifrån och familjerna var införstådda med att det mesta kunde hända. Sedan kom en ny organisation, Frösunda Solidaritet, som inte hade samma goda samarbete med adoptionsmyndigheten som AC och då funkade det inte längre. Jag vet inte exakt vad som hände, men deras familjer kom hem utan barn. MIA började studera Ukraina närmare och ansåg att så kunde det inte gå till. De hittade inga oegentligheter och hade inget att invända mot hur barnen behandlades i processen, såvitt jag vet, men de ansåg att det var för osäkert för de blivande föräldrarna. Mia förnyade därmed inte AC:s auktorisation för Ukraina.