Fick en grad III-bristning vid min första förlossning, alltså en sfinkterruptur.
Har fått en omfattande nervskada, vilket har lett till oförmåga att knipa.
Undrar om det finns fler som har samma osynliga funktionshinder? För det är precis vad det är, ett funktionshinder! Det påverkar hela livssituationen!
Finns det nån här som också har problem?
Känner mig så otroligt ensam...
Tacksam för svar!
Allt känns så fruktansvärt orättvist!
Varför gäller inte sjukvårdslagen, att alla har rätt till samma behandling oavsett var man bor?
Varför ska inte jag ha samma rätt till livskvalitet som andra kvinnor i andra län i Sverige???
Pratade med en kvinna som nyss gjort en SNS- provstimulering. Resultatet är fantastiskt! Är jätteglad för hennes skull... samtidigt blir jag fruktansvärt ledsen, arg, förtvivlad...
vad ska jag göra???
Det är ju helt bedrövligt att du inte får den behandling du behöver! Tycker du ska försöka övertala dom (om du orkar) för så ska du verkligen inte behöva ha det. Vården ska inte styras av var du bor, alla har rätt till lika vård. Du kanske ska göra en anmälan till socialstyrelsen för felbehandling, det kanske får fart på dom.
Jag fick en grad 3 för 5 veckor sedan, jag har inte dom besvären du har men har skadat någon nerv så kan kissa ner mig helt plötsligt utan förvarning och det syns ju, inte så kul om man är ute bland folk... Om jag har tur så rättar det till sig med tiden, ska följas upp i Augusti. Har inga problem när jag nyser hoppar osv utan när det kommer så kommer det mycket. Skulle inte känna mig trygg att gå tillbaka till jobbet.
Tror många är deppiga över olika skador efter förlossningen men pratar inte om dom. Man känner sig ensam fast egentligen är man nog inte det.
Hoppas du får vad du har rätt till.
Kram!
Det stora problemet med symtomen är att de känns så skämmiga... I början talade jag inte om för någon att jag hade dessa besvären, jag skämdes helt enkelt över att jag inte kan styra över min egen kropp, ett sånt basalt behov dessutom...
Idag har jag börjat lätta mitt hjärta... har berättat för de närmaste vännerna. Känner att jag kokar över av frustration, så det går inte att inte prata om längre, för då exploderar jag antagligen...
Man känner sig så fruktansvärt ensam, men jag tror precis som du Nina77 att man nog egentligen inte är det. Vi måste bli bättre på att prata om såna här problem!
Håller på att skriva brev till chefer hit och dit, det suger kraften ur mig... Det känns så fruktansvärt jobbigt att lösningen på mina problem antagligen finns i ett låst skåp framför mig, och jag har inte nyckeln....
Känner att jag snart behöver ha någon som för min talan i den här soppan, det verkar inte som om jag kommer så långt själv på egen hand....
Det är ett evigt kämpande att få rätt.Jag väntar på en op. De 90 vårdgarantilagen har utgått förlänge sen,blir snart 180 dgr istället.Jag har pratat med bla en väntetidssamordnare inomvårdgarantioch denna tyckte det var beklagligt att jag fått vänta sålänge.Trodde i min enfald att denna person kunde hjälpa mig med samtalen med op ansvariga men inte klarade den personen av sitt jobb som denne var anställd för.
Tyvärr harjag av egen erfarenhet slutat lita på att ngn ska hjälpa mig undan denna soppa, det gäller bara att vara på hugget själv och kämpa. Ringa runt och kolla upp från olika vinklar hur man ska få rätt till den hjälp man behöver.
Jag har ju besöket på danderyd kvar men som sagt fått skjuta på besöket pga denna op som väntar.
Josefine2: Jag hoppas verkligen att det ordnar upp sig för dig. Javisst en liten klen tröstan men du är i mina tankar. Kram
Jag har hemma på utprovning som stomi ssk skickat åt mig. Coloplast peristeen analpropp, finns i small och large strl. Därav min lilla utprovning. Få se hur det funkar, det tar inte bort problemet men nåt lite ska det väl funka. Värt att testa tycker jag.
Oj oj oj... är helt slut. Har pratat med patientnämnden, skrivit anmälan till Socialstyrelsen, skrivit brev till verksamhetschefen på kirurgen samt skickat kopior på brevet till sektionschefen på avdelningen och till min läkare...
Kan jag göra nåt mer nu?
Usch! Idag är en sån där dag när besvären märks som tydligast... Dålig mage är det jag minst av allt vill ha... Knaprar tabletter och hoppas att den ger med sig lika fort som den kom.
Hade tänkt ta en promenad idag, men det får bli en annan dag istället... vågar helt enkelt inte vara för långt bort från en toalett!.
Har fortfarande inte hört något från kirurgen ang mina brev... väntar på svar...
Har äntligen fått svar på mina brev. Svaret kom från min läkare, Det var ett positivt svar! Det känns som om jag fått lite medvind!!! Kanske kanske löser det sig! Vågar jag hoppas?
Om du orkar så kan du ju försöka kontakta någon politiker som sitter i regionen och påtala detta. Försöka få någon intresserad av att driva frågan. Det är i regionen som de beslutar precis sådana grejer. Min man satt i regionen en period och han hade alla ggr drivit en sådan fråga om han bara fått höra om den.
Sen skall ju det beslutas till din favör när det röstas, men vem skulle säga nej till en sådan sak? Jag vill tro att en majoritet hade röstat för.
Har äntligen fått svar på mina brev. Svaret kom från min läkare, Det var ett positivt svar! Det känns som om jag fått lite medvind!!! Kanske kanske löser det sig! Vågar jag hoppas?
Fick en grad lll vid min förlossning. Dock inga problem.
Men! Hur går det vid nästa förlossning? Får man välja kejsarsnitt?
Vill ju absolut inte spricka igen och riskera att få problem
YES!!!
Till hösten smäller det! Ska få en teststimulering då!
Ja, jag är mycket medveten om att sns-behandling inte fungerar för alla. Så jag hoppas innerligt att jag är några av de som detta verkligen fungerar för.
Känner att detta är nästa steg, måste få prova och se med egna ögon om det fungerar eller inte. Om det inte gör det har jag ialla fall testat och får då gå vidare och börja fundera på de större omfattande operationerna som finns.
Har fortfarande inte fått något datum för när testet ska påbörjas... men jag vet nu att det står tydligt i min journal att jag ska få testa och det är jag innerligt glad för!
Återkommer med mer info när jag vet mer.
Ja, jag är mycket medveten om att sns-behandling inte fungerar för alla. Så jag hoppas innerligt att jag är några av de som detta verkligen fungerar för.
Känner att detta är nästa steg, måste få prova och se med egna ögon om det fungerar eller inte. Om det inte gör det har jag ialla fall testat och får då gå vidare och börja fundera på de större omfattande operationerna som finns.
Har fortfarande inte fått något datum för när testet ska påbörjas... men jag vet nu att det står tydligt i min journal att jag ska få testa och det är jag innerligt glad för!
Återkommer med mer info när jag vet mer.
Hej där!
Jag söker kvinnor som kan tänka sig att prata om sin förlossningsupplevelse och särskilt om hur eftervården fungerat. Detta är ett viktigt ämne, som behöver uppmärksammas ordentligt. Jag är journaliststuderade och researchar just nu om eftervården för de som drabbats av sfinkterrupturer. Era historier är viktiga! Och det går bra att vara anonym.
Hör av dig, så berättar jag mer.
Mail: juliakero@gmail.com
Ringa/smsa: 070-56 55 031
Vidarebefordra gärna mina kontaktuppgifter till andra i samma situation.
Du kan också skicka ett meddelande till mig här.
Hälsningar, Julia K