Behöver andras tankar kring förskola

Men du, jag var också superorolig! Vår dotter har varit hemma med pappan sedan hon föddes (jag var hemma de första 8 mån också). Hon har inte haft andra barn runt sig. Lite öppna förskolan då och då, men liksom inga vänner. Idag var första dagen på försklan för henne (Hon fyller tre i december)och det gick så bra! Hon var lika social som de andra barnen som gått där mkt längre. Sen är ju alla barn olika! Men de har lärt sig att socialisera med oss vuxna och dem de träffar så du behöver inte oroa dig!

Jo, jag vet vad du menar! Och folk har också varit på mig med samma funderingar som era vänner och bekanta har haft! Jag tror att man har lite övertro på förskolan ibland :) Vad gjorde människor innan förskolan liksom? Hehe. Det kommer att gå toppen för er också

Jag tycker inte alls det är tidigt att börja vid två år. Hade vi kunnat hade våra äldsta varit hemma så länge men de fick börja vid 18 mån och de är så små och det är de fortfarande när de är två! Men de är lite mer rustade med abstrakt tänkande och tidsperspektiv. Vi har däremot endast haft barnen halvtid på förskolan när de väl börjat och när trean föddes tog vi hem 2,5 åringen. Klart småttingar har det bäst hemma men de kan ha det bra på förskolan också . Jag är mycket förtjust i vår förskola men det var inte mellanbarnet en period och då var vi lyckligt lottade att kunna ta hem honom. Trean ska vara närmre två år när hon börjar och då på halvtid till hon är minst tre år. Heltid hopas vi kunna slippa senare också.

23 månader är verkligen inte för sent, för vissa barn är det ju tvärtom för tidigt även det!
Vår tjej började gå korta dagar strax innan hon fyllde 2, och så här i efterhand fattar jag ju att hade hon ju ändå haft det bättre hemma... jag märkte att det var först nu under senare delen av sommaren hon egentligen började få mer behov av kontinuerligt umgänge med barn, hon har varit hemma sen början av sommaren först för semester och nu är jag föräldraledig med syskon så hon får vara hemma med oss, och jag ser ju att hon trivs mycket bättre så här och att hon istället får träffa kompisar och andra barn "på fritiden" så att säga.
Sen går väl inte barnen på dagis på helgerna eller?

Dessutom är det ju lite av en myt att de skulle behöva stora barngrupper för att lära sig fungera socialt! Varenda människa de träffar, barn som vuxna, bidrar givetvis till socialiseringen

Våra har varit hemma tills de varit ca 4 år. De verkar utvecklas till helt normala människor   ;)

Tycker inte alls att det är sent att börja förskolan vid knappt två års ålder. Barn och familjer är så olika och i ert fall verkar ni ju ha hittat en bra lösning som passar er.

Jobbar själv som förskollärare och gillar förskolan, men blir upprörd över att man i Sverige "ska" börja vid 1-1,5 års ålder, annars blir man ifrågasatt. Det passar inte alla! Kan omöjligt tro att en tvååring behöver träffa 15 andra barn ett antal timmar varje dag, som man ju gör på förskolan.

Gör det som känns bäst för er och ert barn och strunta i vad andra säger!

Så skönt o höra från några som tänker lika, när man ständigt blir ifrågasatt börjar jag tyvärr tvivla på mig själv och vårt beslut även om jag vet att det är det bästa för oss.

Min dotter började hos dagmamma i slutet av augusti i år, och hon blir tre år nu i oktober, så hon var 34 månader när hon började. Och hon har kommit in i gruppen precis lika bra som sina jämngamla som började när de var 12 månader. Så du behöver absolut inte ha "dåligt samvete" för att han inte ska må bra! Var glad för att du kunnat vara hemma så länge med honom istället, det kommer ni att tycka allihop sen.

Jag personligen tycker inte att man ska sätta allt för små barn på förskola.
Min dotter är 2/5 och går fortfarande inte på förskola. Hon är ändå framåt och väldigt bra utväcklad både i språket och i det sociala Vill dock att hon ska börja om några månader så att hon kan skaffa sig lite fler kompisar än dom hon träffar på lekplatserna..

 Jag har fyra barn, ingen av dem har börjat innan 4 års ålder, ingen av dem har varit blyg eller socialt efter! Är man blyg så är man vare sig man börjar förskola tidigt eller inte!
 Min minsta är nu två år och jag är av olika orsaker hemma än, och tycker att han ska få vara hemma till han är minst 3 år. Visst tycker han det är roligt med andra barn, men vi är iväg och träffar andra barn flera gånger i veckan, på öppen förskola t.ex, och han har sina syskon att leka med, så han blir inte socialt efterbliven bara för att han är hemma.
 Jag är övertygad om att det inte behövs mer, och det har jag ju också sett på mina andra barn.

Jag tror många reagerar med sin magkänsla. De känner kanske innerst inne att de valt fel och går då på och attackerar de föräldrar som valt att ge sina barn tid. Det är nog undermedvetet och ett sätt att försöka försvara sitt eget val. Förstår man det så är det lättare att inte bry sig så mycket.

Sedan är det viktigt att skaffa sig ett nätverk av andra hemmaföräldrar som kan stötta. Alla har vi varit med om samma sak och därför är det viktigt med stöd men även att få fakta och kunna läsa på lite om varför det är bra att inte separera barnen för tidigt från föräldrarna.

Vill du hitta likasinnade och hitta en bra sida som samlat viktig information så besök: www.hemmaforaldrar.se Hemmaföräldrars nätverk.  

Jag tror att barn tar igen den sociala biten rätt snabbt om de börjar lite senare. Dvs att de inte förlorar något på att vänta till 2 eller mer innan de börjar, som de inte kan ta igen.

Däremot tror jag att när de närmar sig 4 eller äldre kan det bli knepigare att komma in i barngruppen som ny. Det gäller att pedagogerna är bra och ser till att etablerade kompisgrupper släpper in nya.  Barnen i den åldern väljer vänner på ett annat sätt än tidigare.

Mina barn har börjat när de varit drygt ett år och jag kan garantera att jag aldrig känt att vi valt fel för våra barn. Våra barn mår bra och utvecklas bra och vi vill och behöver jobba. För sonen, som var väldigt blyg och försiktig som liten har det varit toppen då han öppnat upp i gruppen och faktiskt busar lite också. I synnerhet för honom var det bra att vänja sig vid fart, fläkt och lite vildare lekar.
 Den biten hade vi inte kunnat ge honom hemma och jag tror att hade han haft kvar den blygheten nu så hade den följt med upp i skolåren och kanske blivit ett personlighetsdrag snarare än något som kan övas bort med lek. Misstolka mig inte- att vara blyg i vissa situationer är helt normalt - men att vara _väldigt_ blyg ofta ger onödiga svårigheter.

Tycker att det är för tidigt att börja innan tre års ålder. Först då kan de kommunicera hyfsat och har en inbyggd vilja att expandera sina kretsar. Därmed inte sagt att de har ett behov av förskola i sig, men att det då är ok att ha dem på en bra förskola där de får vara korta dagar och där deras möjligheter till individuell utveckling är bra.

Hade inte haft något emot att vara hemma med dem ett år till, men dessvärre tillät ekonomin inte det så de fick börja när de fyllt tre.